Grytlappar och stringkalsonger

Igår var jag och Kärleken på turne i Västerås! Dottern skulle bjuda på middag, så när vi ändå var iväg till stora staden Västerås så skulle jag passa på att köpa ny symaskin. Jag hade nogsamt kollat in på internet vilken symaskin som skulle passa mig bäst. Jag visste exakt pris och funktion på maskinen. Dessutom hade jag hittat en hemsida som såg så seriös och bra ut, och där själva affären låg centralt i Västerås.

Kärleken hämtade mig på jobbet och så for vi till Västerås. Vi fick tag på en parkering alldeles intill där jag visste att symaskinsaffären låg. Jag trippade med lätta steg runt hörnet till huset jag visste att jag snart skulle få köpa min efterlängtade maskin. Kärleken trippade kanske inte lika lätt, men han följde som alltid troget med mig. Men döm om min förvåning när det istället för en symaskinsaffär var ett våffel-cafe i byggnaden där det SKULLE finnas symaskiner! Lite besviken blev jag, men skam den som ger sig! Jag måste ha fått fel adress, så upp med telefonen och kollade på hemsidan via internet och fick fram en ny adress. Genast for mina mungipor upp en bit igen, för nu var det nära! Snart skulle jag stå i symaskinsaffären, och den som sålde maskinen till mig skulle berömma mig för att jag var så påläst!

Men.... o nu följer en massa svordomar! För på den nya adressen fanns klädaffär, ingen symaskin i sikte alls. Jag fick tag på telefonnumret och ringde, en röst som svarade att det var jäääääääääättelänge sen symaskinsaffären lades ner. Jag kan nog säga att en mer besviken Marie har sällan skådats! Kärleken påstod dessutom att jag såg sur ut, och den kommentaren där och då föll inte i så god jord. Jag var nästan gråtfärdig, och än mer sur blev jag. Jag muttrade att jag minsann skulle slänga alla mina tygbitar, och alla mina pysselböcker som innehöll ens en uns av symaskin i! Det var nästan snudd på att jag skulle slänga mig på gatan och skrika och sparka, men sansade mig i sista stund. Kärleken fick sig oxå nån kommentar om att han skulle varit ännu surare än mig om det varit han som skulle köpt nån borrmaskin eller nåt. Hans nya kommentar blev då att han nog ringt och kollat innan han åkt till en ny affär! Då var smockan nära kan jag säga!

Surt satte jag mig i bilen för att vi skulle ta oss till dotterns utlovade middag. På vägen till dottern fick jag syn på en jättestor skylt med " SINGER". Jag tvingade Kärleken att vända bilen så att vi skulle kunna komma dit och titta om det möjligen såldes nån symaskin där! Och jaaaaaaaaa, efter lite telefonsamtal, en virrig gammal man som visade 6545 stygn så var jag äntligen ägare till en ny symaskin! Äntligen kan jag börja sy igen, jag är novis, men tycker det är kul. Lite projekt har jag på gång, en duk som redan är påbörjad, grytlappar som jag tänkte skicka in som tävlingsbidrag på nån hemsida och så givetvis mina kära kollegors förslag: Stringkallingar åt Kärleken! Fast där är jag nog lite mer tveksam om dom kommer bli använda nån gång, för om jag känner honom rätt så är det väl inte riktigt i hans smak, och om jag ska vara riktigt ärlig inte i min smak heller! Så, nä, inga såna blir det!

Och ja, kvällen hos dottern var mysig, god mat och jättetrevligt sällskap... så dagen igår blev jätteperfekt, även om jag misstänker att Kärleken var en smula irriterad på mitt barnsliga surande. Men som jag brukar säga: Visst är jag charmig??

Nattjobb

Jag har jobbat inatt. Blev inbeordrad av chefsjouren igår, så jag hade inte nåt val precis. Så där rök det goda vinet jag skulle druckit till fläskfilen, det blev ett glas iskallt Trocadero istället. Funkar väl det oxå, nöden har ingen lag!

Jag hoppade i säng en stund på eftermiddagen så jag skulle kunna vara lite klar i knoppen på natten. Sov kanske en timme eller så. Kände väl en viss oro för att det skulle vara nån helt ovan undersköterska på natten, för jag är då helt grön vad gäller att hitta och vad det är för ärende vi har på natten. Såg framför mig hur jag virrade omkring i kommunen med helt fel nycklar och helt fel adresser. Men som tur är var det en bra och duktig undersköterska som jag hade förmånen att jobba med. Jag har jobbat en natt innan, och då var det just hon som jobbade oxå. Så natten gick alldeles utmärkt att jobba. Inga borttappade larm eller nycklar här inte! Vi hade en fantastiskt lugn natt, hann fika och t.o.m äta en bit prinsesstårta.

Jag jobbade i många år på natten innan jag läste till sjuksköterska, i just nattpatrull. Och även efter att jag blivit färdig sjuksköterska så jobbade jag en hel del natt. Så själva nattjobbet är jag väl inte helt obekant med. Det kan vara ganska trivsamt att jobba natt faktiskt. Problemet är att min mage inte alls tycker det är lika trivsamt! Den tar över helt och hållet när det är dags för nattjobb!!!

Förr när jag jobbade natt så började det alltid med att magen talade högt och tydligt om för hjärnan att det behövdes energi. Inte för hjärnan så mycket tror jag, utan mest för att magen var sugen på nåt sött. Och gott! Ingen godispåse gick säker, ingen tårtbit i kylskåp gick säkert! Det bara krävdes godsaker. Självklart insåg jag att så kan man inte hålla på, så då kom min kollega och jag på det fanns ett väldigt gott godis som är sockerfritt. Dietorelle tror jag visst att det hette, fanns i apelsin, mint, citron osv. Jättegott. Vi brukade köpa varsin påse och så satt vi och mumsade i oss det "nyttiga" godiset istället för det onyttiga.

Och visst höll vi vikten, vi gick inte upp nåt i vikt. Fast om jag ska vara ärlig beror det nog inte på att godiset var nyttigt! Nä, som dom som är kloka vet, så innehåller sockerfritt godis sötningsmedel. Och sötningsmedel har den egenskapen att den är laxerande! Äter man en hel påse sånt godis, ja då har man inga problem med förstoppning ska jag be att få tala om! Hela förmiddagarna gick åt att springa på toaletten, och magen såg ut som en spärrballong, alldeles full med gaser. Minns lite vagt att mina ungar vägrade gå in och väcka mig när jag sovit efter nattpassen, för dom tyckte det luktade lagård i sovrummet. Fräcka ungar!

Men som sagt, man blir äldre och klokare. Så numera äter jag endast lite grann på natten. Inatt blev det banan och en varma koppen. Och så kunde magen oxå få sitt, för inne på Tegelbacken bjöds det på prinsesstårta, och en liten bit tyckte jag att jag var värd.

Det ser inte så bra ut att köra sopor i en Lamborghini

Såg alldeles nyss "Berg flyttar in", det var hos Henrik Lundkvist. Hockeymålvakten som är världens bästa hockeymålvakt. Herregud vad den grabben bor fint! Han är snygg, han är trevlig, han har en trevlig fru, en jättemysig takvåning i New York och så har han en Lamborghini.

Han och Carina Berg gled ut på New Yorks gator i den flotta svarta Lamborghinin, det såg verkligen coolt ut. Fast så slog det mig. Jag skulle aldrig i livet kunna ha en sån bil! Hur skulle det se ut med mig körandes i den där på skogsvägarna ut till vår lilla stugby? Hur skulle det se ut när jag parkerar Lamborghinin utanför Tegelbacken i Heby, mitt jobb? Hur skulle det se ut när jag, som jag gjorde igår, åker och hämtar lilla Ludde på dagis? Jag tror det skulle se mindre coolt ut än när Henke åker runt i den eftersom min hippfaktor inte är lika hög.

Sen vet jag inte om det passar att jag kör omkring med sopor i den heller! Min lilla röda Renault är ju van vid att få frakta omkring sopor, barn, matkassar och symaskiner! Det skulle iofs vara ganska coolt att glida upp på återvinningsstationen imorgon med min gamla symaskin. Den symaskinen som jag nu i en månads tid haft i min bagagelucka för att jag helt enkelt förtränger att jag ska åka och kasta den. Tänk er mig glida ur en svart Lamborghini, med tuffa solbrillor och en klädsam solbränna vid containern med elprylar. Med världsvant leende och höga klackar öppnar jag bagageluckan och lyfter elegant ut min trasiga, trendiga IKEA-symaskin.  

Efter återvinningen är det dags att åka och veckohandla lite! Med musiken högt och med motorn varvandes drar jag en repa till lokala ICA, parkerar bredvid Volvo combin där det sitter en schäfer och tittar nyfiket på mig. Problemet blir väl att det inte är så mycket plats för matkassar i en sån bil, så med min vana trogen så kommer jag bli stående på parkeringen med minst 3 kassar som jag inte kan få in i bilen ens med skohorn!

Nä, jag tror jag behåller min lilla röda Renault. Den är mig så trogen. Jag kan packa in matkassar, barn, Kärleken och min lilla matlåda. Det räcker så bra för mig. Så se upp där i Heby, imorgon kommer jag glidandes i min lilla röda, den klär mig så bra!

Trampet av små fötter

Idag vaknade jag av trampet av små fötter! Det var nåt som tassade runt i våra väggar, jag hörde det högt och tydligt. Samtidigt sprang en fågel omkring på fönsterblecket utanför, så jag lugnade mig med att det var fåglarnas trippande som på nåt sätt fortplantade sig in i våra väggar.

Jag har sovmorgon idag, har en helt ledig dag framför mig. Jag hade redan bestämt att jag skulle rengöra våra båtdynor, plocka undan lite och få njuta av en god kopp kaffe efter det! Men tji fick jag! Jag är helt hysterisk just nu! När jag öppnade vask-skåpet så satt en mus på sopspannen! Jag har nog aldrig hoppat så långt baklänges nån gång samtidigt som jag skrek mig hes. Musen for ner på köksgolvet och medan jag skräckslaget hoppade runt i köket så försvann den in under kylskåpet.

På med skor och ut i förrådet för att hämta musfälla. Visserligen var med en motvilja, för jag skulle helst av allt stå kvar för att se om musen kom fram igen, hade även planer på att ta på mig gummistövlarna. Men insåg att jag måste göra nåt åt det, och gummistövlar inomhus? Där går nog gränsen för vad som ser klokt ut!
Soporna åkte ut, med dom längsta armarna jag nånsin haft sträckte jag mig fram och öppnade skåpet samtidigt som jag stampade och hojtade lite. Alltid skrämmer man nån mus kanske? Och så in med en laddad musfälla.

Nu sitter jag med min kaffekopp i soffan nån meter bort, men nån njutning är det inte att dricka kaffe idag, sitter på helspänn efter ljud ifrån köksskåpet. Hoppas och ber att fällan ska smälla snart för fin prästost står på musmenyn idag, och är det en kräsen mus så har jag beställt gourmetmat åt den tills imorgon. För nu ska musen ut!!!

Färjan 50

I fredags åkte vi iväg till Åland med Cinderella. Kärleken och en annan tjej i gänget hade fyllt 50 och när nån fyller jämnt brukar det bli en firar-resa tillsammans. Det är ett jättekul sätt att fira nån som fyllt år. Man tillbringar ett dygn tillsammans på en båt. Mat, musik, dans och hålligång ett helt dygn med folk man trivs med, vad kan bli bättre? Det som är bra med det här sättet att fira är att alla kan göra saker ihop, men det finns oxå tillfälle att vara för sig själv en stund. Alla gör vad dom vill. Så jäkla mysigt!

Allra första gången jag träffade det här gänget var på just en sån här firar-resa. Jag kände ingen av dom, bara Kärleken så jag var lite nervös måste jag säga. Vad skulle dom tycka om mej? Skulle jag passa in i gänget? Men vilken värme hela gänget hade, jag blev kramad och välkomnad in i gänget direkt. Kände mig så välkommen och på den vägen är det. Vi träffas mest när nån fyller år, men varje gång är det lika trevligt och kul. Den första resan jag var med på var för 6 år sen, så några resor till har det ju blivit förstås.

Den här resan startade i Heby, vi klev på glada i hågen för att fraktas i buss vidare till Stockholm. Vårat gäng placerade sig nära toaletten, för det kan behövas när man åker buss och dricker öl/cider samtidigt ju. I alla fall min blåsa brukar göra sig påmind en och annan gång under resan. Den här gången var toaletten en ytterst liten, väldigt liten skrubb. Man fick nästan backa in för att kunna placera sin lilla rumpa på rätt ställe. Det var nästan lite underhållande att sitta och se hur dom mer storvuxna karlarna tråcklade in sig där, mycket skratt och stoj blev det vid varje besök i den lilla skrubben! Precis som det ska vara på en sån här resa.

Väl framme i Stockholm blev det en tidig påstigning på båten, vi slapp stå i kö, för det var bokat ett konferensrum så där började vi vår resa med champagne och en ytterst underhållande föreläsning av efterträdaren till "Kurt Olsson". Mycket skratt där oxå, och självklart lite hurrande för dom två jubilarerna oxå. Lite hurrande för att vi gift oss blev det oxå, man ska passa på att fira så mycket man kan ju.

Efter god mat och dryck blev det sen dans hela natten lång. Barhäng och en massa goda drinkar. Jag älskar att dansa, jag bryr mig inte så mycket om att jag förstör min frisyr och mitt smink med att dansa. För jag är nämligen av den där sorten som inte kan låta bli att svettas när jag hoppar rundor på dansgolvet. Så mitt hår brukar se förfärligt ut efter en kväll, men vad gör det, kul har jag i alla fall. Förr om åren visste mina vänner att jag hade rakt fint hår när jag började kvällen, men efterhand som dansen fortskred så blev mitt hår allt lockigare. Självfallets förbannelse, men jaja, sån är jag! Även den här gången blev mitt hår väldigt lockigt i slutet av kvällen. Men det brukar jag bjuda på, jag orkar inte sitta och se vacker ut en hel kväll.

Kärleken blev lite trött, så han stoppade jag i säng strax innan halv ett på natten. Sen gick jag ner till dom andra och fortsatte en stund till. Jag hann t.o.m att ta en svängom på danscafeet, där vi stannade till för att ta en räkmacka. Räkmacka är ett obligatoriskt inslag på dom här resorna, aldrig har det smakat så gott som det gör på Cinderella. Det blev lite dansande efter räkmackan igen, men sen stapplade jag upp till hytten med värkande fötter nån gång efter 2 på natten, har ingen riktig koll på när jag kom i säng, men i säng kom jag i alla fall.

På morgonen var jag lite trött, så det blev sovmorgon. Men strax vid halv tolv eller nåt så återförenades vi med gänget. Vi satte oss i baren och tittade på karaoke-tävlingen. Lite mer drinkar och mer skratt, timmarna flög iväg och snart var det dags att åka hemåt igen. Det tråkiga med dom här resorna är just att när man kommit in i rätt stämning igen så ska man åka hemåt. Vi får nog ta en tvådagars-resa nästa gång, för vi alla var sugna på en resa till.

Makalös manick!

Igår var vi på hem o villa-mässa i Stockholm med extradottern och svärsonen. Vi åkte tidigt från Östa för att få så mycket tid som möjligt på mässan. Vi hade nog alla olika förväntningar, vi har ju alla olika intressen och smak. Där fanns gott om folk och gott om saker. Allt ifrån elartiklar till vaxdukar. Pooler, dörrar och t.o.m hela hus fanns att köpa där.

I början höll vi ihop alla fyra, stannade artigt vid montrar som intresserade nån av oss, men insåg ganska snabbt att det kanske vore en bra ide om vi särade lite på oss. Så sagt och gjort! Vi tjejer gick på ett håll och killarna gick åt ett annat håll. Jag gissar att killarna kikade mer efter verktyg än efter inredningdetaljer! En gissning bara, men jag är ganska säker på att jag har rätt! Jag och extradottern gick och strosade runt bland köksattiraljer, dukar och prydnadsaker. Vi hastade däremot förbi säkerhetsfirmor, elgrossister och annat löst folk, för det intresserade oss inte lika mycket som vitlökspressar, vaxdukar och annat viktigt som kan finnas för ett hem.

Helt plötsligt stod vi tjejer framför en monter med en helt makalös manick! Vi såg hur försäljaren i montern skickligt förvandlade morötter, potatis och andra grönsaker till riktiga konstverk. Och lätt var det! Bara en snabb knyck med den där makalösa manicken så blev det morötter formade som spiraler, potatis perfekt skivade, gurka snabbt skalad och ja, ni kan inte ana hur fina grönsakerna blev. Och allt till det facila priset av 100 kr. Då fick man både kniv och spiralmanicken. Vi tittade på varandra och nickade, självklart skulle vi ha varsin sån! Tänk att servera gäster potatisspiraler, perfekt skivad gurka osv. Vi skulle hamna högst på den där listan över folk man helst vill bli bjuden på mat av! Och den listan har då aldrig jag varit i närheten av ens, och nu skulle jag få chansen att briljera i köket!

Vi kom hem på kvällen, och givetvis ville vi testa våra fynd! Men jag tror vi behöver öva lite, för våra spiraler liknade då inte några spiraler direkt, mer sönderskuren morot! Men skam den som ger sig, jag ska öva mig, och kanske om jag skulle bli arbetslös nån gång i framtiden så kommer ni se mig stå och demonstrera makalösa manicker på mässor världen över!

Bygge

Vi har planer på att bygga om lite här hemma. En inglasad altan står på önskelistan! Vi bor som ni kanske vet vid världens vackraste plats, har Dalälven precis nedanför. Vår utsikt är ljuvlig, så fort man drar upp rullgardinen i vardagsrummet/köket så ser vi vattnet en bit bort. Det är så skönt för själen att bo så här. Höra fåglarnas sång, se ljuset reflekteras från vattnet, se en ekorre kila förbi strax utanför köksfönstret. I somras hade vi en liten fågel som var nästan ända in till oss i huset, den brukade hoppa fram till dörren och kika lite försiktigt in. Ekorrarna brukar ibland sitta på våra uterrumsmöbler, så söta djur.

Vi har en altan nu, där vi ofta sitter när det är väder till det. Men nu har vi bestämt oss för att glasa in en del av den. Förlänga säsongen vi kan sitta ute, eller inne/ute blir det ju mer. Kärleken har börjat riva vårt nuvarande altangolv för att ersätta det med ett isolerat altangolv. Förra helgen hade vi hjälpredor här, våra älskade barnbarn var här, dom två största var här och dom var så duktiga. Dom rev och dom slet. Dom hamrade och dom spikade. Vilka gullungar dom är!

Så nu återstår bara uppbyggnaden av altanen, det ska byggas vägg, det ska beställas glas, det ska isoleras. Men allt det där sköter Kärleken om, och i helgen kommer svärsonen för att vara behjälplig med bygget. Det ska bli så mysigt att sen kunna sitta ute, fast ändå inne! Jag ser framför mig hur vi sitter där och sippar på ett glas vin medan stjärnornas sken reflekteras i älven. Det är livet!

Sicket mög!

Fasen! Jag började få ont i magen i lördags, tänkte väl inte så mycket på det egentligen, för som tjej så får man ju ibland ont i magen en viss tid i månaden. Visserligen var det väl inte riktigt dags, men eftersom jag är nyopererad i den delen så kan det ju bli lite mensrubbningar.

Vi hade grabbarna grus här i helgen, och jag sörjer väl ändå lite att jag inte var helt pigg när dom var här. Vi hade fredagsmys och lördagsmys som vi brukar ha. Jag åt med god aptit. Kände lite av magen, men ignorerade den ändå. Igår hade jag lite mer ont i magen, men tänkte att jag käkat lite för mycket chips eller nåt. I vanliga fall käkar jag inte så mycket sånt längre, blir mest när grabbarna kommer. Så jag tänkte min mage var otränad i chipsätning.

Inatt vaknade jag med jätteont i magen, och var riktigt öm när jag kände på magen. Speciellt på vänster sida. Jag är i vanliga fall en sån som måste googla alla sjukdomar, slå upp i läkarböcker för jag är ju sjuksköterska, så visst kan jag ställa diagnos på mig själv. Ibland har jag rätt och ibland har jag fel! Jag är nog rätt nonchalant när det gäller mig själv, tyvärr. För hittar jag en diagnos så brukar jag försöka bota mig själv, inte ska väl jag störa nån läkare heller? Den här gången hade jag bestämt mig för att inte ställa nån diagnos, jag hade väl alldeles för ont för det. Ingen feber och inte allmänpåverkad, bara ont i magen.

Jag ringde i alla fall och fick en tid på VC, efter provtagning och efter en rejäl undersökning kom läkaren fram till vad det var. Divertikulit eller sigmoideit....en inflammation i tjocktarmen. Usch jag fick tårar i ögonen när hon klämde på min mage, ynkliga jag! Jag fick välja på att åka in till akuten för påtitt av en kirurg, eller åka hem och bara köra med flytande kost. Ta tempen morgon och kväll och åka in till akuten om jag fick mer ont eller fick feber. Nu vet jag ju att en sån tarminflammation kan gå över av sig själv, så jag valde att åka hem.

Så här sitter jag nu med nyponsoppa och saft i högsta hugg... håller tummarna för att det går över av sig själv!

Raggmunk vs Fattiga riddare

Igår följde dom två större barnbarnen med mig hem. Extradottern var och lämnade av dom på mitt jobb, och så åkte dom med mig hem sen. Wille var jättehungrig, och Moltas var nog oxå lite hungrig, så det var lite bråttom hem. Själv blir jag sur som ättika när jag är hungrig, så jag vet ju hur viktigt det är att få mat i sig!

Vi hade tänkt göra Tacos på kvällen, men det skulle ju inte bli förrän flera timmar senare när Kärleken kom hem med matkassarna från affären. Så jag försökte komma på nåt bra att servera, visserligen kan man ju alltid sätta fram nån smörgås eller så, men jag ville på nåt sätt väl göra nåt lite mer spännande. Så kom jag på att jag ibland hade gjort fattiga riddare åt mina barn när dom var små. Gott och relativt enkelt att göra ju. Men jag var lite osäker på om Wille och Moltas skulle tycka att det var en bra ide, men var sugna på att prova det i alla fall.

Det var modigt tycker jag! För nåt år sen kom jag på den briljanta idén att servera Raggmunk åt killarna. Vi skalade potatis, rev potatis och gjorde raggmunkar tillsammans efter konstens alla regler. Tyvärr hade jag lite  bråttom när jag sen stekte dom, så om jag ska vara ärlig så var inte raggmunkarna en kulinarisk upplevelse precis, men den gången så åt killarna upp maten, även om dom inte tyckte om det. Jag fick däremot lova dom dyrt och heligt att dom aldrig mer skulle behöva äta just raggmunk hos oss, så jag fick skriva upp det på  en lista som fick heta " inte tycka om-listan". Och jag har hållit löftet, dom har aldrig mer behövt äta det här, men duktiga var dom som ändå åt upp.

Nu var jag lite nervös inför betyget på fattiga riddare, men till min glädje så tyckte killarna om det. Dom ville tom skriva upp det på " tycka om-listan". Så jag var faktiskt riktigt mallig, för jag är ingen fena på att laga mat, är bortskämd med att Kärleken lagar all mat. Så matchen mellan raggmunk och fattiga riddare slutade 0-1, och vi alla var nöjda och belåtna.

På kvällen blev det fredagsmys med Tacos och chips och läsk. Det är bra mysigt att få rå om gullungarna, fast det får man väl inte kalla dom snart, dom börjar ju bli stora grabbar!

Skriv en lapp

Idag när jag körde till jobbet hade jag en stor tankbil framför mig, hela vägen från Tärnsjö till Heby. Det är inget konstigt med det, mycket trafik går den vägen, en väg många lastbilar kör på. Efter nån kilometer började jag undra om chauffören möjligen satt o sjöng "Prästens lilla kråka", för än slank han hit och än slank han dit. Tankbilen var nog mer över på motsatta vägbanan än på den sida han egentligen skulle köra på. När vi nästan var framme i Heby tyckte jag att jag inte kunde hitta på fler ursäkter för att inte ringa polisen, så det gjorde jag! Antingen var chauffören väldigt trött, väldigt onykter eller så sjöng han verkligen med inlevelse just "än slank han hit...... " Jag vet inte hur det sen gick, men jag vet att polisen skulle försöka kolla upp honom. Eller henne, det kan ju faktiskt ha varit en kvinnlig chaufför oxå förstås.

Dom sista åren har jag varit en flitig person som ringer polisen en hel del. Jag har ringt om misstänkta tjuvar, misstänkta rattfyllerister och en man som cyklade på motorvägen mot trafiken. Så imorse började jag fundera på vilken typ av person jag egentligen är! Är jag en sån som ringer och anmäler allt? Eller kommer jag bli en sån?

Jag kanske blir en sån som sätter upp lappar i tvättstugan om att nån stackars granne har glömt en strumpa i maskinen, eller har spillt 3 korn tvättmedel utanför tvättmedelsfacket. Säkert kommer den lappen vara ganska syrlig oxå! Det finns vissa tendenser hos mig redan, jag är rätt bra på att gnälla om hur andra beter sig, speciellt till Kärleken. Han brukar få mig att sluta gnälla på andra genom en enkel mening, nämligen "SKRIV EN LAPP". Då besinnar jag mig och inser att nu var det ett gnäll för mycket. Fast om jag ska vara riktigt ärlig, så är det rätt befriande att sitta och gnälla lite!!!