När jag sen skulle hänga upp tunikan på tork såg jag till min fasa att fläcken envist bitit sig kvar i tyget. Jaja, tänkte jag för mig själv. En ny runda i tvättmaskinen på lite varmare grader ska göra susen, dessutom gnuggade jag på tvättmedel på fläcken för att gardera mig. Det där brukar hjälpa, för tro mig, jag är expert på fläckar! Genom årens lopp har jag nog aldrig lyckats hålla mig fläckfri en endaste dag i mitt liv. Är det inte kaffe så är det sås, eller så är det saft, eller yoghurt, eller ja.. jag har nog haft dom flesta sorters fläckar på mig. Och tro det eller ej, dom flesta fläckar går att tvätta bort, bara man är tillräckligt envis!
Glad i hågen sprang jag med lätta steg in till tvättmaskinen när den spelade den där trudelutten som talar om för mig att nu är det dags att hänga tvätt. Jag drog ut min fina ROSA tunika ur maskinen och slet nästan i mitt hår! Hur fasen kunde den bli ROSA, visserligen ganska ljust rosa, men ändå en fullt synbar ROSA färgton. Vad hade hänt??!
Jo, jag är ju en ganska rationell person ibland, får goda ideer som i efterhand visar sig vara mindre bra. Den här gången tyckte jag det var synd att bara tvätta en tunika, så jag slängde med några handdukar som jag tvättat rätt många gånger, i alla fall den ena. Så även om dom var röda så tänkte jag nog att dom där fäller inte nån färg ifrån sig. Men ack... nu har jag en ljust pastelligt ROSA tunika med ett fint mönster av brun kaffefläck mitt fram på bröstet!
Imorgon blir det till att köpa superstarkt blekmedel, om jag så ska fräta bort skinnet på mina händer så SKA jag göra min tunika VIT igen!!!
Skam till sägandes så är det inte första gången jag färgar kläder, mer eller mindre frivilligt. Fråga bara min dotter, eller Kärlekens fina barnbarn hur duktig jag är på att tvätta. Jag kan säga så här: Det finns en anledning till att min älskade dotter lärde sig tvätta redan när hon var 12 år, tror hon var trött på att hela tiden få nya nyanser på sina kläder.
