Lyckligt frusen

Inatt vaknade jag som vanligt och var hur varm som helst, min termostat har nämligen lagt av och jag har inte lyckats hitta några reservdelar till den! Läkare säger att det är det naturliga åldrandet! Vilket skitsnack! Jag är ju inte gammal! Så nån tilltro till läkarvetenskapen, ja det har jag då inte!

I alla fall vaknade jag och kände mig lika svettig och varm som om jag sprungit New York Marathon. Vilket i sig skulle vara en sensation, maraton är inte min grej kan man säga. Men jag tog kudde, täcke och givetvis min mobil med mig och la mig på soffan. Rakt under vår luftvärmepump. Kärleken hade satt på AC-funktion på den så det var så svalt och skönt att känna svala fläktande luftströmmar mot min kropp.

I min värld skulle jag aldrig bli en sån där tant som fick tantbrus, värmevallningar, klimakteriekänningar eller vad för ord man än valde att beskriva det där ohyggliga varma som bara kommer och går hos oss tjejer i viss ålder. Fortfarande förnekar jag att jag är tant! Det här kommer gå över, jag ska vinna över det här. O jag lovar, jag är envis som en gammal sugga så jag kommer hitta nåt sätt att bemästra mina små svettpärlor som dyker upp i pannan, på näsan osv veckans alla dagar när jag minst vill ha dom. Mina kollegor börjar bli vana nu vid att jag sitter och fläktar febrilt ibland med papper, anteckningsblock, bananer eller vad jag nu får fatt i när jag blir sådär otäckt varm. Häromdagen fick min stackars kollega sitta och frysa med öppet fönster medan vi höll i nån information för personal. Sån är jag!

Wienervals

Igår kväll tittade jag på Lets Dance. En av danserna var wienervals, en av dom få klassiska musikformerna jag tycker är riktigt bra. Om det nu ens är klassisk musik, men i min värld är det det i alla fall.

När jag gick sista året på gymnasiet, vårdlinjen för att vara exakt, så extrajobbade jag lite på helger som vårdbiträde. På den tiden så blev man vårdbiträde när man gått första året på vårdlinjen, och när man hade gått sina 2 år så var man undersköterska. Den här våren, 1983, inte ens 18 år fyllda jobbade jag en helg på en medicinavdelning på ett av Skånes sjukhus. Jag satt extravak hos en man som fått en stroke. Han var medvetslös och jag skulle sköta om honom på bästa sätt. Att han hade eget rum och extravak berodde nog till stor del på att han var en betydande man, hade inflytelserika vänner på sjukhuset. Jag pysslade med honom så gott jag kunde, men den mesta tiden där var att just vaka över honom. Radion var på i bakgrunden, jag hade fått instruktioner från personalen på avdelningen att han älskade klassisk musik, speciellt wienervals.

En av radiokanalerna hade just sån musik han var förtjust i, så den kanalen var på hela dagen. Jag lärde mig uppskatta wienervals där och då. På mitt arbetspass spelades till 90 % klassisk musik och jag kände när jag satt och höll mannens hand att han faktiskt reagerade på musiken. Så det kändes faktiskt rätt ok att sitta och lyssna på musik jag inte var van vid, jag kände att jag gjorde skillnad.

Radiokanalen hade oxå melodikrysset som program. Då spelades all möjlig musik, och jag gjorde mitt bästa för att försöka lösa dom kluriga frågorna. Det fanns inte så mycket annat att göra, för min arbetsuppgift var inte så ansträngande, skulle mest finnas till om det hände nåt för mannen jag vakade över. Jag blev lite glad oxå när jag hörde att det var lite disco/pop när melodikrysset var, men lika glada blev inte mannens anhöriga när dom klev in i rummet och det spelades disco/pop på rätt hög volym av en ung snärta som satt hos deras älskade anhörig! Jag vet inte ens om dom trodde på min förklaring att det var bara just under melodikrysset som det spelades annat än det som mannen gillade! Fick lite onda blickar av dom anhöriga kan jag säga!

Det jag lärde mig den helgen jag satt extravak var att vara närvarande, att inte ha förutfattade meningar men framförallt att så lärde jag mig att det gör skillnad att finnas till för nån annan, även om man inte känner personen innan. Bara man tar reda på vad som är viktigt för just den personen, och så lärde jag mig förstås gilla wienervals. Nu 34 år senare så önskar jag oxå att jag kan lära mig dansa det oxå, men där tror jag att Kärleken kommer knorra lite om jag ber honom vara kavaljer och dansa med mig.