Karaktär!

Det finns en sak jag skulle vilja ha lite mer av, eller mycket mer av! Och det är karaktär, med stort K! Jag tror inte det finns nån som har så dålig karaktär som jag. Om man med karaktär menar att man kan stå för det man har bestämt sig för, i matväg oftast då.

Jag bestämmer mig flera gånger per år att jag ska förbättra mina matvanor, mina motionsvanor eller att jag ska minska på mina ovanor. Men oftast så faller allt platt så fort en frestelse eller nåt roligare än det jag bestämt mig för dyker upp. Visserligen är jag väldigt duktig på att hålla vad jag lovar andra, det är nog inte ofta jag backar på det jag lovat göra för någon annan. Möjligen kan jag glömma, men då mår jag så dåligt av att jag glömt bort nåt jag lovat så då försöker jag slå knut på mig själv för att gottgöra det jag glömt bort. Men det jag lovat mig själv, det brukar inte bli så långvarigt!

Varje gång jag går i en klädesaffär så lovar jag mig själv att imorgon, ja imorgon ska jag börja på att banta. Jag ska gå ner minst 25 kg på 1 månad eller nåt åt det hållet. Jag brukar med glatt humör och en vision i min inre ha en hel hög med kläder med mig in i provhytten. Redan då ser jag i mitt inre hur folk vänder sig om efter den där heta pinglan med dom där nya kläderna. Och jag är så stolt! Sen börjar jag prova kläderna, och det slår aldrig fel! Vem fasen har sytt in kläderna så att dom sitter som kattskit på mig? Vem är den där rultiga tanten som står med blekfett hull och stirrar på mig med tårar i ögonen? Varför lär jag mig aldrig? Varför kan jag inte inse att dom där rulsiga låren är mina? Att jag inte har en liten A-kupa, utan snarare någon storlek större. Det slutar oftast med att jag hittar nåt att slänga på mig, och med ett löfte till mig själv att nu jädrar ska jag bli lite smalare.

Redan samma kväll så sitter jag och knaprar på nåt litet salladsblad, och lovar mig själv dyrt och heligt att jag ska ta tag i min lite för runda figur. Jag är benhård. Den här gången är det annorlunda! Jag är verkligen motiverad! Jag kommer inte misslyckas! För jag har bestämt mig! Nu jädrar är jag på gång! Och jag tar fram alla mina favoritplagg som jag snart kommer kunna klä mig i! Den där häftiga kjolen som jag bara älskar, men som just nu sitter en aning tight om häcken! Snart ska jag ha den på mig, för jag har ju bestämt mig!

Redan dagen efter så bjuds det på semlor på jobbet eller nåt. Och den första som tar en semla, ja det är ju jag! Eller nä, jag tar inte först, för först så säger jag att "nej tack, inte idag". Men redan innan nån annan hinner säga "vad duktigt du är", så har jag en semla framför mig! Och jag lovar, inte en smula är kvar på min tallrik när jag är klar. Sen det här med motion. Jag har inte alls nåt emot att motionera. Jag älskar konståkning, längdhoppning och curling. Det är nästan det roligaste jag vet! Jag gillar framförallt konståkning! Så jädra synd bara att det sänds på så dumma tider! Jag missar ofta dom bästa åkarna för att jag inte riktigt hänger med i tv-tablån! Så dumt!

En dag nu i höstas bestämde jag mig för att imorgon bitti börjar mitt nya liv! Jag skulle gå en halvtimmes promenad varje morgon innan frukost, även om det innebar att jag skulle behöva stiga upp en halvtimme tidigare för att hinna innan jobbet, Jag letade fram kläder, fixade en bra spel-lista på spotify som jag kände skulle få mina steg lättare, jag ordnade fram hörlurar till min telefon så jag kunde lyssna medan jag gick min raska promenad. Ja, jag var så inspirerad! Jag sa till min lite alltför tvivlande Kärlek att nu är jag på gång! Jag är så taggad! Det här är början på mitt nya hälsosamma liv! Jag kommer bli så pigg! Och glad! Och jaaaaaaaa, all världens bekymmer kommer jag promenera bort!

Jag har hittills gått en morgon, nämligen morgonen efter. Sen har en massa annat kommit i vägen! Jag har varit för trött. Jag har skoskav (ljug). Oj, jag glömde sätta klockan! Men ingen kan säga att jag inte går in med liv och lust för nåt sånt här, det är bara det att min karaktär inte är så uthållig, men jag lovar: Imorgon är en ny dag, med nya löften till mig själv. Och vem vet, någon dag när min karaktär mognat, så kommer jag springa New York Marathon! Vem vet??!

Jul-Hitler

Varje jul blir jag som förbytt! Jag vill ha julen på ett visst sätt, och gud nåde den som försöker ändra på det! Jag förvandlas till en riktig tyrann när det gäller julen. Min snälla sida byts ut mot en oförsonlig jul-Hitler!

När ungarna var små blev dom tvingade att julpyssla med mig i all oändlighet. Det skulle bakas pepparkakor, lussekatter, mandelmusslor, klenätter osv. Jag tror att pepparkaksbaket och pepparkakshuset kändes rätt ok för mina små gryn att göra, men jag är övertygad om att resten var sådär! Mest beroende på att jag la mig i hur dom gjorde lussekatterna, dom skulle ju vara som jag ville ha dom. Jag suckade nog högt när ungarna ville modernisera lussekatterna med nån egen design. Fast dom fick förstås göra lussekatterna som dom ville, jag var lite smart där och var snabb och gjorde upp en stor del av degen till såna som jag ville ha så att det blev en lagom mängd kvar till ungarna. Alla blev nöjda till slut i alla fall. För något år sedan när barnbarnen Moltas och Wille var här och skulle baka pepparkakor så tjatade dom till sig att jag skulle baka lussekatter oxå när dom ändå var hos oss. Jag hade ju tänkt baka dom själv, för som sagt, min ide om julen är ganska bestämd, och lussekatterna är heliga. Även om jag i ärlighetens namn inte gör så vackra lussekatter själv. Vi satte i alla fall igång med lussekatterna. Moltas och Wille fick varsin ytterst liten bit deg själv, för jag var ju beredd på att dom skulle kladda med degen såklart, och att jag skulle hinna göra dom flesta själv. Men herregud! Vilka bagare dom där två är! Dom hann göra 2 perfekta lussekatter medan jag hann göra 1, gissa om jag kände mig stressad! Här kommer barnbarnen och slår mig med hästlängder vad gäller lussekatter. Vilka fina lussekatter vi hade det året, dom finaste var gjorda av barnbarnen förstås!

Sen skulle det självklart göras papperspyssel oxå. Hjärtan, toarullestomtar, smällkarameller osv. Men jag hoppas och tror att ungarna har överlevt jularna ändå. Jag lovar och svär att dom slipper nu, för jag har ju fått flera små barn att plåga med mitt pysslande, nämligen barnbarnen. Jag älskar att pyssla, och nu förra helgen hade vi pysselhelg här med klippande, klistrande, bakande och annat som tillhör julen. På julafton har jag tänkte plocka fram lite pyssel åt dom igen i väntan på tomten, då blir det inte lika drygt att vänta på honom. Får se om dom vill pyssla då, det slutar väl med att jag själv sitter där och klipper och klistrar, för är det nåt jag tycker om så är det att pyssla!

Sen har vi det där med tomtarna! Jag vill ha hela huset fullt, helst skulle jag vilja ha påslakan med tomtemor och tomtefar oxå, men Kärleken har satt ner foten där. Han tycker att sovrummet kan vi väl ända hålla hyfsat tomtefri. Fast, om nån vill ha julklappstips så önskar vi oss såna påslakan, jag tänker att har man fått det i julklapp så är det helt ok även för Kärleken!  Jag har massor av tomtar, älskar att plocka fram lådorna varje jul. Även om det är kaos i hela huset tills jag fått det städat och klart och fått upp alla tomtarna. Kärleken har inte riktigt samma syn, men där tar jag fram min lilla jul-Hitler och hittills har jag vunnit varje strid om  julen. Nu är Kärleken väldigt snäll, så särskilt mycket strid har det inte blivit. Han suckar lite lätt och skakar på huvudet och längtar säkert till 13 januari när tomtarna flyttar ner i lådorna igen!

Förra året hade jag satt fram alla tomtarna, utom 1. Vi satt på julafton och njöt av julen tillsammans med våra gäster när Kärleken började titta sig omkring och frågade sen: "var är min tomte? den enda som jag tycker om riktigt mycket?" Jag svarade efter en stund, " Oj, den har jag glömt att ta fram!". Stämningen där och då blev lite frostig tror jag, men jaja, jag har lovat att ta fram den i år, så den är väl det jag måste prioritera lite. Den ska få en framträdande plats i hemmet i år. (fast den inte är min favorit, men vad gör man inte för husfridens skull )

Mina nära och kära har det inte lätt med mig, jag vet att jag är hemsk på att styra och ställa i december, men ha överseende med mig, snart är det januari!