Kan nån förklara för mig varför sommaren anses vara sexigaste årstiden??

Usch vad det är varmt! Solen skiner och det är alldeles vindstilla. Det som jag tycker är lite konstigt med sommar och värme är att man ska vara så förbannat fräsch och så där sexigt brynt. Då är det nog nåt fel på mig, för är det nån årstid jag känner mig som minst attraktiv, ja det är sommaren! Jag känner mig svettig och brun, nä det blir jag då aldrig. Snarare lite mer åt det rödfnasiga hållet. Jag skulle kunna bo i duschen på sommaren, och trivs bäst i skuggan.

Det är en dödssynd att klaga på sommaren, och missförstå mig inte, för jag gillar sommaren egentligen. Det som jag har svårt med är just den där klibbiga känslan av min solsvettiga hudkostym. Jag blir rödmosig av värmen i ansiktet och svettdroppar samlas mer än gärna på min panna och på min överläpp. Jag blir oxå trött och lite loj i värmen. Orkar knappt röra mig. Det tycker jag är lite synd, för visst finns det massor att göra på sommaren. Spela brännboll, kubb, badminton och möjligtvis krocket om man äger ett sånt spel. Men det orkarjag inte pyssla med så jag ligger på min filt i skuggan och bara längtar efter snö och is.

Men, sen är det dom där härliga ljumma sommarkvällarna. Kvällarna då man bara njuter, gärna av ett glas kall god dricka. Nån god köttbit på grillen och nåt gott tillbehör till det. Kraven är så små, och möjligheterna så stora. Jag älskar sommaren, allra, allra helst kvällarna. Sen vi skaffade båt uppskattar jag dagarna oxå. Där på båten svalkas min solsvettiga kropp, och min rödmosiga näsa återtar sin normala färg.

Hoppas på sol i helgen, även om SMHI lovat regn, så håll tummarna för mig nu.

Får jag vuxenpoäng om jag städar linneskåpet??

I helgen så röjde jag ur linneskåpet! Jag har i princip inte rensat ut nåt sen vi flyttade till stugan för 2 år sen, och med tanke på min ekorr-gen så var vårt linneskåp fullt. Överfullt är väl i och för sig en mer korrekt beskrivning. Den som känner mig vet att jag har otroligt svårt att göra mig av med saker som kan bli till nytta en gång i framtiden, spelar ingen roll om det är 37 år framåt. Två teorier finns, en är att jag är otroligt snål, fast det går inte ihop med att jag älskar att köpa nytt. Den andra teorin är att jag just fått den där genen som gör att vissa bor i misär, med en smal gång till toaletten bara! Fast den stämmer inte heller, för det finns gott om plats att ta sig fram på i stugan. I alla fall än så länge!

Jag var likadan när jag bodde i Bromölla och hade ett hyfsat stort hus att husera mina saker i, allt som eventuellt kunde användas i framtiden, det sparade jag på. Skillnaden mot nu är att då fanns det plats, nu bor vi på en begränsad yta, och det gör att jag måste rensa ut ibland.

Fortfarande sparar jag kläder, påslakan och eventuella andra tygrester för att nån gång i framtiden sy det där superflotta lapptäcket. Även om det just nu inte är så inne med lapptäcke så bidar jag min tid och sparar på tygbitar. Min garderob upptas till stor del av stuvbitar jag handlat billigt på Panduro eller på nån annan affär som har fina tyger. Dessutom finns i min lapplåda en hel del bitar av gardiner som gått ur tiden för länge sen, påslakan som är trådslitna, byxor som jag nog aldrig ens med oljad kropp kan åla mig i. Det ger mig en tillfredställelse att spara på sånt. Jag har i alla fall begränsat mig till det  här, för vi har helt enkelt inte plats till mer än så.

Mitt linneskåp består till stora delar av dukar som jag fått när jag prenumrerat tidningar, t.o.m. min svärmor prenumrerar på tidningar bara för att kunna ge mig dukar! Dessutom älskar jag att bädda med nya påslakan, ju strävare desto bättre. Fast där har jag stött på lite motstånd! För Kärleken gillar mer den mjuka sorten, så mitt påslakankonto har fått ge vika en aning för att kunna köpa hem massor med mjukmedel. Men jag offrar mer än gärna nya påslakan för att få en nöjd Kärlek bredvid mig! Och vi kommer ändå kunna bädda rent i mer än 100 år väldigt ofta utan att slita ut hela lagret!

Jag är så nöjd med synen av linneskåpets innehåll efter helgens raid. Det är staplat påslakan i strikta rader, dukarna är sorterade och vikta fint. Och bäst av allt, jag är NÖJD, trots att jag kastat både juldukar och påslakan. Jag tror jag börjar bli vuxen!

Nypotatis och sill.....

Så har det varit midsommar! Jag älskar midsommar, just för att det finns en sån förväntan och sån sommarkänsla i luften. För mig är midsommar startskottet till själva sommaren, även om det varit sommarväder innan.

Nypotatis och sill ska det vara, och så gräddfil och gräslök. Enkelt och så jäkla gott. Till efterrätt så ska det vara jordgubbar och grädde. Det är midsommar för mig, för det är det jag växt upp med. Eller, nä, hemma hade vi kaffegrädde till potatisen, inte gräddfil. Såna nymodigheter som gräddfil kunde man inte ha. Det var först som vuxen jag började käka gräddfil. Och nu kan jag inte vara utan det.

Med åren kommer andra rätter till, speciellt som jag flyttat till ett annat landskap. Det är andra traditioner och vanor. Och det är mysigt det oxå. Bara jag får min nypotatis så är jag nöjd. Nu heter det ju färskpotatis här uppe, när jag säger nypotatis så tittar folk på mig som om jag vore från månen eller nåt. Eller så påpekar dom att nu säger jag fel! Men det bjuder jag på, jag hävdar att nypotatis heter det och inget annat!

Vi hade en kul midsommarafton, så kul att det var lite tungt igår på midsommardagen! Men går man och lägger sig vid 3 på natten, ja då tror jag att man blir trött dagen efter. Vi spelade lite gammal musik, och hade en mysig kväll. Men vem fasiken drack upp hela flaskan rom? Och vem hade börjat på nästa flaska? Ja, inte vet jag... men gott var det.

Tack Kjell, Sita och Therese för en mysig och rolig kväll. Och så självklart Kärleken som är solen i mitt liv!

Häxan surtant

I morse vaknade jag med ett sjuhelvetes dåligt humör. Jag kunde redan när jag slog upp ögonen känna hur ilskan i mig tornade upp sig som det värsta åskmoln. Förmodligen berodde allt på att jag sovit illa, kan inte ens hålla räkningen på hur många gånger jag var vaken den gångna natten. Första gången jag vaknade var klockan bara 00.53. Och med tanke på att jag varje morgon stiger upp innan ens den mest morgontidiga tupp fått på sig sin morgonrock, ja då begriper ni att jag var trött imorse.

Det är inte ofta jag är på dåligt humör, jag kan låta sur enligt mina barn, men väldigt sällan är jag av den surare sorten. Men ibland så händer det. Och imorse var det då dags! Jag hoppade in i duschen, eller nä, nu ljög jag lite. Jag muttrade medan jag sakta masade mig in i duschen, muttrade medan jag duschade och muttrade medan jag torkade min trötta kropp. Mitt inre var som en rejäl åskskur, inte ens min i vanliga fall kärleksfulla godmorgonhälsning till Kärleken var särskilt trevligt. Jag tror att jag med nöd och näppe fick fram ett sammanbitet godmorgon samtidigt som jag slog på full belysning i sovrummet. Allt medan jag rotade fram mina kläder. I vanliga fall brukar jag försöka i alla fall väcka Kärleken lite försiktigare, men idag var jag som en tornado.

Slamrande högljutt så fixade jag kaffe och tog fram frukost. Jag skyndade mig att få i mig min frukost medan Kärleken duschade. När jag sen ansåg att det var dags att köra så frågade jag lite försiktigt om inte det började bli dags att köra. Kärleken påstår dock att han blev så förskräckt av min ton när jag röt fram att nu får vi förbanne mig köra för att vi ska hinna så att han bara hann dricka en halv kopp kaffe. Nu tror jag förstås att han överdrev lite, för jag kan då rakt inte minnas att jag röt nåt alls. Kanske jag höjde rösten lite lätt, och gav ett lite lätt stressat intryck trots att vi faktiskt egentligen hade gott om tid.

När vi sedan backade ut bilen så upptäckte jag att jag glömt min mobil i stugan. Men eftersom jag fortfarande inte riktigt hunnit få fram mitt vanliga solskenshumör så fräste jag bara åt Kärleken när han föreslog att jag skulle hämta den, vi hade ju tid. Jag kunde minsann klara mig utan min mobil idag minns jag att jag sa med len röst. Fast..... jag måste erkänna att jag saknat min mobil hela dagen, men det kan jag ju inte erkänna. För då måste jag ju erkänna att jag var som en sur häxa imorse, och det är lite prestigeförlust juuuuuu  ;-)

Slit och släng.....

Idag har vi äntligen tagit oss för att rensa ut lite saker. Eller rättare sagt, idag har JAG äntligen insett att vi inte kan ha kvar allt om vi ska bo här i vår älskade stuga. Kärleken, ja han har inga problem att rensa ut saker och ting. Nä, det är jag som har så svårt att skilja mig av med saker och ting. Nu ska vi ju ha ett boende istället för två. Vi har sagt upp lägenheten i Västerås, för att enbart bo här i stugan. Visserligen har vi bara en etta där, men heter man Marie som jag, ja då ser man till att fylla alla skåp och garderober med saker som kan vara bra att ha. Lägenheten är full med karotter, tallrikar, glas, bestick, påslakan, täcken, kuddar och sist men inte minst en massa andra "bra att ha saker". Ljuslyktor kan man som sagt aldrig få för mycket av.

Jag har alltid varit en person som har svårt att skiljas från saker som är fullt funktionsdugliga, även om jag oxå är en person som tycker om att köpa nya funktionsdugliga saker. Så då kanske ni förstår hur fullt vi har i våra skåp? När jag flyttade hit för 5 år sen, då var jag tvungen att göra en första utrensning, som tur är kunde sonen ta över en hel del. Sen har vi flyttat med jämna mellanrum här uppe, ända tills vi fann ro i vår stuga. Så med jämna mellanrum har jag haft fullt sjå att hitta nya platser att sätta våra överskottstallrikar, glas o diverse karotter på. Det har varit ganska tufft att försvara den där udda tallriken, eller dom där jättefina glasen, osv... För Kärleken är ganska rationell av sig, inte lika emotionell med saker som jag.

I alla fall, idag var jag mogen! Jag började så duktigt med att kasta bort en hel hög med Mc-Donalds glas. Såna man får när man handlat nån meny. En söt liten samling har det blivit med åren. Lila, gröna och blå fina glas. Såna som är så bra att ha när resten av glasinventarierna är i diskmaskinen. För att vara riktigt ärlig så har jag en liten oro att det nu ska fattas glas. Men jaja, om det fattas glas, då får jag i alla fall rätt mot Kärleken som jämnt påstår att vi har för många glas.

Jag har oxå slängt bort en fin kaffeservis med tillhörande assietter. Visserligen så är den bara använd en gång under 5 år, men det har känts så skönt att veta att om en hel busslast med folk skulle dyka upp och vilja ha kaffe, ja då har jag haft resurser att servera dom i likadana koppar! Men eftersom Kärleken slängde sin espressomaskin så tänkte jag att då får jag offra nåt jag oxå. Tyvärr kommer jag nu inte kunna servera den eventuella folksamlingen som mot all förmodan skulle dyka upp kaffe i likadana koppar. Fast det är väl det som kallas kärlek? Att man gör samma uppoffringar båda två?

Nu har vi i alla fall fått tomt och fint i våra skåp. Och jag njuter faktiskt lite av att kunna se vad som finns längst inne i skåpen, utan att behöva flytta på 345 stycken saker först. Men säg inte det till Kärleken, för då kanske han får för sig att vi ska ta och göra en inventering bland våra 766 påslakanset! Och det är jag absolut inte redo för än!!!

Igång igen

Jaha, så var jag på en ny bloggsida. Jag har inte riktigt fått grepp om hur man designar sidan än, så det kommer säkert bli många ändringar innan det blir klart. Men mitt bloggsug blev för stort så jag hade bråttom att att få igång min blogg igen. Den har stått stilla nu ett bra tag, ända sen den förra bloggsidan lades ner egentligen. Jag har helt enkelt inte haft nån inspiration. Så kan man uttrycka det.

Men nu är jag tillbaka igen, ska försöka skärpa mig lite. För ska jag vara riktigt ärlig så tror jag att jag kan skriva nån liten rad varje dag om jag bara tar mig i kragen. Allt behöver inte vara så väl genomtänkt alltid, och det behöver inte alltid vara så jädra perfekt heller. Bara att få skriva lite kan göra mig glad. Jag har alltid gillat att skriva, det har bara aldrig blivit av innan bloggeriet blev populärt.

Jag återkommer säkert senare idag, kände bara att jag behövde starta upp min blogg lite... så huka er nu, för nu är jag tillbaka

Ha en riktigt skön söndag.. kram