Ibland känner jag mig som ett plastglas, ett rejält och tåligt plastglas! Jag tål det mesta, inget gör att jag går sönder. Jag klarar hårda törnar och tåler att fyllas med både kallt och varmt om vartannat. Inget kan få mig få sprickor eller gå i tusen bitar. Inte så vackert kanske, men ack så tåligt. Och det är nog oftast som ett plastglas jag är. Praktisk och ordentlig.
Ibland är jag som ett IKEA-glas, genomskinligt tålig. Det syns på mig hur jag mår och hur jag tar saker och ting. Jag har svårt att dölja mina känslor och avslöjar mitt innehåll. Fortfarande mer praktisk än vacker, men fullt funktionell.
Och ibland är jag som ett ömtåligt ärvt kristallglas. Skör och med stor risk att gå i tusen bitar. Får sprickor av för mycket kyla eller för mycket hetta.
Just idag är jag nog som ett kristallglas. Jag känner mig som ett repigt, skört kristallglas som nästan går sönder av att bara tittas på. Som tur är så brukar jag kunna reparera mig själv om jag skulle råka gå i bitar. Så imorgon plockar jag fram antingen IKEA-glaset eller plastglaset, får se om det blir någon kulör på glaset eller om jag kör genomskinligt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar