För länge sen, innan jag flyttade upp till Kärleken så hade jag en hel stor garderob fylld med tyger. Där var gamla jeans, gamla skjortor och blusar. Där var ungarnas gamla kläder och en och annan gammal gardin. Och så var där fullt med stuvbitar jag hade hamstrat från olika tygaffärer. Ingen tygbit var för ful eller för liten för att inte kunna sparas. För vem visste när jag skulle behöva en liten tygbit med päronmönster på. Eller när jag skulle bli sugen på att sy en väska gjord på gamla jeans!
Till mitt försvar ska jag väl säga att ibland så hade jag riktig syverkstad där hemma, jag sydde gardiner, kuddar, lampskärmar och diverse grytlappar. Och det jag var allra mest förtjust i att sy var applikationer, allra helst "Sunbonnet Sue". Ett amerikanskt mönster på en liten flicka som står i profil. Jättefint. Och fortfarande är min dröm att fylla våran lilla stuga med "Sunbonnet Sue". Jag sydde faktiskt på beställning oxå, just kuddar med lilla Sue på. Inte för att jag var speciellt mycket affärskvinna, utan för att jag ville vara snäll tror jag.
Men nu är det andra tider, jag har inte ett helt stort hus att fylla med tyger. Jag får helt enkelt sålla och bara ha det som jag absolut måste ha. Än så länge så håller sig tygerna i två sänglådor under min säng. Och jag sparar inte lika mycket gamla kläder och gardiner längre, nä, jag köper istället det jag måste ha. Fast ska jag berätta en hemlighet? Jag sparar Kärlekens skjortor och slipsar, för vem vet när jag behöver just en liten bit av just mönstret på en av slipsarna jag sparat. Så bättre vara på säkra sidan då!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar