Det var soligt och fint ute, första dagen det här året som det var vår i luften. Dom tvättade sängkläderna hängdes ut på torkvindan utomhus, det var en sån lycka att få hänga upp tvätten utomhus. Att känna den ljumma vårvinden mot ansiktet medan jag hängde tvätten, det kändes som om all världens bekymmer blåste bort. Jag älskar att hänga tvätt utomhus, jag känner mig så husmoderlig och ordentlig, och jag känner mig lycklig för varje plagg som hängs upp. Ljudet av fladdrande tvätt är nåt som är svårslaget.
På eftermiddagen när jag var tvungen att åka hemifrån var tvätten inte riktigt torr, så jag beslutade mig för att den fick hänga ute tills jag kom hem senare på kvällen! Hmm, det glömde jag förstås bort, så igår kväll togs tvätten in, den hade då hängt ute sen i torsdags. Men den luktade i alla fall frisk luft i alla fall, och efter att jag borstat bort snön på tvätten så fick jag hänga upp den på lite tork inne oxå. Kanske är det det som kallas långtvätt?
När man bäddar rent så räcker det inte med att ta bort dom gamla sängkläderna, dom nya ska ju på plats oxå! Dom sista gångerna har jag förträngt det och glömt bort det tills det är dags att gå och lägga mig! Jag kan säga att det är inte så himla kul när man nästan somnat i soffan och gäspande hasar sig in för att borsta tänderna och hela min kropp skriker efter att få krypa ner i den nybäddade sängen. Och så upptäcker jag att jag måste bädda sängen innan jag får sova! Givetvis har Kärleken redan somnat i soffan så med ett svärande så får jag bädda sängen själv. Att jag aldrig lär mig! Och på nåt sätt så tror jag Kärlekens motto är: Den man ligger med får bädda!!