Dagens lunch

Igår tänkte jag umgås med dottern en stund. Jag tänkte vi kunde åka på lite shopping och så kunde jag bjuda på lunch nånstans där vi kunde sitta och mysa och prata lite. Det gick så där kan jag säga! Dottern hade jobbat natt så hon var ju tvungen att sova lite innan vi for iväg för att shoppa lite. Jag hade tänkt ut att vi kunde köra ut till Erikslunds shoppingcenter, där finns ju både bra matställe och så finns ju bra shopping där. Jag tänkte att det var lättare att åka ut dit istället för att krångla oss in till stan. Jag väckte henne strax efter 13-tiden, och så for vi iväg.

Jag skulle träffa en kompis på kvällen, vi tänkte nämligen ha en tjejkväll, så jag behövde oxå åka till systembolaget för att införskaffa lite förning inför kvällens bravader. Eftersom systembolaget ligger en liten bit bara från själva shoppingcentret så var det ju kvickt avklarat. Visserligen var det mycket bilar i rörelse i området, men det var inget som bekymrade mig, det brukar vara så ute på Erikslund ju. Efter att ha inhandlat lite god cider så vände vi bilen mot shoppingcentret. Och vad händer då?! Jo, en förbannad bilkö! Vi stod säkert i minst 20 min i kö för att ens kunna svänga in där vi skulle. Och då slog det mig!!! Det var ju ettårs-jubileum på Erikslunds shopping! Efter ganska lång stund hittade vi en parkering, och då kan jag berätta att det finns miljontals lediga parkeringsplatser i vanliga fall därute, men icke igår, nä då var hela Västmanland och shoppade tror jag!

Vi var ganska hungriga oxå så vi tog oss upp mot matställena, men det var så jädra mycket folk så att vi insåg att vi skulle svälta ihjäl innan vi skulle få nåt i oss. Då kom vi på att vi kunde äta på IKEA som ligger på samma ställe, men där var ju lika många folk. Så jag bjöd dottern på en korv med bröd från Pressbyrån, och så delade vi på en läsk. Hela 48 kr kostade det kalaset. Så jaja, får bjuda henne en annan gång på lite mer avancerad mat! Njöt dock varje sekund av att få umgås, även om det nu var mest att springa i affärer, och den här gången följde jag oxå med henne i hennes typ av affärer, jag brukar annars vara rätt ego och bara vilja gå i mina favoritaffärer. Så lite snäll har jag varit i helgen! 

På kvällen hade jag och kompisen en jättemysig kväll, god mat och god dricka! Eller näää, nu ljög jag lite. Jag beställde in nån ny sorts cider på Bishops arms, dit vi gått för att avsluta kvällen, och den var vedervärdig. Så vedervärdig så att vi inte ens drack upp den, och den som känner mig vet att då är det illa!! Men mysigt hade vi, så kram på dig fina T, det där gör vi om! 

Städmani? Nej, det har jag faktiskt aldrig haft

Idag ska jag ägna mig åt städning! Det ska dammsugas, dammas, tvättas, bäddas, diskas och sen är det kväll! Jag har aldrig varit känd för att ha ordning på mitt hem, är nog mer av den slarviga sorten. Jag kan lätt gå förbi en hög med tidningar eller en hög med tvätt utan att se den. Tyvärr begåvades jag inte när jag föddes med en förmåga att skanna av ett rum och se vad som behövs göras. Jag är mer av den sorten som kan sätta mig och läsa en bok i ett kaosartat rum. Förr om åren så var nog läsningen det som gjorde att mitt hem försummades, idag är det tyvärr datorn lite.

Jag är inte lat, jag är inte rädd för att hugga i när det behövs. Min absoluta favoritstädning är storstädning, när jag drar fram varenda pinal och verkligen får rent i varenda hörn. Jul-städning är tex ett måste. Alla skåp ska plockas ur och varenda glas, tallrik osv ska putsas. Det där är jag ganska duktig på. Kaos innan det blir ordning brukar det vara då.



Med åren så har jag blivit bättre på att städa dock, jag avskyr när det är oordning, jag avskyr att se disk på diskbänken. Jag känner mig mer tillfreds när det är ordning och reda. Förmodligen beror detta oxå på att Kärleken är duktig på att hålla ordning, det har smittat av sig på mig tror jag. Han är en fena på att hålla ordning faktiskt.

Så, ja det är väl bara till att börja städa, nu har ju halva dagen gått........ var ju tvungen att kolla mail, kolla facebook, se Hem till gården, läsa tidning, ta en extra kopp kaffe innan jag städade. ;-)

Undrar om jag kan få vägverket att betala mina stövlar?

Idag skulle jag åka och lämna tillbaks ett stycken barn till sina föräldrar. När jag ändå var iväg åt Västeråshållet tänkte jag passa på att köpa mig en ny symaskin samt möta upp Kärleken för en shoppingrunda i just Västerås. Han jobbar ju i Uppsala, men fortfarande trivs vi båda bäst med shopping i Västerås. 

Ludde och jag skulle pyssla ihop en tavla av våra skatter från skogen häromdagen. Jag ritade en stam och så fick han limma på löv och kottar så att det blev ett träd. Ludde var nog iofs mer intresserad av att trycka ut lim än att dekorera trädet. Men vad gör det, han trivdes och det gjorde jag oxå. Och tavlan blev väldigt fin.

Sen var det dags att göra lite mat åt honom innan han åkte hem, makaroner och korv stod på menyn. Eftersom köksbordet var ockuperat av just nämnda tavla som låg på torkning, samt lite stenar som Ludde tyckte passade fint att ha dekorerade med lim så fick jag försöka hitta nåt annat ställe för honom att sitta och äta vid. Vi har kategoriskt uteslutit för ungarna att dom får sitta i soffan och käka mat så det var ju uteslutet. Så vad gör man? Jo, då tar man kökspallen, och vips har man ett picknickbord för en liten Ludde att sitta vid. Han tyckte det var så bra att han fick ett alldeles eget barnbord att sitta vid. Jag fick det inte lika bekvämt när jag satt på golvet bredvid, men vad gör det om hundra år. Vi hade det så gemytligt ju. 

Ludde packades ut i bilen ihop med pyssel, packning och sist men inte minst en duxtvål. Jag hade beräknat tiden väl så att jag skulle hinna in till Västerås för att köpa mig min efterlängtade symaskin. Vad jag inte hade räknat med var att först låg en jädra traktor framför mig, och sen när jag närmade mig Sala så var där en bilkö som inte var nådig! 45 min tog det att ta sig 100 meter. Så jag insåg att symaskinsaffären skulle stänga innan jag skulle hinna in dit. Dessutom så blev jag hes på kuppen! Jag fick ju försöka hålla Ludde vaken oxå, kritisk tid på eftermiddagen för små grabbar. Jag sjöng en massa barnsånger och berättade sagor. I 45 minuter! Men vaken höll han sig i alla fall och på gott humör trots att det inte kan ha varit kul att vara 3 1/2 år och sitta i bilkö och stirra på en åker medan bilen sniglar sig fram! Duktiga Ludde. 

Så småningom kom jag i alla fall iväg till Västerås. Kärleken åker ju till Frankrike i helgen på tjänsteresa, så han skulle införskaffa sig lite nya kläder. Jag skulle inte ha nåt, bara vara med som smakråd. Men det slutar i alla fall med att jag hittade ett par så fina svarta höga stövlar, med lagom klack och så sköna så att mina fötter fröjdades av att stoppas i stövlarna för provning. Och vilken fin siluett jag fick, snygga vader osv. Det bara var nödvändigt att köpa dom! Jag hade legat sömnlös om jag inte köpt dom! Symaskinen var vips borta ur mitt minne, jag hade slutat gräma mig över att jag inte hann innan symaskinsaffären stängde så fort jag fick syn på skoaffären ju. Jag tänkte skicka krav på att vägverket ska betala mina nya stövlar, för det är ju faktiskt så att om dom inte hade haft vägarbeta i Sala, ja då hade jag ju kommit i tid till symaskinsaffären och inte haft det där trängande behovet av att trösta mig med att köpa dom där fina stövlarna. Men tjusiga är dom, och jag får så fruktansvärt vackra vader i dom, så kanske det var värt det i alla fall?! 

Bä bä vita lamm gick på restaurang.....

Idag har jag, Ludde och svärmor varit på turné! Vi har varit på Östervåla Gästis och käkat lunch och så har vi varit på både Solrosen och Faster Veras. Solrosen och Faster Veras är second hand-cafe, mysiga såna båda två.

Vi startade på Östervåla Gästis, jättegod mat och suverän service där. Ludde beställde pannkakor, förvånande nog. Kan inte begripa hur han kan stoppa i sig så mycket pannkakor, han borde tröttna på det tycker jag. Idag serverades pannkakorna med både sylt och glass och så fick han lingondricka till. Han åt så det nästan for ut genom öronen på honom. Och sa tack så mycket till servitören när han var klar och pekade på tallriken att nu var han mätt.

Efter det for vi till Solrosens secondhand-cafe. Strosade runt bland en massa loppisgrejor. Ludde hade sin handväska och plånbok med sig, så han skulle minsann handla en brandbil där. Och vilken tur han hade, det fanns en liten brandbil där oxå, fast som Ludde sa, den kan man inte köpa för lappen är väck. Alltså det fanns ingen prislapp på den och då kunde man inte köpa sa han. Dom är bra kloka dom där barnen. Han la fram 6 kr till tanten i kassan och sen var bilen hans. Jag köpte oxå ett barnpussel där, ett med Alfons Åberg på, håller tummarna för att alla bitar finns i asken bara.


Sen for vi till Faster Veras Cafe och fikade i Tärnsjö, där fyndade Ludde en bil för hela 5 kr. Så särskilt dyr i drift kan man inte säga att han är! Medan svärmor och jag drack kaffe underhöll Ludde oss med en sång, en ny variant av Bä Bä vita lamm.

Bä bä vita lamm gick på restaurang, vet ni vad han gjorde, bajsa under bordet. Då kom en polis och släppte världens fis!

Gissa om vi skrattade, både svärmor och jag! En helt oväntad variant av en enkel barnvisa. Jag hörde den senare på kvällen oxå då ett annat litet barn sjöng samma variant. Både Svea och Ludde klämde i med all kraft tillsammans, och båda hade lärt sig visan på dagis. Dom fnissade så dom kiknade bägge två när dom sjöng... sötnosarna.

Nu sover Ludde sött i gästrummet, och jag ska oxå strax krypa i säng. Nya äventyr väntar imorgon ju. Då ska vi pyssla med handplockade löv som ska bli en fin tavla.

 

 

Prins Morfar

Jag är just nu hemma och vilar upp mig efter en mindre operation, får inte anstränga mig eller lyfta på några veckor. Jag håller på att dö av tristess, jag älskar att slappa i vanliga fall, men nu när jag måste göra det så är det trist!

Så vad gör man? Jo, lånar ett barnbarn några dagar, finns inget ljuvligare än att få umgås med dom älskade ungarna. Nu går ju dom stora i skolan så då blev det ett barn som kom på besök. Jag hämtade honom igår på dagis, och gladare unge får man leta efter. Han skulle stanna mååånga nätter, han skulle stanna lika många nätter som han har fingrar på ena handen. Nu får vi väl se om det blir så, men visst är det lite gulligt när han håller upp ena handen och bestämt påstår att det är så länge han ska stanna! 

I natt kom han tassandes kl 04.08 och kröp upp i sängen bredvid mig. Han snurrade runt lite och sen kom en söt liten röst som sa " Törstig", så det blev till att pallra sig upp och hämta vatten. Eftersom jag inte får lyfta så  fick han tassa efter mig ut i köket och sen bestämde vi tillsammans att gästrummet var rätt ok att sova i. Han somnade så snällt om igen och vaknade inte förrän efter kl 07.00. 

Vi åt frukost, jag kan väl säga att mina sovmorgnar dom sista veckorna är ett minne blott nu, men det gör absolut inget. För idag har jag gjort mer på hela dagen än vad jag gjort dom andra två veckorna jag varit hemma från jobbet. Vi har tittat på Karlsson på Taket och Pippi på dom sju haven. Vi har lekt med lego och bilar. Vi har packat matsäck och haft picknick vid stranden. Vi har plockat löv, pinnar, stenar och lite kantareller. 

Och sist men inte minst har vi tittat på Snövit. Luddes absoluta favoritfilm. I slutet av Snövit kommer ju prinsen och räddar Snövit, och då säger Ludde att morfar är Prins Morfar, för han brukar ju pussa på mig. Precis som prinsen pussar på Snövit! Gissa om man smälter, han är så förbannat charmig och söt. 

Så säg hej till Prinsessan Marie, gift med Prins Morfar! 

Inspirationstorka

Jag har inte skrivit en endaste rad sedan i slutet på maj. Jag har helt enkelt inte haft lust, och har jag haft lust så har det inte varit saker jag velat skriva om. Det finns saker i livet som gör ont, och det är när ens barn inte mår bra. Så därför har jag legat väldigt lågt med att skriva, vill inte lämna ut nån som står mig nära, och det blir så lätt att man gör det när man har en massa känslor inom sig. Men nu börjar lusten att skriva komma åter, vet bara inte vad jag ska skriva om. Får rota runt lite i min hjärna för att se om jag kan hitta nåt bra att skriva om.

En sak kan jag ju skriva om förstås! Jag längtar ihjäl mig efter att köpa en ny symaskin. Jag satte mig förra veckan vid min trogna maskin för att sy en duk. Min pysselådra i mig hade lockat mig att köpa hem lite tyger för att göra nån form av lapptekniks-grej. Hittade jättefina tyger på en webshop, och beställde hem så att det skulle räcka till en duk i alla fall. Med min beräkning så visade det sig att det räcker nog till minst 6 dukar. Efter lång beslutsångest och vånda hade jag bestämt mig för hur duken skulle se ut. Jag skar ut lagom bitar av tygerna, pusslade ihop ett fint mönster och började sy. Hann sy 3 rader på duken sen rasade maskinen. Jag svor och domderade. Jag monterade ner varje bit av maskinen jag kunde, smorde och rengjorde så gott jag kunde, men fick inse att min symaskin gått sönder. Det var ingen dyr maskin, inköpt på Ikea för det facila priset 500 kr för 5 år sen, men jag måste säga så mycket jag sytt på den så har den varit värd varje krona. Jag är ingen expert, är väldigt självlärd på att sy. Mestadels kommer det lika mycket svordomar som stygn vid symaskinen, men det kom en liten tår när jag insåg att min älskade symaskin gett upp.

Nu har jag suttit och försökt läsa mig till vilken maskin som skulle passa mina behov bäst, och jag ska avancera upp lite i pris nu. Jag har hittat en symaskin som är enkel, men ändå kan göra det som passar mig bra. Så nu längtar jag. Min påbörjade duk ligger i skåpet och bara väntar på att jag ska ta mig iväg och hämta hem den nya familjemedlemmen SYMASKINEN. Och jag lovar att ge maskinen smörj lite oftare, att putsa på den, att hålla den dammfri.. bara den funkar. Jag ska tom försöka mig på att svära mindre, kanske det är det som skrämde min gamla maskin till tystnad, att jag svor så mycket. Så snart börjar mitt nya bättre svordomsfria liv.. annars ska fan ta mig!