För mig var aldrig denna helg så viktig, jag visste inte riktigt vad den stod för. Hade inte direkt haft nån som dött i släkt eller vänskapskrets. Men för 10 år sen försvann 3 personer i min nära krets inom en period av 3 månader. Först ut var min farfar, han betydde så mycket för mig, och när han dog så blev det så tomt. Sen bara en månad senare dog min morfar. Han hade inte lika stor emotionell betydelse, men ändå var det min morfar. Begravningarna var tunga, men dom var båda gamla och deras tid var ute. Det var sorgligt att dom försvann ur mitt liv, men i minnet fanns dom kvar. Speciellt farfar.
Efter ytterligare en månad dog min sambo, mina barns pappa. Just på julafton. Det var ett hårt slag, fruktansvärd period. Jag tänker inte skriva mer om det nu, dom som känner mig vet vad som hände och viken sorg det var och ibland fortfarande är, speciellt för mina barn. Den begravningen var inte rolig alls, men den blev ljus och ett fint minne trots allt. Våra vänner gjorde det till ett fint minne.
Men, det var inte det jag skulle skriva om. Nä, den här helgen, Alla helgons helgen, en både ljus och mörk helg, allt beroende hur man mår. En tid att minnas sina nära och kära. En tid att tända ljus och minnas tillbaka.
Vi var igår på kyrkgården och tände ljus på kyrkogården. Det var på kvällen, lite dimmigt, och alla ljus som brann på alla gravarna, det var så sagolikt vackert. Jag kände både sorg och glädje. Men framför allt var det så vackert. Jag tror att det är viktigt att försöka minnas sånt som var glädje, det som var bra. Det är det som den här helgen betyder för mig. Att försöka ta tillvara det lyckliga, även om personerna som försvunnit ur ens liv inte finns i verkliga livet.
Jag har haft svårt att se det positiva med livet förr, har inte riktigt velat tänka på det. Har säkert inte orkat känna efter. Men nu när jag har ett fantastiskt liv med en underbar man och familj så kan jag tänka tillbaka och faktiskt oxå minnas tillbaka med glädje. Att gå där på en kyrkogård och känna tacksamhet och glädje trots allt, det är stort för mig. Jag känner tacksamhet för att jag fått mina två fina barn. Jag känner tacksamhet för att jag träffat en fin man igen, att hans familj tagit till mig till sina hjärtan.
Det är det som är grejen med Alla helgons helg för mig. Att minnas med tacksamhet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar