Inspirationstorka

Jag har inte skrivit en endaste rad sedan i slutet på maj. Jag har helt enkelt inte haft lust, och har jag haft lust så har det inte varit saker jag velat skriva om. Det finns saker i livet som gör ont, och det är när ens barn inte mår bra. Så därför har jag legat väldigt lågt med att skriva, vill inte lämna ut nån som står mig nära, och det blir så lätt att man gör det när man har en massa känslor inom sig. Men nu börjar lusten att skriva komma åter, vet bara inte vad jag ska skriva om. Får rota runt lite i min hjärna för att se om jag kan hitta nåt bra att skriva om.

En sak kan jag ju skriva om förstås! Jag längtar ihjäl mig efter att köpa en ny symaskin. Jag satte mig förra veckan vid min trogna maskin för att sy en duk. Min pysselådra i mig hade lockat mig att köpa hem lite tyger för att göra nån form av lapptekniks-grej. Hittade jättefina tyger på en webshop, och beställde hem så att det skulle räcka till en duk i alla fall. Med min beräkning så visade det sig att det räcker nog till minst 6 dukar. Efter lång beslutsångest och vånda hade jag bestämt mig för hur duken skulle se ut. Jag skar ut lagom bitar av tygerna, pusslade ihop ett fint mönster och började sy. Hann sy 3 rader på duken sen rasade maskinen. Jag svor och domderade. Jag monterade ner varje bit av maskinen jag kunde, smorde och rengjorde så gott jag kunde, men fick inse att min symaskin gått sönder. Det var ingen dyr maskin, inköpt på Ikea för det facila priset 500 kr för 5 år sen, men jag måste säga så mycket jag sytt på den så har den varit värd varje krona. Jag är ingen expert, är väldigt självlärd på att sy. Mestadels kommer det lika mycket svordomar som stygn vid symaskinen, men det kom en liten tår när jag insåg att min älskade symaskin gett upp.

Nu har jag suttit och försökt läsa mig till vilken maskin som skulle passa mina behov bäst, och jag ska avancera upp lite i pris nu. Jag har hittat en symaskin som är enkel, men ändå kan göra det som passar mig bra. Så nu längtar jag. Min påbörjade duk ligger i skåpet och bara väntar på att jag ska ta mig iväg och hämta hem den nya familjemedlemmen SYMASKINEN. Och jag lovar att ge maskinen smörj lite oftare, att putsa på den, att hålla den dammfri.. bara den funkar. Jag ska tom försöka mig på att svära mindre, kanske det är det som skrämde min gamla maskin till tystnad, att jag svor så mycket. Så snart börjar mitt nya bättre svordomsfria liv.. annars ska fan ta mig!