lördag 13 maj 2017

Wienervals

Igår kväll tittade jag på Lets Dance. En av danserna var wienervals, en av dom få klassiska musikformerna jag tycker är riktigt bra. Om det nu ens är klassisk musik, men i min värld är det det i alla fall.


När jag gick sista året på gymnasiet, vårdlinjen för att vara exakt, så extrajobbade jag lite på helger som vårdbiträde. På den tiden så blev man vårdbiträde när man gått första året på vårdlinjen, och när man hade gått sina 2 år så var man undersköterska. Den här våren, 1983, inte ens 18 år fyllda jobbade jag en helg på en medicinavdelning på ett av Skånes sjukhus. Jag satt extravak hos en man som fått en stroke. Han var medvetslös och jag skulle sköta om honom på bästa sätt. Att han hade eget rum och extravak berodde nog till stor del på att han var en betydande man, hade inflytelserika vänner på sjukhuset. Jag pysslade med honom så gott jag kunde, men den mesta tiden där var att just vaka över honom. Radion var på i bakgrunden, jag hade fått instruktioner från personalen på avdelningen att han älskade klassisk musik, speciellt wienervals.


En av radiokanalerna hade just sån musik han var förtjust i, så den kanalen var på hela dagen. Jag lärde mig uppskatta wienervals där och då. På mitt arbetspass spelades till 90 % klassisk musik och jag kände när jag satt och höll mannens hand att han faktiskt reagerade på musiken. Så det kändes faktiskt rätt ok att sitta och lyssna på musik jag inte var van vid, jag kände att jag gjorde skillnad.


Radiokanalen hade oxå melodikrysset som program. Då spelades all möjlig musik, och jag gjorde mitt bästa för att försöka lösa dom kluriga frågorna. Det fanns inte så mycket annat att göra, för min arbetsuppgift var inte så ansträngande, skulle mest finnas till om det hände nåt för mannen jag vakade över. Jag blev lite glad oxå när jag hörde att det var lite disco/pop när melodikrysset var, men lika glada blev inte mannens anhöriga när dom klev in i rummet och det spelades disco/pop på rätt hög volym av en ung snärta som satt hos deras älskade anhörig! Jag vet inte ens om dom trodde på min förklaring att det var bara just under melodikrysset som det spelades annat än det som mannen gillade! Fick lite onda blickar av dom anhöriga kan jag säga!

Det jag lärde mig den helgen jag satt extravak var att vara närvarande, att inte ha förutfattade meningar men framförallt att så lärde jag mig att det gör skillnad att finnas till för nån annan, även om man inte känner personen innan. Bara man tar reda på vad som är viktigt för just den personen, och så lärde jag mig förstås gilla wienervals. Nu 34 år senare så önskar jag oxå att jag kan lära mig dansa det oxå, men där tror jag att Kärleken kommer knorra lite om jag ber honom vara kavaljer och dansa med mig.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar