När ungarna var små blev dom tvingade att julpyssla med mig i all oändlighet. Det skulle bakas pepparkakor, lussekatter, mandelmusslor, klenätter osv. Jag tror att pepparkaksbaket och pepparkakshuset kändes rätt ok för mina små gryn att göra, men jag är övertygad om att resten var sådär! Mest beroende på att jag la mig i hur dom gjorde lussekatterna, dom skulle ju vara som jag ville ha dom. Jag suckade nog högt när ungarna ville modernisera lussekatterna med nån egen design. Fast dom fick förstås göra lussekatterna som dom ville, jag var lite smart där och var snabb och gjorde upp en stor del av degen till såna som jag ville ha så att det blev en lagom mängd kvar till ungarna. Alla blev nöjda till slut i alla fall. För något år sedan när barnbarnen Moltas och Wille var här och skulle baka pepparkakor så tjatade dom till sig att jag skulle baka lussekatter oxå när dom ändå var hos oss. Jag hade ju tänkt baka dom själv, för som sagt, min ide om julen är ganska bestämd, och lussekatterna är heliga. Även om jag i ärlighetens namn inte gör så vackra lussekatter själv. Vi satte i alla fall igång med lussekatterna. Moltas och Wille fick varsin ytterst liten bit deg själv, för jag var ju beredd på att dom skulle kladda med degen såklart, och att jag skulle hinna göra dom flesta själv. Men herregud! Vilka bagare dom där två är! Dom hann göra 2 perfekta lussekatter medan jag hann göra 1, gissa om jag kände mig stressad! Här kommer barnbarnen och slår mig med hästlängder vad gäller lussekatter. Vilka fina lussekatter vi hade det året, dom finaste var gjorda av barnbarnen förstås!
Sen skulle det självklart göras papperspyssel oxå. Hjärtan, toarullestomtar, smällkarameller osv. Men jag hoppas och tror att ungarna har överlevt jularna ändå. Jag lovar och svär att dom slipper nu, för jag har ju fått flera små barn att plåga med mitt pysslande, nämligen barnbarnen. Jag älskar att pyssla, och nu förra helgen hade vi pysselhelg här med klippande, klistrande, bakande och annat som tillhör julen. På julafton har jag tänkte plocka fram lite pyssel åt dom igen i väntan på tomten, då blir det inte lika drygt att vänta på honom. Får se om dom vill pyssla då, det slutar väl med att jag själv sitter där och klipper och klistrar, för är det nåt jag tycker om så är det att pyssla!
Sen har vi det där med tomtarna! Jag vill ha hela huset fullt, helst skulle jag vilja ha påslakan med tomtemor och tomtefar oxå, men Kärleken har satt ner foten där. Han tycker att sovrummet kan vi väl ända hålla hyfsat tomtefri. Fast, om nån vill ha julklappstips så önskar vi oss såna påslakan, jag tänker att har man fått det i julklapp så är det helt ok även för Kärleken! Jag har massor av tomtar, älskar att plocka fram lådorna varje jul. Även om det är kaos i hela huset tills jag fått det städat och klart och fått upp alla tomtarna. Kärleken har inte riktigt samma syn, men där tar jag fram min lilla jul-Hitler och hittills har jag vunnit varje strid om julen. Nu är Kärleken väldigt snäll, så särskilt mycket strid har det inte blivit. Han suckar lite lätt och skakar på huvudet och längtar säkert till 13 januari när tomtarna flyttar ner i lådorna igen!
Förra året hade jag satt fram alla tomtarna, utom 1. Vi satt på julafton och njöt av julen tillsammans med våra gäster när Kärleken började titta sig omkring och frågade sen: "var är min tomte? den enda som jag tycker om riktigt mycket?" Jag svarade efter en stund, " Oj, den har jag glömt att ta fram!". Stämningen där och då blev lite frostig tror jag, men jaja, jag har lovat att ta fram den i år, så den är väl det jag måste prioritera lite. Den ska få en framträdande plats i hemmet i år. (fast den inte är min favorit, men vad gör man inte för husfridens skull )
Mina nära och kära har det inte lätt med mig, jag vet att jag är hemsk på att styra och ställa i december, men ha överseende med mig, snart är det januari!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar