Sjukstuga

Den här hösten tar knäcken på mig! Jag har varit konstant trött ända sedan jag blev opererad i början på september. Jag blödde nog en aning mer än jag skulle då, tog tid att hämta mig igen. Jag var sjukskriven september ut. Sen hann jag bara jobba nån vecka sen var det dags igen. Magsmärtor, inflammation i magen på nåt sätt. Besök hos både vårdcentral och akuten, och sedan röntgen efter det. Sen hann jag jobba nån vecka till innan nästa grej!

Nu har jag varit hemma i över en vecka med förkylning, i alla fall trodde jag det var det! Igår var jag hos vårdcentralen för att få medicin så att jag skulle kunna jobba igen, men nä, så blev det inte! Det visade sig att jag hade haft influensa förra veckan och att min astma kommit tillbaka efter att ha varit vilande i en himla massa år. Allt det där borde jag vetat, för jag är ju ändå sjuksköterska, men jag tror jag blundat lite för hur min kropp mått.

Så på doktorns order så vilar jag nu. Inhalerar en massa medicin flera gånger per dag, käkar cortison för att dämpa inflammationen i luftrören och dricker tonvis med hostmedicin. En riktig sjukstuga har vår lilla stuga blivit. Redan igår efter inhalationerna i maskinen på vårdcentralen kände jag hur det blev lättare att andas. Det har varit ganska tungt att andas ett tag nu, men jag har som sagt skyllt det på förkylningen. Jag borde förstått att det var astman som spökade, men jag har bagatelliserat mina symptom.

Jag måste som sagt bli lite bättre på att ta hand om mig själv. Min största rädsla nu är att min astma kommer tillbaka som den var för många år sedan, när jag hade klippkort på akutrummet på vårdcentralen. Så jag får säga adjö till att strunta i mig själv och säga hej till att sköta om mig själv. Så jag sätter mig till ro och läser en tidning, dricker en kopp kaffe och sätter mig på vår fina nya inglasade altan. Nä, altanen är inte klar, men med en baden-badenstol, fleecefilt och tända ljus så kan jag ändå sätta mig och blicka ut över paradiset på jorden. Det är livskvalitet det!