torsdag 7 juli 2011

Ibland undrar jag

Ibland undrar jag om du förstår vad du betyder för mig! Ibland undrar jag om det finns nåt jag kan göra för att hjälpa dig! Jag skulle vända upp och ner på hela världen om jag kunde få dig att må bra, att du ska få vara den där glada, mysiga, snälla, omtänksamma kille som du innerst inne är. Ibland undrar jag om det finns nåt jag gjort fel, nåt jag kunde gjort annorlunda när du växte upp. Ibland undrar jag hur jag ska få dig att slänga bort den tunga ryggsäcken som du bär med dig, som vi alla i familjen fick på köpet den där julaftonen för snart 8 år sen. Tragedin försvinner aldrig, men man måste lära sig leva med det och bevara sånt som är bra i minnet. Det tror jag att din syster och jag lyckats med, i alla fall för det mesta. Jag vet att det kommer en dag då du oxå kan se lite ljusare på tillvaron.

Det är tungt när mina barn mår dåligt, det är tungt när jag mår dåligt oxå, men jag skulle kunna ge vad som helst för att få mina barn att känna harmoni igen. Att få känna tryggheten och känslan av att kunna leva vidare utan att ha en massa saker som är tunga inom sig. Jag älskar mina barn över allt annat, även om dom är vuxna nu. För mig är dom mina barn, barn jag burit i min mage, barn som finns i mitt hjärta för evigt. Det spelar ingen roll att du ibland ber mig dra dit pepparn växer, jag förstår nån måste ta emot din ilska. Hellre jag än nån annan då, för hur det än är så älskar jag dig. Du kan aldrig få mig att sluta älska dig!

Kärleken till er två, mina älskade ungar, den är oändlig.

5 kommentarer:

  1. <3 jag finns här om du behöver bolla tankar.. Älskar dig <3

    SvaraRadera
  2. Du skriver så bra Marie!
    Hoppas han mår bättre snart. Förstår att det är tungt och det du skriver är ju så sant!
    Hoppas vi får ses snart.
    Jag saknar dig!
    Kram
    Jessica F

    SvaraRadera
  3. Tack Anita, jag vet att du finns... Du har funnits i mitt liv i 40 år nu, o jag är så glad för det.. kram älskade vän <3<3<3

    SvaraRadera
  4. Hej Jessica. Jag hoppas oxå vi kan ses snart, saknar dig oxå.. Kram <3

    SvaraRadera
  5. Kul Marie att du börjar skriva igen, har saknat dig.
    Jag kommer att läsa och sluka din blogg för du skriver så trevligt och inlevelsefullt.
    Vi är nog många som ser framför oss det som händer i dina berättelser.
    Mycket har hänt sedan vi hade någon kontakt och
    jag har flyttat tillbaka som du kanske hört till din hem by.
    Ha det bra Marie vi hörs igen vid tillfälle

    Kram fr Ann-Mari med knäckemackorna

    SvaraRadera