Jag satt och slöttittade på nyheterna nu på morgonen, och döm om min förvåning när nyheten om att en berusad man som knivhuggit 2 män fick sitt straff lindrat från mordförsök till grov misshandel pga att han varit så grovt berusad. Vad den här domen får för konsekvenser är inte så svårt att räkna ut! Den som vill döda eller misshandla svårt kan ju bara hälla i sig en flaska sprit direkt efter dådet så får man möjligvis en klapp på huvet att ajajabaja så får man inte göra istället för att bli dömd för det man faktiskt har gjort!
Jag blir så förbannat upprörd, jag tänker på alla som blivit svårt misshandlade eller dödade av en berusad partner. Jag tror att väldigt många som blivit misshandlade till döds blivit det av en berusad person. Är det då en ursäkt? Ska vi förlåta en person om självmant druckit och tappat omdömet? Kanske ska man förlåta, men trots det måste man ta konsekvenserna av sitt handlande oavsett om man är nykter eller onykter! Alla vet att där spriten går in går vettet ur, kan man inte hantera sprit så får man banne mig låta bli att dricka.
Vad blir nästa steg? Ska en rattfull enbart be om ursäkt efter att ha kört ihjäl ett barn? För han/hon hade ju druckit, så då är brottet inte så farligt, för det fanns inget uppsåt bakom? Det finns många aspekter på den här domen, och jag undrar vad det är för nötter som har suttit och dömt den här personen som just nu fick ett lindrigare straff. Vad har vi nu lärt oss av den här domen? Jo, jag har i alla fall lärt mig att OM jag ska döda nån, ja då gör jag väl det då, och sen sveper jag en vodka. Ser jag sen tillräckligt full ut när farbror polis kommer så får jag nog bara lite ajabaja och så kan jag leva vidare...... medan offrets familj får livstidsstraff, för deras sorg är lika stor fast jag druckit.
Usch vad jag är arg! Det finns gränser, oavsett om man är full eller inte!
tisdag 1 november 2011
måndag 31 oktober 2011
Igår var ingen rolig dag
Igår var ingen rolig dag! Jag var ledsen för absolut ingenting, kände en sån sorg i mitt hjärta som jag inte kunde förklara. Det gjorde bara ont!
Ibland så får jag såna dagar, dom kommer som tur är inte så ofta, men jag tror att dom där ledsna dagarna är en förutsättning för att jag ska kunna vara den där positiva personen som jag faktiskt är. Jag brukar kunna se positivt på livet, trots att det inte alltid varit en dans på rosor. Jag skulle kunna sätta mig och deppa ihop och förbanna saker i mitt liv, men jag har valt att inte göra det. Det är inte nåt konstruktivt alls att vara bitter. Men det är säkert på grund av att jag inte är bitter som jag får dom där enstaka ledsna dagarna. Dagarna då allt är så jobbigt, dagarna då minsta småsak kan få mig att gråta. Fast hellre gråter jag nån enstaka dag än att jag är sur och bitter varje dag.
Idag är en ny dag och som en virvelvind har det ledsna dragit bort. Tårarna igår har svept iväg det sorgsna. Idag skiner solen och jag tänker banne mig njuta av dagen tillsammans med Kärleken, visst är livet förunderligt!
Ibland så får jag såna dagar, dom kommer som tur är inte så ofta, men jag tror att dom där ledsna dagarna är en förutsättning för att jag ska kunna vara den där positiva personen som jag faktiskt är. Jag brukar kunna se positivt på livet, trots att det inte alltid varit en dans på rosor. Jag skulle kunna sätta mig och deppa ihop och förbanna saker i mitt liv, men jag har valt att inte göra det. Det är inte nåt konstruktivt alls att vara bitter. Men det är säkert på grund av att jag inte är bitter som jag får dom där enstaka ledsna dagarna. Dagarna då allt är så jobbigt, dagarna då minsta småsak kan få mig att gråta. Fast hellre gråter jag nån enstaka dag än att jag är sur och bitter varje dag.
Idag är en ny dag och som en virvelvind har det ledsna dragit bort. Tårarna igår har svept iväg det sorgsna. Idag skiner solen och jag tänker banne mig njuta av dagen tillsammans med Kärleken, visst är livet förunderligt!
lördag 29 oktober 2011
Man vet man bor i skogen när.....
Man vet att man bor i skogen när:
En talgoxe hittar in i huset via ett öppet fönster! Förmodligen är det en av dom små sötnosarna som jag dom senaste två åren matat över vintern. Inte en enda bajsplutt i hela huset efter att vi släppt ut den. Talgoxen flög så stillsamt i huset här oxå, så inte en enda sak som gick sönder i vår strävan efter att släppa ut den. Att jag ens vet att det var en talgoxe och inte nån kråka är min svärfar och hans framlidna sambos förtjänst. Jag fick en fågelbok av dom en gång, så med största intresse har jag försökt lära mig skillnad på dom olika fåglarna som gillar mina talgbollar och solrosfrön. Fast jag skäms lite, för förra vintern var jag lite segare med att fylla på, och kanske var det det den där fågeln som flög omkring i mitt hus ville tala om. Imorgon blir det raka vägen till Ica för att shoppa frön igen.
Man vet att man bor i skogen när:
En stor grön spindel sitter på INSIDAN av din altandörr! Efter att jag släppt ut den där talgoxen så fick jag syn på en stor grön spindel som satt på insidan av altandörren. Den var så grön så jag var nästan helt säker på att det var en leksaksspindel som nån av ungarna satt dit utan att jag sett det. Men nädå, det var en riktig spindel, i alla fall hoppade den ut när jag öppnat dörren. Den försvann in under altantrallen. Men, efter att ha konsulterat google så vet jag att det är en vanlig, och helt ofarlig spindel. Det enda jag kan säga om den där gröna äckliga spindeln är att den syns lätt, så jag kan med lätthet hitta den om den kryper in igen. Till skillnad från dom andra små krypen som ibland hittar in i huset.
Man vet att man bor i skogen när:
Det inte är grus som fyller dammsugarpåsen, utan det är fullt med tallbarr! Idag ägnade jag mig en halvtimme åt att rensa dammsugarslangen från tallbarr. Det är bra mycket roligare att dammsuga när det hörs ljudligt att man dammsuger. Ljudet av tallbarr är inte alls lika tydligt som ljudet av gruskorn, så tillfredställelsen av just det där gruskornsljudet, ja det finns helt enkelt inte när man bor som vi!
Man vet att man bor i skogen när:
Man vaknar med en frid i hjärta och själ! Det finns inget som är mer rofyllt, trots spindlar, fåglar och tallbarr.
Så jag står mer än gärna ut med alla småkryp och alla tiggande fåglar, bara jag får känna den här otroliga känslan av att ha kommit hem!
En talgoxe hittar in i huset via ett öppet fönster! Förmodligen är det en av dom små sötnosarna som jag dom senaste två åren matat över vintern. Inte en enda bajsplutt i hela huset efter att vi släppt ut den. Talgoxen flög så stillsamt i huset här oxå, så inte en enda sak som gick sönder i vår strävan efter att släppa ut den. Att jag ens vet att det var en talgoxe och inte nån kråka är min svärfar och hans framlidna sambos förtjänst. Jag fick en fågelbok av dom en gång, så med största intresse har jag försökt lära mig skillnad på dom olika fåglarna som gillar mina talgbollar och solrosfrön. Fast jag skäms lite, för förra vintern var jag lite segare med att fylla på, och kanske var det det den där fågeln som flög omkring i mitt hus ville tala om. Imorgon blir det raka vägen till Ica för att shoppa frön igen.
Man vet att man bor i skogen när:
En stor grön spindel sitter på INSIDAN av din altandörr! Efter att jag släppt ut den där talgoxen så fick jag syn på en stor grön spindel som satt på insidan av altandörren. Den var så grön så jag var nästan helt säker på att det var en leksaksspindel som nån av ungarna satt dit utan att jag sett det. Men nädå, det var en riktig spindel, i alla fall hoppade den ut när jag öppnat dörren. Den försvann in under altantrallen. Men, efter att ha konsulterat google så vet jag att det är en vanlig, och helt ofarlig spindel. Det enda jag kan säga om den där gröna äckliga spindeln är att den syns lätt, så jag kan med lätthet hitta den om den kryper in igen. Till skillnad från dom andra små krypen som ibland hittar in i huset.
Man vet att man bor i skogen när:
Det inte är grus som fyller dammsugarpåsen, utan det är fullt med tallbarr! Idag ägnade jag mig en halvtimme åt att rensa dammsugarslangen från tallbarr. Det är bra mycket roligare att dammsuga när det hörs ljudligt att man dammsuger. Ljudet av tallbarr är inte alls lika tydligt som ljudet av gruskorn, så tillfredställelsen av just det där gruskornsljudet, ja det finns helt enkelt inte när man bor som vi!
Man vet att man bor i skogen när:
Man vaknar med en frid i hjärta och själ! Det finns inget som är mer rofyllt, trots spindlar, fåglar och tallbarr.
Så jag står mer än gärna ut med alla småkryp och alla tiggande fåglar, bara jag får känna den här otroliga känslan av att ha kommit hem!
fredag 28 oktober 2011
Lära om
Jag håller på att lära mig nåt nytt i livet! Att jag ska ta hand om mig själv på ett bättre sätt. Jag måste lära mig att det är jag själv ibland som måste få av min tid. Med mitt nya jobb kommer jag få mer tid, både till mig själv och till andra som behöver min tid. Det kommer bli en tid att njuta av!
Nu är jag ledig ett antal dagar innan jag jobbar igen, då har jag dessutom ett kvällspass. Det innebär en massa ledig tid som jag nu ska fylla med mina egna aktiviteter. Jag måste se till att min lediga tid inte bara försvinner. Det är ju en mängd saker som jag vill göra. Jag vill ut o promenera, jag vill börja på "tantgympa", jag vill pyssla, jag vill sy, jag vill ligga på soffan och läsa böcker, jag vill vara social och umgås med vänner och så vill jag självklart ha tid med mina barn och med Kärlekens barn och barnbarn. Mycket mer än vad jag orkat eller hunnit med innan.
Men passar jag mig inte kommer allt det jag vill göra stressa sönder mig, jag vet ju hur jag funkar. Nu ska jag lära mig att ta en sak i taget! Vill jag sy en dag, ja då sätter jag fram symaskinen och ägnar dagen åt det! Vill jag umgås med nära och kära, ja då blir den dagen till det! Förr om åren har jag försökt hinna med allt på så kort tid som möjligt, men nu ska jag ta en sak i taget. Tänk så harmonisk jag kommer bli!
Just nu tänker jag njuta av brasan och kanske jag sätter på lite mer kaffe, det blir min dag idag....
Nu är jag ledig ett antal dagar innan jag jobbar igen, då har jag dessutom ett kvällspass. Det innebär en massa ledig tid som jag nu ska fylla med mina egna aktiviteter. Jag måste se till att min lediga tid inte bara försvinner. Det är ju en mängd saker som jag vill göra. Jag vill ut o promenera, jag vill börja på "tantgympa", jag vill pyssla, jag vill sy, jag vill ligga på soffan och läsa böcker, jag vill vara social och umgås med vänner och så vill jag självklart ha tid med mina barn och med Kärlekens barn och barnbarn. Mycket mer än vad jag orkat eller hunnit med innan.
Men passar jag mig inte kommer allt det jag vill göra stressa sönder mig, jag vet ju hur jag funkar. Nu ska jag lära mig att ta en sak i taget! Vill jag sy en dag, ja då sätter jag fram symaskinen och ägnar dagen åt det! Vill jag umgås med nära och kära, ja då blir den dagen till det! Förr om åren har jag försökt hinna med allt på så kort tid som möjligt, men nu ska jag ta en sak i taget. Tänk så harmonisk jag kommer bli!
Just nu tänker jag njuta av brasan och kanske jag sätter på lite mer kaffe, det blir min dag idag....
fredag 21 oktober 2011
Nytt jobb, nya möjligheter
Så har en vecka gått på mitt nya jobb! Herregud vad tiden går fort. Från det att jag bestämde mig för att tacka ja till jobbet tills att jag faktiskt jobbat en vecka så har tiden bara flugit förbi.
För 3 månader sen så tog jag beslutet att lämna min tjänst på Ögonoperation för att istället jobba som kommunsjuksköterska. Och även om jag våndats en del över mitt beslut så är jag övertygad om att jag gjort rätt. Jag kommer få så mycket mer fritid, och kommer säkert utvecklas oxå som sjuksköterska.
Bakom mig har jag lämnat "mina" ögonprotespatienter och mitt älskade biometrirum. Jag grät faktiskt en skvätt kvällen innan mitt sista pass. Men det är väl det som är tjusningen med mitt jobb, engagemanget. Sen kommer jag självklart oxå sakna mina jobb-kompisar. Så många skratt vi delat, och så mycket värme jag faktiskt känt på jobbet, det kommer jag sakna. Tur jag har facebook och mail så vi kan hålla lite kontakt i alla fall!
Jag har nu gjort 3 arbetspass på mitt nya jobb, och jag måste säga att det är få ställen som jag känt mig så välkommen på som det här nya. Jag är helt säker på att jag kommer stortrivas, även om jag visst vet att det kommer dagar då man önskar att man vore lyxhustru eller nåt.. .. ...
Men herregud vad det är mycket att lära sig, hela organisationen är helt ny, jag är ju van vid landstingsvärlden, och ska nu lära mig hur kommunen fungerar. Det ser jag fram emot, och jag ser oxå fram emot att få fräscha upp mina kunskaper. För nu kommer jag ha en hel människa och inte bara ett öga att ta hand om. :-). Fast jag hoppas det finns i alla fall nån liten ögonprotes att ta hand om, får abstinens när jag inte får hålla på med mina älskade proteser ju. ;-)
Jag ska försöka bli lite duktigare på att skriva oftare. Jag har haft en period nu när jag helt tappat sugen, men nu är det slut på tappade sugar... så jag säger som Terminator ; I´ll be back!
För 3 månader sen så tog jag beslutet att lämna min tjänst på Ögonoperation för att istället jobba som kommunsjuksköterska. Och även om jag våndats en del över mitt beslut så är jag övertygad om att jag gjort rätt. Jag kommer få så mycket mer fritid, och kommer säkert utvecklas oxå som sjuksköterska.
Bakom mig har jag lämnat "mina" ögonprotespatienter och mitt älskade biometrirum. Jag grät faktiskt en skvätt kvällen innan mitt sista pass. Men det är väl det som är tjusningen med mitt jobb, engagemanget. Sen kommer jag självklart oxå sakna mina jobb-kompisar. Så många skratt vi delat, och så mycket värme jag faktiskt känt på jobbet, det kommer jag sakna. Tur jag har facebook och mail så vi kan hålla lite kontakt i alla fall!
Jag har nu gjort 3 arbetspass på mitt nya jobb, och jag måste säga att det är få ställen som jag känt mig så välkommen på som det här nya. Jag är helt säker på att jag kommer stortrivas, även om jag visst vet att det kommer dagar då man önskar att man vore lyxhustru eller nåt.. .. ...
Men herregud vad det är mycket att lära sig, hela organisationen är helt ny, jag är ju van vid landstingsvärlden, och ska nu lära mig hur kommunen fungerar. Det ser jag fram emot, och jag ser oxå fram emot att få fräscha upp mina kunskaper. För nu kommer jag ha en hel människa och inte bara ett öga att ta hand om. :-). Fast jag hoppas det finns i alla fall nån liten ögonprotes att ta hand om, får abstinens när jag inte får hålla på med mina älskade proteser ju. ;-)
Jag ska försöka bli lite duktigare på att skriva oftare. Jag har haft en period nu när jag helt tappat sugen, men nu är det slut på tappade sugar... så jag säger som Terminator ; I´ll be back!
onsdag 20 juli 2011
Städa är inte min grej..
Vi har precis flyttstädat vår lägenhet, den ska vi lämna senast 1 augusti. Visserligen har vi knappt bott i den, än mindre lagat mat eller stökat ner i den, men trots det så vill hyresvärden av nån underlig anledning att det ska vara flyttstädat och fint när vi lämnar nyckeln. Inte räcker det med att dra en repa med dammsugaren och möjligtvis ta en sväng med moppen! Nä, det ska dammas, putsas, fejas och gnos in i minsta hörna. Kaklet ska blänka, och på golvet ska det vara så rent att man kan inta en fin trerättersmeny direkt på mattan.
Eftersom vi då knappt bott i lägenheten trodde jag i min enfald att städningen skulle bli en snabb och lätt sak. Men ack och ve! När man en gång börjat gno i en hörna så ser man hur mycket mer man måste städa. Det kan ju bero på att lägenhetens alla hörn inte är helt nya så det blir lite mer svårstädat än en alldeles ny lägenhet. Jag gnodde och jag slet och jag pustade och jag blev rejält svettig. Usch och fy för att städa. Två dagar tog det att gå igenom varenda hörna i lägenheten, vartenda skåp,och varenda liten gnutta smuts är nu borta. I alla fall hoppas jag det, fast nä, jag kom just på att ovansidan på lampan i badrummet är helt bortglömd, så allt eventuell damm som finns där får jag nog överlåta med varm hand till nästa hyresgäst och se skamsen ut om det där dammet hittas vid städbesiktningen!
Eftersom vi då knappt bott i lägenheten trodde jag i min enfald att städningen skulle bli en snabb och lätt sak. Men ack och ve! När man en gång börjat gno i en hörna så ser man hur mycket mer man måste städa. Det kan ju bero på att lägenhetens alla hörn inte är helt nya så det blir lite mer svårstädat än en alldeles ny lägenhet. Jag gnodde och jag slet och jag pustade och jag blev rejält svettig. Usch och fy för att städa. Två dagar tog det att gå igenom varenda hörna i lägenheten, vartenda skåp,och varenda liten gnutta smuts är nu borta. I alla fall hoppas jag det, fast nä, jag kom just på att ovansidan på lampan i badrummet är helt bortglömd, så allt eventuell damm som finns där får jag nog överlåta med varm hand till nästa hyresgäst och se skamsen ut om det där dammet hittas vid städbesiktningen!
fredag 15 juli 2011
Jobba,äta,sova....
Igår fick jag anställningsbeslut på mitt nya jobb. Jag ska börja jobba här hemma i kommunen. Efter långt övervägande så tog jag beslutet att byta jobb. Det var egentligen inte så svårt, jag kommer jobba mindre och ändå få ut lika mycket i lön. Dessutom kommer min restid varje vecka minska med 10 timmar minst.
Jag stortrivs på mitt nuvarande jobb och har bra jobb-kompisar, men det känns ibland som om jag bara jobbar, äter och sover. Min fritid är lika med noll känns det som ibland, eftersom jag måste åka 8 mil enkel resa till jobbet. När vi valde att bo i stugan så visste vi att det skulle bli långa dagar, men med tiden så inser man att det finns mer i livet än just jobbet.
Jag ser framemot hösten då jag kan få tid till allt det där som jag bara inte orkar med nu på kvällarna. Att kanske kunna göra nåt kul på kvällarna istället för att stupa i säng tidigt. Kanske hitta nån kul kurs att gå och kunna träffa folk och vara social. Tänk att kunna ägna alla nära och kära mer tid oxå, det längtar jag oxå till. Jag ser framemot det i alla fall och hoppas självklart kunna trivas lika bra på mitt nya jobb.
Jag stortrivs på mitt nuvarande jobb och har bra jobb-kompisar, men det känns ibland som om jag bara jobbar, äter och sover. Min fritid är lika med noll känns det som ibland, eftersom jag måste åka 8 mil enkel resa till jobbet. När vi valde att bo i stugan så visste vi att det skulle bli långa dagar, men med tiden så inser man att det finns mer i livet än just jobbet.
Jag ser framemot hösten då jag kan få tid till allt det där som jag bara inte orkar med nu på kvällarna. Att kanske kunna göra nåt kul på kvällarna istället för att stupa i säng tidigt. Kanske hitta nån kul kurs att gå och kunna träffa folk och vara social. Tänk att kunna ägna alla nära och kära mer tid oxå, det längtar jag oxå till. Jag ser framemot det i alla fall och hoppas självklart kunna trivas lika bra på mitt nya jobb.
torsdag 7 juli 2011
Ibland undrar jag
Ibland undrar jag om du förstår vad du betyder för mig! Ibland undrar jag om det finns nåt jag kan göra för att hjälpa dig! Jag skulle vända upp och ner på hela världen om jag kunde få dig att må bra, att du ska få vara den där glada, mysiga, snälla, omtänksamma kille som du innerst inne är. Ibland undrar jag om det finns nåt jag gjort fel, nåt jag kunde gjort annorlunda när du växte upp. Ibland undrar jag hur jag ska få dig att slänga bort den tunga ryggsäcken som du bär med dig, som vi alla i familjen fick på köpet den där julaftonen för snart 8 år sen. Tragedin försvinner aldrig, men man måste lära sig leva med det och bevara sånt som är bra i minnet. Det tror jag att din syster och jag lyckats med, i alla fall för det mesta. Jag vet att det kommer en dag då du oxå kan se lite ljusare på tillvaron.
Det är tungt när mina barn mår dåligt, det är tungt när jag mår dåligt oxå, men jag skulle kunna ge vad som helst för att få mina barn att känna harmoni igen. Att få känna tryggheten och känslan av att kunna leva vidare utan att ha en massa saker som är tunga inom sig. Jag älskar mina barn över allt annat, även om dom är vuxna nu. För mig är dom mina barn, barn jag burit i min mage, barn som finns i mitt hjärta för evigt. Det spelar ingen roll att du ibland ber mig dra dit pepparn växer, jag förstår nån måste ta emot din ilska. Hellre jag än nån annan då, för hur det än är så älskar jag dig. Du kan aldrig få mig att sluta älska dig!
Kärleken till er två, mina älskade ungar, den är oändlig.
Det är tungt när mina barn mår dåligt, det är tungt när jag mår dåligt oxå, men jag skulle kunna ge vad som helst för att få mina barn att känna harmoni igen. Att få känna tryggheten och känslan av att kunna leva vidare utan att ha en massa saker som är tunga inom sig. Jag älskar mina barn över allt annat, även om dom är vuxna nu. För mig är dom mina barn, barn jag burit i min mage, barn som finns i mitt hjärta för evigt. Det spelar ingen roll att du ibland ber mig dra dit pepparn växer, jag förstår nån måste ta emot din ilska. Hellre jag än nån annan då, för hur det än är så älskar jag dig. Du kan aldrig få mig att sluta älska dig!
Kärleken till er två, mina älskade ungar, den är oändlig.
torsdag 30 juni 2011
Kan nån förklara för mig varför sommaren anses vara sexigaste årstiden??
Usch vad det är varmt! Solen skiner och det är alldeles vindstilla. Det som jag tycker är lite konstigt med sommar och värme är att man ska vara så förbannat fräsch och så där sexigt brynt. Då är det nog nåt fel på mig, för är det nån årstid jag känner mig som minst attraktiv, ja det är sommaren! Jag känner mig svettig och brun, nä det blir jag då aldrig. Snarare lite mer åt det rödfnasiga hållet. Jag skulle kunna bo i duschen på sommaren, och trivs bäst i skuggan.
Det är en dödssynd att klaga på sommaren, och missförstå mig inte, för jag gillar sommaren egentligen. Det som jag har svårt med är just den där klibbiga känslan av min solsvettiga hudkostym. Jag blir rödmosig av värmen i ansiktet och svettdroppar samlas mer än gärna på min panna och på min överläpp. Jag blir oxå trött och lite loj i värmen. Orkar knappt röra mig. Det tycker jag är lite synd, för visst finns det massor att göra på sommaren. Spela brännboll, kubb, badminton och möjligtvis krocket om man äger ett sånt spel. Men det orkarjag inte pyssla med så jag ligger på min filt i skuggan och bara längtar efter snö och is.
Men, sen är det dom där härliga ljumma sommarkvällarna. Kvällarna då man bara njuter, gärna av ett glas kall god dricka. Nån god köttbit på grillen och nåt gott tillbehör till det. Kraven är så små, och möjligheterna så stora. Jag älskar sommaren, allra, allra helst kvällarna. Sen vi skaffade båt uppskattar jag dagarna oxå. Där på båten svalkas min solsvettiga kropp, och min rödmosiga näsa återtar sin normala färg.
Hoppas på sol i helgen, även om SMHI lovat regn, så håll tummarna för mig nu.
Det är en dödssynd att klaga på sommaren, och missförstå mig inte, för jag gillar sommaren egentligen. Det som jag har svårt med är just den där klibbiga känslan av min solsvettiga hudkostym. Jag blir rödmosig av värmen i ansiktet och svettdroppar samlas mer än gärna på min panna och på min överläpp. Jag blir oxå trött och lite loj i värmen. Orkar knappt röra mig. Det tycker jag är lite synd, för visst finns det massor att göra på sommaren. Spela brännboll, kubb, badminton och möjligtvis krocket om man äger ett sånt spel. Men det orkarjag inte pyssla med så jag ligger på min filt i skuggan och bara längtar efter snö och is.
Men, sen är det dom där härliga ljumma sommarkvällarna. Kvällarna då man bara njuter, gärna av ett glas kall god dricka. Nån god köttbit på grillen och nåt gott tillbehör till det. Kraven är så små, och möjligheterna så stora. Jag älskar sommaren, allra, allra helst kvällarna. Sen vi skaffade båt uppskattar jag dagarna oxå. Där på båten svalkas min solsvettiga kropp, och min rödmosiga näsa återtar sin normala färg.
Hoppas på sol i helgen, även om SMHI lovat regn, så håll tummarna för mig nu.
tisdag 28 juni 2011
Får jag vuxenpoäng om jag städar linneskåpet??
I helgen så röjde jag ur linneskåpet! Jag har i princip inte rensat ut nåt sen vi flyttade till stugan för 2 år sen, och med tanke på min ekorr-gen så var vårt linneskåp fullt. Överfullt är väl i och för sig en mer korrekt beskrivning. Den som känner mig vet att jag har otroligt svårt att göra mig av med saker som kan bli till nytta en gång i framtiden, spelar ingen roll om det är 37 år framåt. Två teorier finns, en är att jag är otroligt snål, fast det går inte ihop med att jag älskar att köpa nytt. Den andra teorin är att jag just fått den där genen som gör att vissa bor i misär, med en smal gång till toaletten bara! Fast den stämmer inte heller, för det finns gott om plats att ta sig fram på i stugan. I alla fall än så länge!
Jag var likadan när jag bodde i Bromölla och hade ett hyfsat stort hus att husera mina saker i, allt som eventuellt kunde användas i framtiden, det sparade jag på. Skillnaden mot nu är att då fanns det plats, nu bor vi på en begränsad yta, och det gör att jag måste rensa ut ibland.
Fortfarande sparar jag kläder, påslakan och eventuella andra tygrester för att nån gång i framtiden sy det där superflotta lapptäcket. Även om det just nu inte är så inne med lapptäcke så bidar jag min tid och sparar på tygbitar. Min garderob upptas till stor del av stuvbitar jag handlat billigt på Panduro eller på nån annan affär som har fina tyger. Dessutom finns i min lapplåda en hel del bitar av gardiner som gått ur tiden för länge sen, påslakan som är trådslitna, byxor som jag nog aldrig ens med oljad kropp kan åla mig i. Det ger mig en tillfredställelse att spara på sånt. Jag har i alla fall begränsat mig till det här, för vi har helt enkelt inte plats till mer än så.
Mitt linneskåp består till stora delar av dukar som jag fått när jag prenumrerat tidningar, t.o.m. min svärmor prenumrerar på tidningar bara för att kunna ge mig dukar! Dessutom älskar jag att bädda med nya påslakan, ju strävare desto bättre. Fast där har jag stött på lite motstånd! För Kärleken gillar mer den mjuka sorten, så mitt påslakankonto har fått ge vika en aning för att kunna köpa hem massor med mjukmedel. Men jag offrar mer än gärna nya påslakan för att få en nöjd Kärlek bredvid mig! Och vi kommer ändå kunna bädda rent i mer än 100 år väldigt ofta utan att slita ut hela lagret!
Jag är så nöjd med synen av linneskåpets innehåll efter helgens raid. Det är staplat påslakan i strikta rader, dukarna är sorterade och vikta fint. Och bäst av allt, jag är NÖJD, trots att jag kastat både juldukar och påslakan. Jag tror jag börjar bli vuxen!
Jag var likadan när jag bodde i Bromölla och hade ett hyfsat stort hus att husera mina saker i, allt som eventuellt kunde användas i framtiden, det sparade jag på. Skillnaden mot nu är att då fanns det plats, nu bor vi på en begränsad yta, och det gör att jag måste rensa ut ibland.
Fortfarande sparar jag kläder, påslakan och eventuella andra tygrester för att nån gång i framtiden sy det där superflotta lapptäcket. Även om det just nu inte är så inne med lapptäcke så bidar jag min tid och sparar på tygbitar. Min garderob upptas till stor del av stuvbitar jag handlat billigt på Panduro eller på nån annan affär som har fina tyger. Dessutom finns i min lapplåda en hel del bitar av gardiner som gått ur tiden för länge sen, påslakan som är trådslitna, byxor som jag nog aldrig ens med oljad kropp kan åla mig i. Det ger mig en tillfredställelse att spara på sånt. Jag har i alla fall begränsat mig till det här, för vi har helt enkelt inte plats till mer än så.
Mitt linneskåp består till stora delar av dukar som jag fått när jag prenumrerat tidningar, t.o.m. min svärmor prenumrerar på tidningar bara för att kunna ge mig dukar! Dessutom älskar jag att bädda med nya påslakan, ju strävare desto bättre. Fast där har jag stött på lite motstånd! För Kärleken gillar mer den mjuka sorten, så mitt påslakankonto har fått ge vika en aning för att kunna köpa hem massor med mjukmedel. Men jag offrar mer än gärna nya påslakan för att få en nöjd Kärlek bredvid mig! Och vi kommer ändå kunna bädda rent i mer än 100 år väldigt ofta utan att slita ut hela lagret!
Jag är så nöjd med synen av linneskåpets innehåll efter helgens raid. Det är staplat påslakan i strikta rader, dukarna är sorterade och vikta fint. Och bäst av allt, jag är NÖJD, trots att jag kastat både juldukar och påslakan. Jag tror jag börjar bli vuxen!
söndag 26 juni 2011
Nypotatis och sill.....
Så har det varit midsommar! Jag älskar midsommar, just för att det finns en sån förväntan och sån sommarkänsla i luften. För mig är midsommar startskottet till själva sommaren, även om det varit sommarväder innan.
Nypotatis och sill ska det vara, och så gräddfil och gräslök. Enkelt och så jäkla gott. Till efterrätt så ska det vara jordgubbar och grädde. Det är midsommar för mig, för det är det jag växt upp med. Eller, nä, hemma hade vi kaffegrädde till potatisen, inte gräddfil. Såna nymodigheter som gräddfil kunde man inte ha. Det var först som vuxen jag började käka gräddfil. Och nu kan jag inte vara utan det.
Med åren kommer andra rätter till, speciellt som jag flyttat till ett annat landskap. Det är andra traditioner och vanor. Och det är mysigt det oxå. Bara jag får min nypotatis så är jag nöjd. Nu heter det ju färskpotatis här uppe, när jag säger nypotatis så tittar folk på mig som om jag vore från månen eller nåt. Eller så påpekar dom att nu säger jag fel! Men det bjuder jag på, jag hävdar att nypotatis heter det och inget annat!
Vi hade en kul midsommarafton, så kul att det var lite tungt igår på midsommardagen! Men går man och lägger sig vid 3 på natten, ja då tror jag att man blir trött dagen efter. Vi spelade lite gammal musik, och hade en mysig kväll. Men vem fasiken drack upp hela flaskan rom? Och vem hade börjat på nästa flaska? Ja, inte vet jag... men gott var det.
Tack Kjell, Sita och Therese för en mysig och rolig kväll. Och så självklart Kärleken som är solen i mitt liv!
Nypotatis och sill ska det vara, och så gräddfil och gräslök. Enkelt och så jäkla gott. Till efterrätt så ska det vara jordgubbar och grädde. Det är midsommar för mig, för det är det jag växt upp med. Eller, nä, hemma hade vi kaffegrädde till potatisen, inte gräddfil. Såna nymodigheter som gräddfil kunde man inte ha. Det var först som vuxen jag började käka gräddfil. Och nu kan jag inte vara utan det.
Med åren kommer andra rätter till, speciellt som jag flyttat till ett annat landskap. Det är andra traditioner och vanor. Och det är mysigt det oxå. Bara jag får min nypotatis så är jag nöjd. Nu heter det ju färskpotatis här uppe, när jag säger nypotatis så tittar folk på mig som om jag vore från månen eller nåt. Eller så påpekar dom att nu säger jag fel! Men det bjuder jag på, jag hävdar att nypotatis heter det och inget annat!
Vi hade en kul midsommarafton, så kul att det var lite tungt igår på midsommardagen! Men går man och lägger sig vid 3 på natten, ja då tror jag att man blir trött dagen efter. Vi spelade lite gammal musik, och hade en mysig kväll. Men vem fasiken drack upp hela flaskan rom? Och vem hade börjat på nästa flaska? Ja, inte vet jag... men gott var det.
Tack Kjell, Sita och Therese för en mysig och rolig kväll. Och så självklart Kärleken som är solen i mitt liv!
tisdag 21 juni 2011
Häxan surtant
I morse vaknade jag med ett sjuhelvetes dåligt humör. Jag kunde redan när jag slog upp ögonen känna hur ilskan i mig tornade upp sig som det värsta åskmoln. Förmodligen berodde allt på att jag sovit illa, kan inte ens hålla räkningen på hur många gånger jag var vaken den gångna natten. Första gången jag vaknade var klockan bara 00.53. Och med tanke på att jag varje morgon stiger upp innan ens den mest morgontidiga tupp fått på sig sin morgonrock, ja då begriper ni att jag var trött imorse.
Det är inte ofta jag är på dåligt humör, jag kan låta sur enligt mina barn, men väldigt sällan är jag av den surare sorten. Men ibland så händer det. Och imorse var det då dags! Jag hoppade in i duschen, eller nä, nu ljög jag lite. Jag muttrade medan jag sakta masade mig in i duschen, muttrade medan jag duschade och muttrade medan jag torkade min trötta kropp. Mitt inre var som en rejäl åskskur, inte ens min i vanliga fall kärleksfulla godmorgonhälsning till Kärleken var särskilt trevligt. Jag tror att jag med nöd och näppe fick fram ett sammanbitet godmorgon samtidigt som jag slog på full belysning i sovrummet. Allt medan jag rotade fram mina kläder. I vanliga fall brukar jag försöka i alla fall väcka Kärleken lite försiktigare, men idag var jag som en tornado.
Slamrande högljutt så fixade jag kaffe och tog fram frukost. Jag skyndade mig att få i mig min frukost medan Kärleken duschade. När jag sen ansåg att det var dags att köra så frågade jag lite försiktigt om inte det började bli dags att köra. Kärleken påstår dock att han blev så förskräckt av min ton när jag röt fram att nu får vi förbanne mig köra för att vi ska hinna så att han bara hann dricka en halv kopp kaffe. Nu tror jag förstås att han överdrev lite, för jag kan då rakt inte minnas att jag röt nåt alls. Kanske jag höjde rösten lite lätt, och gav ett lite lätt stressat intryck trots att vi faktiskt egentligen hade gott om tid.
När vi sedan backade ut bilen så upptäckte jag att jag glömt min mobil i stugan. Men eftersom jag fortfarande inte riktigt hunnit få fram mitt vanliga solskenshumör så fräste jag bara åt Kärleken när han föreslog att jag skulle hämta den, vi hade ju tid. Jag kunde minsann klara mig utan min mobil idag minns jag att jag sa med len röst. Fast..... jag måste erkänna att jag saknat min mobil hela dagen, men det kan jag ju inte erkänna. För då måste jag ju erkänna att jag var som en sur häxa imorse, och det är lite prestigeförlust juuuuuu ;-)
Det är inte ofta jag är på dåligt humör, jag kan låta sur enligt mina barn, men väldigt sällan är jag av den surare sorten. Men ibland så händer det. Och imorse var det då dags! Jag hoppade in i duschen, eller nä, nu ljög jag lite. Jag muttrade medan jag sakta masade mig in i duschen, muttrade medan jag duschade och muttrade medan jag torkade min trötta kropp. Mitt inre var som en rejäl åskskur, inte ens min i vanliga fall kärleksfulla godmorgonhälsning till Kärleken var särskilt trevligt. Jag tror att jag med nöd och näppe fick fram ett sammanbitet godmorgon samtidigt som jag slog på full belysning i sovrummet. Allt medan jag rotade fram mina kläder. I vanliga fall brukar jag försöka i alla fall väcka Kärleken lite försiktigare, men idag var jag som en tornado.
Slamrande högljutt så fixade jag kaffe och tog fram frukost. Jag skyndade mig att få i mig min frukost medan Kärleken duschade. När jag sen ansåg att det var dags att köra så frågade jag lite försiktigt om inte det började bli dags att köra. Kärleken påstår dock att han blev så förskräckt av min ton när jag röt fram att nu får vi förbanne mig köra för att vi ska hinna så att han bara hann dricka en halv kopp kaffe. Nu tror jag förstås att han överdrev lite, för jag kan då rakt inte minnas att jag röt nåt alls. Kanske jag höjde rösten lite lätt, och gav ett lite lätt stressat intryck trots att vi faktiskt egentligen hade gott om tid.
När vi sedan backade ut bilen så upptäckte jag att jag glömt min mobil i stugan. Men eftersom jag fortfarande inte riktigt hunnit få fram mitt vanliga solskenshumör så fräste jag bara åt Kärleken när han föreslog att jag skulle hämta den, vi hade ju tid. Jag kunde minsann klara mig utan min mobil idag minns jag att jag sa med len röst. Fast..... jag måste erkänna att jag saknat min mobil hela dagen, men det kan jag ju inte erkänna. För då måste jag ju erkänna att jag var som en sur häxa imorse, och det är lite prestigeförlust juuuuuu ;-)
söndag 19 juni 2011
Slit och släng.....
Idag har vi äntligen tagit oss för att rensa ut lite saker. Eller rättare sagt, idag har JAG äntligen insett att vi inte kan ha kvar allt om vi ska bo här i vår älskade stuga. Kärleken, ja han har inga problem att rensa ut saker och ting. Nä, det är jag som har så svårt att skilja mig av med saker och ting. Nu ska vi ju ha ett boende istället för två. Vi har sagt upp lägenheten i Västerås, för att enbart bo här i stugan. Visserligen har vi bara en etta där, men heter man Marie som jag, ja då ser man till att fylla alla skåp och garderober med saker som kan vara bra att ha. Lägenheten är full med karotter, tallrikar, glas, bestick, påslakan, täcken, kuddar och sist men inte minst en massa andra "bra att ha saker". Ljuslyktor kan man som sagt aldrig få för mycket av.
Jag har alltid varit en person som har svårt att skiljas från saker som är fullt funktionsdugliga, även om jag oxå är en person som tycker om att köpa nya funktionsdugliga saker. Så då kanske ni förstår hur fullt vi har i våra skåp? När jag flyttade hit för 5 år sen, då var jag tvungen att göra en första utrensning, som tur är kunde sonen ta över en hel del. Sen har vi flyttat med jämna mellanrum här uppe, ända tills vi fann ro i vår stuga. Så med jämna mellanrum har jag haft fullt sjå att hitta nya platser att sätta våra överskottstallrikar, glas o diverse karotter på. Det har varit ganska tufft att försvara den där udda tallriken, eller dom där jättefina glasen, osv... För Kärleken är ganska rationell av sig, inte lika emotionell med saker som jag.
I alla fall, idag var jag mogen! Jag började så duktigt med att kasta bort en hel hög med Mc-Donalds glas. Såna man får när man handlat nån meny. En söt liten samling har det blivit med åren. Lila, gröna och blå fina glas. Såna som är så bra att ha när resten av glasinventarierna är i diskmaskinen. För att vara riktigt ärlig så har jag en liten oro att det nu ska fattas glas. Men jaja, om det fattas glas, då får jag i alla fall rätt mot Kärleken som jämnt påstår att vi har för många glas.
Jag har oxå slängt bort en fin kaffeservis med tillhörande assietter. Visserligen så är den bara använd en gång under 5 år, men det har känts så skönt att veta att om en hel busslast med folk skulle dyka upp och vilja ha kaffe, ja då har jag haft resurser att servera dom i likadana koppar! Men eftersom Kärleken slängde sin espressomaskin så tänkte jag att då får jag offra nåt jag oxå. Tyvärr kommer jag nu inte kunna servera den eventuella folksamlingen som mot all förmodan skulle dyka upp kaffe i likadana koppar. Fast det är väl det som kallas kärlek? Att man gör samma uppoffringar båda två?
Nu har vi i alla fall fått tomt och fint i våra skåp. Och jag njuter faktiskt lite av att kunna se vad som finns längst inne i skåpen, utan att behöva flytta på 345 stycken saker först. Men säg inte det till Kärleken, för då kanske han får för sig att vi ska ta och göra en inventering bland våra 766 påslakanset! Och det är jag absolut inte redo för än!!!
Jag har alltid varit en person som har svårt att skiljas från saker som är fullt funktionsdugliga, även om jag oxå är en person som tycker om att köpa nya funktionsdugliga saker. Så då kanske ni förstår hur fullt vi har i våra skåp? När jag flyttade hit för 5 år sen, då var jag tvungen att göra en första utrensning, som tur är kunde sonen ta över en hel del. Sen har vi flyttat med jämna mellanrum här uppe, ända tills vi fann ro i vår stuga. Så med jämna mellanrum har jag haft fullt sjå att hitta nya platser att sätta våra överskottstallrikar, glas o diverse karotter på. Det har varit ganska tufft att försvara den där udda tallriken, eller dom där jättefina glasen, osv... För Kärleken är ganska rationell av sig, inte lika emotionell med saker som jag.
I alla fall, idag var jag mogen! Jag började så duktigt med att kasta bort en hel hög med Mc-Donalds glas. Såna man får när man handlat nån meny. En söt liten samling har det blivit med åren. Lila, gröna och blå fina glas. Såna som är så bra att ha när resten av glasinventarierna är i diskmaskinen. För att vara riktigt ärlig så har jag en liten oro att det nu ska fattas glas. Men jaja, om det fattas glas, då får jag i alla fall rätt mot Kärleken som jämnt påstår att vi har för många glas.
Jag har oxå slängt bort en fin kaffeservis med tillhörande assietter. Visserligen så är den bara använd en gång under 5 år, men det har känts så skönt att veta att om en hel busslast med folk skulle dyka upp och vilja ha kaffe, ja då har jag haft resurser att servera dom i likadana koppar! Men eftersom Kärleken slängde sin espressomaskin så tänkte jag att då får jag offra nåt jag oxå. Tyvärr kommer jag nu inte kunna servera den eventuella folksamlingen som mot all förmodan skulle dyka upp kaffe i likadana koppar. Fast det är väl det som kallas kärlek? Att man gör samma uppoffringar båda två?
Nu har vi i alla fall fått tomt och fint i våra skåp. Och jag njuter faktiskt lite av att kunna se vad som finns längst inne i skåpen, utan att behöva flytta på 345 stycken saker först. Men säg inte det till Kärleken, för då kanske han får för sig att vi ska ta och göra en inventering bland våra 766 påslakanset! Och det är jag absolut inte redo för än!!!
Igång igen
Jaha, så var jag på en ny bloggsida. Jag har inte riktigt fått grepp om hur man designar sidan än, så det kommer säkert bli många ändringar innan det blir klart. Men mitt bloggsug blev för stort så jag hade bråttom att att få igång min blogg igen. Den har stått stilla nu ett bra tag, ända sen den förra bloggsidan lades ner egentligen. Jag har helt enkelt inte haft nån inspiration. Så kan man uttrycka det.
Men nu är jag tillbaka igen, ska försöka skärpa mig lite. För ska jag vara riktigt ärlig så tror jag att jag kan skriva nån liten rad varje dag om jag bara tar mig i kragen. Allt behöver inte vara så väl genomtänkt alltid, och det behöver inte alltid vara så jädra perfekt heller. Bara att få skriva lite kan göra mig glad. Jag har alltid gillat att skriva, det har bara aldrig blivit av innan bloggeriet blev populärt.
Jag återkommer säkert senare idag, kände bara att jag behövde starta upp min blogg lite... så huka er nu, för nu är jag tillbaka
Ha en riktigt skön söndag.. kram
Men nu är jag tillbaka igen, ska försöka skärpa mig lite. För ska jag vara riktigt ärlig så tror jag att jag kan skriva nån liten rad varje dag om jag bara tar mig i kragen. Allt behöver inte vara så väl genomtänkt alltid, och det behöver inte alltid vara så jädra perfekt heller. Bara att få skriva lite kan göra mig glad. Jag har alltid gillat att skriva, det har bara aldrig blivit av innan bloggeriet blev populärt.
Jag återkommer säkert senare idag, kände bara att jag behövde starta upp min blogg lite... så huka er nu, för nu är jag tillbaka
Ha en riktigt skön söndag.. kram
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)