I helgen så röjde jag ur linneskåpet! Jag har i princip inte rensat ut nåt sen vi flyttade till stugan för 2 år sen, och med tanke på min ekorr-gen så var vårt linneskåp fullt. Överfullt är väl i och för sig en mer korrekt beskrivning. Den som känner mig vet att jag har otroligt svårt att göra mig av med saker som kan bli till nytta en gång i framtiden, spelar ingen roll om det är 37 år framåt. Två teorier finns, en är att jag är otroligt snål, fast det går inte ihop med att jag älskar att köpa nytt. Den andra teorin är att jag just fått den där genen som gör att vissa bor i misär, med en smal gång till toaletten bara! Fast den stämmer inte heller, för det finns gott om plats att ta sig fram på i stugan. I alla fall än så länge!
Jag var likadan när jag bodde i Bromölla och hade ett hyfsat stort hus att husera mina saker i, allt som eventuellt kunde användas i framtiden, det sparade jag på. Skillnaden mot nu är att då fanns det plats, nu bor vi på en begränsad yta, och det gör att jag måste rensa ut ibland.
Fortfarande sparar jag kläder, påslakan och eventuella andra tygrester för att nån gång i framtiden sy det där superflotta lapptäcket. Även om det just nu inte är så inne med lapptäcke så bidar jag min tid och sparar på tygbitar. Min garderob upptas till stor del av stuvbitar jag handlat billigt på Panduro eller på nån annan affär som har fina tyger. Dessutom finns i min lapplåda en hel del bitar av gardiner som gått ur tiden för länge sen, påslakan som är trådslitna, byxor som jag nog aldrig ens med oljad kropp kan åla mig i. Det ger mig en tillfredställelse att spara på sånt. Jag har i alla fall begränsat mig till det här, för vi har helt enkelt inte plats till mer än så.
Mitt linneskåp består till stora delar av dukar som jag fått när jag prenumrerat tidningar, t.o.m. min svärmor prenumrerar på tidningar bara för att kunna ge mig dukar! Dessutom älskar jag att bädda med nya påslakan, ju strävare desto bättre. Fast där har jag stött på lite motstånd! För Kärleken gillar mer den mjuka sorten, så mitt påslakankonto har fått ge vika en aning för att kunna köpa hem massor med mjukmedel. Men jag offrar mer än gärna nya påslakan för att få en nöjd Kärlek bredvid mig! Och vi kommer ändå kunna bädda rent i mer än 100 år väldigt ofta utan att slita ut hela lagret!
Jag är så nöjd med synen av linneskåpets innehåll efter helgens raid. Det är staplat påslakan i strikta rader, dukarna är sorterade och vikta fint. Och bäst av allt, jag är NÖJD, trots att jag kastat både juldukar och påslakan. Jag tror jag börjar bli vuxen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar