Ibland har jag oxå såna dagar, dagar då håret lever sitt egna liv och som inte direkt kan kallas välkammat och välskött. Är det på helgen när jag är ledig så brukar jag tycka att det är helt ok att se ut som ett fågelbo. Men på jobbet eller i andra sammanhang då man träffar på folk som jag inte är gift med (läs härdad), då vill jag nog se lite ordentlig ut. Jag har en otroligt stark vilja att se ordentlig ut i alla fall, misslyckas oftast i 7 fall av 10 tror jag. För min uppfattning om frisyren för dagen kan ändra sig bara den korta turen till jobbet!
En dag kan börja med att innan jag stiger in i duschen så tittar jag i spegeln och känner på håret, och tja, det ser ju rätt vettigt ut. Så då blir det bara kroppen som blir tvagad och inte knoppen! Det brukar känns rätt ok fram till jag stannar bilen på jobbet och slänger en blick i backspegeln! Nåt har hänt! Under bilresan så har det jag tyckte såg presentabelt ut hemma radikalt förändrat sig till nåt som absolut behöver en jättemössa för att dölja! Det där stripiga, feta och rufsiga håret fanns inte i min spegel hemma! Så vad har hänt!
Har min talgkörtlar i hårbotten lagt in en extra växel och bestämt sig för att jobba övertid och producera så mycket smörjmedel för håret så att jag skulle kunna stå på torget och sälja det? Har någon fågel råkat missta mitt hår för ett ok ställe att bygga bo på? Eller har min uppfattning om hemma versus jobbet så olika inriktning? Jag vet bara att jag hela den den där dagen kommer känna det som om mitt hår skriker: Se på den här slarvmajan som inte ens kan sköta om ett ynkligt hår!!!
Så, fram för en internationell "Bad Hair Day-dag", en dag då vi alla hyllar den där vardagliga, rufsiga, fula frisyren!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar