Man ska ha husvagn....

Man ska ha husvagn, tra la la la....

Så lät det när Galenskaparna och After Shave var som mest populär, och vi skrattade åt hur husvagnsfolket klädde sig i likadana träningsoveraller. Själv är jag uppväxt i en familj där den största styggelsen var att ha husvagn. Nä, riktig camping var tält, därmed basta! Fast för det mesta var våra semestrar hyrda stugor lite varstans i Sverige.

Nu har jag och Kärleken  blivit med husvagn. Vi har velat i några år, och fast det mest är Kärleken som börjat titta på husvagnar när säsongen börjar så har jag smittats av lusten att ha husvagn. Kärleken har haft husvagn förr, fast för mig är det helt nytt. Det ska bli så spännande och kul att testa på campinglivet tycker jag. Och likadana träningsoveraller måste vi ju bara köpa! Jag vill ha rosa, men där säger han ett bestämt NEJ!!

Vi har lite olika sätt att förhålla oss till köpet av vagnen, jag är mer intresserad av det visuella, som gardiner och plasttallrikar. Han tittar mest på backspeglar, husvagnslås och annat skit. Sånt som inte jag bryr mig om ett endaste dugg! Vi får hem vagnen i veckan och jag längtar redan efter att kunna köpa dukar, tallrikar, servetter, muggar och framförallt nya ljuslyktor och fleecefiltar. Jag riktigt frossar i hemsidor med såna inredningsdetaljer. Ser framför mig hur jag fyller vår vagn med allsköns dekorativa saker! Jag drömmer mig bort bland plastblommor och annat som man måste bara ha!

Men som Kärleken så förnuftigt påminner mig om, man får tydligen inte packa hur tungt som helst! Man kan få böter då! Fast jag har en plan: Jag ska köpa på mig några lyxiga chokladaskar och bjuda eventuella poliser på om vi riskerar böter för överlast, och jag är nästan helt säker på att jag med min charm ska slippa böter. Det gäller bara att övertala Kärleken om att det går att överlasta oxå. Men där tror jag oxå att jag kanske kan charma mig till att få fylla vagnen med ALLT jag vill ha med på våra små turer! Eller hur?

Jag är kär!

Jag är kär, inte den där himlastormande kärleken som bara kommer över en, utan en kärlek som har vuxit sig fram. Allt började en vinterdag i februari, eller kanske var det januari. Jag minns inte så noga, tiden har bara sprungit förbi sen vi sågs första gången!

Det var en sen eftermiddag, jag var på väg hem från jobbet och så plötsligt fick jag syn på den vackraste siluett jag nånsin sett. En härligt fulländad kropp som stod stilla mitt i vägrenen, med gnistrande snö omkring dig var du det vackraste jag nånsin sett. Men lika snabbt som jag fått syn på dig, lika snabbt försvann du ur min åsyn. Jag fick nästan för mig att jag inbillat mig saker och ting.

Varje dag sen den dagen har jag spanat efter dig, ibland har jag skymtat dig, men ibland så har du inte funnits där, eller kanske har jag distraherats av annat så att jag missat dig. Du har funnits i mina tankar dag och natt, jag har haft svårt att släppa tanken på att vi hör ihop! Lika len och mjuk som dina former är, lika hård har jag föreställt mig att du kan kännas under mina händer. Ibland har jag råstirrat efter dig, och ibland har jag lite mer försynt försökt tråna efter dig. Nästan som om vi vore tonåringar har det känts, för jag vet att du innerst inne blivit lika förtjust i mig också. Annars hade du nog svärmat med nån annan i vårnatten, men nä, du har valt att stå stolt kvar och locka fram mina växande känslor för dig.

Kärleken jag är gift med, han som jag älskar att dela mitt liv med har varit väldigt förstående, inte dömande eller nedlåtande på nåt sätt. Han har accepterat att det finns ytterligare en figur i mitt liv. Han hjälpte till och med till att bjuda in dig igår, när jag äntligen tog mod till mig att stanna till där du stod. Lite fånigt kändes det, men när du väl kom in i vår stuga kändes det så naturligt. Jag ordnade skumbad åt dig, och du lät mig skrubba dig alldeles ren och fin. Kärleken skakade väl lite på huvudet åt min förtjusning, men när du väl ren och välskrubbad låg framför mig på golvet så höll han med mig om att du var en alldeles osedvanligt vacker sten. En sten som jag ska försöka pryda med nån fin liten målning eller text. Du och jag kommer ägna många år tillsammans, och jag vet att Kärleken kommer tycka precis lika mycket om dig som jag redan gör.