Grytlappar och stringkalsonger

Igår var jag och Kärleken på turne i Västerås! Dottern skulle bjuda på middag, så när vi ändå var iväg till stora staden Västerås så skulle jag passa på att köpa ny symaskin. Jag hade nogsamt kollat in på internet vilken symaskin som skulle passa mig bäst. Jag visste exakt pris och funktion på maskinen. Dessutom hade jag hittat en hemsida som såg så seriös och bra ut, och där själva affären låg centralt i Västerås.

Kärleken hämtade mig på jobbet och så for vi till Västerås. Vi fick tag på en parkering alldeles intill där jag visste att symaskinsaffären låg. Jag trippade med lätta steg runt hörnet till huset jag visste att jag snart skulle få köpa min efterlängtade maskin. Kärleken trippade kanske inte lika lätt, men han följde som alltid troget med mig. Men döm om min förvåning när det istället för en symaskinsaffär var ett våffel-cafe i byggnaden där det SKULLE finnas symaskiner! Lite besviken blev jag, men skam den som ger sig! Jag måste ha fått fel adress, så upp med telefonen och kollade på hemsidan via internet och fick fram en ny adress. Genast for mina mungipor upp en bit igen, för nu var det nära! Snart skulle jag stå i symaskinsaffären, och den som sålde maskinen till mig skulle berömma mig för att jag var så påläst!

Men.... o nu följer en massa svordomar! För på den nya adressen fanns klädaffär, ingen symaskin i sikte alls. Jag fick tag på telefonnumret och ringde, en röst som svarade att det var jäääääääääättelänge sen symaskinsaffären lades ner. Jag kan nog säga att en mer besviken Marie har sällan skådats! Kärleken påstod dessutom att jag såg sur ut, och den kommentaren där och då föll inte i så god jord. Jag var nästan gråtfärdig, och än mer sur blev jag. Jag muttrade att jag minsann skulle slänga alla mina tygbitar, och alla mina pysselböcker som innehöll ens en uns av symaskin i! Det var nästan snudd på att jag skulle slänga mig på gatan och skrika och sparka, men sansade mig i sista stund. Kärleken fick sig oxå nån kommentar om att han skulle varit ännu surare än mig om det varit han som skulle köpt nån borrmaskin eller nåt. Hans nya kommentar blev då att han nog ringt och kollat innan han åkt till en ny affär! Då var smockan nära kan jag säga!

Surt satte jag mig i bilen för att vi skulle ta oss till dotterns utlovade middag. På vägen till dottern fick jag syn på en jättestor skylt med " SINGER". Jag tvingade Kärleken att vända bilen så att vi skulle kunna komma dit och titta om det möjligen såldes nån symaskin där! Och jaaaaaaaaa, efter lite telefonsamtal, en virrig gammal man som visade 6545 stygn så var jag äntligen ägare till en ny symaskin! Äntligen kan jag börja sy igen, jag är novis, men tycker det är kul. Lite projekt har jag på gång, en duk som redan är påbörjad, grytlappar som jag tänkte skicka in som tävlingsbidrag på nån hemsida och så givetvis mina kära kollegors förslag: Stringkallingar åt Kärleken! Fast där är jag nog lite mer tveksam om dom kommer bli använda nån gång, för om jag känner honom rätt så är det väl inte riktigt i hans smak, och om jag ska vara riktigt ärlig inte i min smak heller! Så, nä, inga såna blir det!

Och ja, kvällen hos dottern var mysig, god mat och jättetrevligt sällskap... så dagen igår blev jätteperfekt, även om jag misstänker att Kärleken var en smula irriterad på mitt barnsliga surande. Men som jag brukar säga: Visst är jag charmig??