Titta på mig nu när jag drunknar!

I helgen som gick var minsta barnbarnet Ludde här. Han hade bestämt att han minsann skulle sova 2 nätter hos morfar och Marie. Det var inte så mycket en fråga, utan mer ett påstående när han började prata om att komma till oss. Det var så självklart för honom att vi skulle ha tid för honom, och vem kan säga nej till en sån liten charmör?

Hans föräldrar lämnade av honom till mig utanför mitt jobb. Han hade packat sin lilla ryggsäck och en kasse med leksaker. Han hade bråttom att få in sakerna i bilen och var snabbare än en vessla in i bilen. Han var så taggad för vår myshelg. Efter att ha sagt hejdå till mamma, pappa och storebror Moltas så startade resan mot vårt paradis Östa. Han pratade på i baksätet medan jag rattade bilen hemåt. Nåt av det första han sa var att han sagt åt Moltas och Wille att dom inte fick komma ut till Östa idag, för han behövde lugn och ro! Han sa det med en sån allvarlig ton och med ett sånt eftertryck i orden, så jag är helt säker på att han verkligen tyckte så oxå! Jag kunde inte låta bli att skratta åt vad han sa, kan tänka mig att det är sånt han ibland får höra av sina syskon. Han är ju trots allt några år yngre än dom, och ibland kanske det inte är så kul att ha en liten lillebror som pillar på allt.

Många roliga saker kommer ur hans mun, han är i den åldern där många funderingar och tankar snurrar runt. Han är nu 4 1/2 år gammal och klok som få. Jag bara älskar att ha små samtal med den där lilla filuren.

På lördagskvällen hade vi bestämt, eller Ludde hade bestämt att vi skulle bada tunna. Han hade inga badkläder med, men som han sa: Det går så bra att bada med bar rumpa, för han är så stor så han kissar inte i tunnan... längre.... hmm...

Han njöt i fulla drag, kunde knappt bärga sig tills det blev dags att hoppa i tunnan. Han hoppade runt på altanen i väntan på att vi skulle kunna hoppa i tunnan. Och jag kan säga, Ludde hoppade verkligen i tunnan, där var minsann inget försiktigt kliv i där inte! Han for runt i tunna med många goa skratt. Det hördes över hela stugbyn han ropade: TITTA NU NÄR JAG SKA DRUNKNA!

Han menade förstås att han skulle doppa huvudet, men hur vi än rättade honom så var det samma hojtande hela tiden om att: SE NU DÅ, JAG SKA DRUNKNA 3 GÅNGER TILL INNAN JAG HAR BADAT KLART!

Sicken sötnöt han är! Det var en trött och nöjd kille som somnade sen. 2 härliga dagar fick vi med Ludde, och nä, han drunkade inte, men jisses vad den grabben kan dyka i en liten tunna!

Alla helgons dag

I helgen har det varit Alla helgons dag. För många en tid av sorg och tankar på nära och kära som försvunnit ur tiden.

För mig var aldrig denna helg så viktig, jag visste inte riktigt vad den stod för. Hade inte direkt haft nån som dött i släkt eller vänskapskrets. Men för 10 år sen försvann 3 personer i min nära krets inom en period av 3 månader. Först ut var min farfar, han betydde så mycket för mig, och när han dog så blev det så tomt. Sen bara en månad senare dog min morfar. Han hade inte lika stor emotionell betydelse, men ändå var det min morfar. Begravningarna var tunga, men dom var båda gamla och deras tid var ute. Det var sorgligt att dom försvann ur mitt liv, men i minnet fanns dom kvar. Speciellt farfar.

Efter ytterligare en månad dog min sambo, mina barns pappa. Just på julafton. Det var ett hårt slag, fruktansvärd period. Jag tänker inte skriva mer om det nu, dom som känner mig vet vad som hände och viken sorg det var och ibland fortfarande är, speciellt för mina barn. Den begravningen var inte rolig alls, men den blev ljus och ett fint minne trots allt. Våra vänner gjorde det till ett fint minne.

Men, det var inte det jag skulle skriva om. Nä, den här helgen, Alla helgons helgen, en både ljus och mörk helg, allt beroende hur man mår. En tid att minnas sina nära och kära. En tid att tända ljus och minnas tillbaka.

Vi var igår på kyrkgården och tände ljus på kyrkogården. Det var på kvällen, lite dimmigt, och alla ljus som brann på alla gravarna, det var så sagolikt vackert. Jag kände både sorg och glädje. Men framför allt var det så vackert. Jag tror att det är viktigt att försöka minnas sånt som var glädje, det som var bra. Det är det som den här helgen betyder för mig. Att försöka ta tillvara det lyckliga, även om personerna som försvunnit ur ens liv inte finns i verkliga livet.

Jag har haft svårt att se det positiva med livet förr, har inte riktigt velat tänka på det. Har säkert inte orkat känna efter. Men nu när jag har ett fantastiskt liv med en underbar man och familj så kan jag tänka tillbaka och faktiskt oxå minnas tillbaka med glädje. Att gå där på en kyrkogård och känna tacksamhet och glädje trots allt, det är stort för mig. Jag känner tacksamhet för att jag fått mina två fina barn. Jag känner tacksamhet för att jag träffat en fin man igen, att hans familj tagit till mig till sina hjärtan.

Det är det som är grejen med Alla helgons helg för mig. Att minnas med tacksamhet.