Städa är inte min grej..

Vi har precis flyttstädat vår lägenhet, den ska vi lämna senast 1 augusti. Visserligen har vi knappt bott i den, än mindre lagat mat eller stökat ner i den, men trots det så vill hyresvärden av nån underlig anledning att det ska vara flyttstädat och fint när vi lämnar nyckeln. Inte räcker det med att dra en repa med dammsugaren och möjligtvis ta en sväng med moppen! Nä, det ska dammas, putsas, fejas och gnos in i minsta hörna. Kaklet ska blänka, och på golvet ska det vara så rent att man kan inta en fin trerättersmeny direkt på mattan.

Eftersom vi då knappt bott i lägenheten trodde jag i min enfald att städningen skulle bli en snabb och lätt sak. Men ack och ve! När man en gång börjat gno i en hörna så ser man hur mycket mer man måste städa. Det kan ju bero på att lägenhetens alla hörn inte är helt nya så det blir lite mer svårstädat än en alldeles ny lägenhet. Jag gnodde och jag slet och jag pustade och jag blev rejält svettig. Usch och fy för att städa. Två dagar tog det att gå igenom varenda hörna i lägenheten, vartenda skåp,och varenda liten gnutta smuts är nu borta. I alla fall hoppas jag det, fast nä, jag kom just på att ovansidan på lampan i badrummet är helt bortglömd, så allt eventuell damm som finns där får jag nog överlåta med varm hand till nästa hyresgäst och se skamsen ut om det där dammet hittas vid städbesiktningen!

Jobba,äta,sova....

Igår fick jag anställningsbeslut på mitt nya jobb. Jag ska börja jobba här hemma i kommunen. Efter långt övervägande så tog jag beslutet att byta jobb. Det var egentligen inte så svårt, jag kommer jobba mindre och ändå få ut lika mycket i lön. Dessutom kommer min restid varje vecka minska med 10 timmar minst.

Jag stortrivs på mitt nuvarande jobb och har bra jobb-kompisar, men det känns ibland som om jag bara jobbar, äter och sover. Min fritid är lika med noll känns det som ibland, eftersom jag måste åka 8 mil enkel resa till jobbet. När vi valde att bo i stugan så visste vi att det skulle bli långa dagar, men med tiden så inser man att det finns mer i livet än just jobbet.

Jag ser framemot hösten då jag kan få tid till allt det där som jag bara inte orkar med nu på kvällarna. Att kanske kunna göra nåt kul på kvällarna istället för att stupa i säng tidigt. Kanske hitta nån kul kurs att gå och kunna träffa folk och vara social. Tänk att kunna ägna alla nära och kära mer tid oxå, det längtar jag oxå till. Jag ser framemot det i alla fall och hoppas självklart kunna trivas lika bra på mitt nya jobb.

Ibland undrar jag

Ibland undrar jag om du förstår vad du betyder för mig! Ibland undrar jag om det finns nåt jag kan göra för att hjälpa dig! Jag skulle vända upp och ner på hela världen om jag kunde få dig att må bra, att du ska få vara den där glada, mysiga, snälla, omtänksamma kille som du innerst inne är. Ibland undrar jag om det finns nåt jag gjort fel, nåt jag kunde gjort annorlunda när du växte upp. Ibland undrar jag hur jag ska få dig att slänga bort den tunga ryggsäcken som du bär med dig, som vi alla i familjen fick på köpet den där julaftonen för snart 8 år sen. Tragedin försvinner aldrig, men man måste lära sig leva med det och bevara sånt som är bra i minnet. Det tror jag att din syster och jag lyckats med, i alla fall för det mesta. Jag vet att det kommer en dag då du oxå kan se lite ljusare på tillvaron.

Det är tungt när mina barn mår dåligt, det är tungt när jag mår dåligt oxå, men jag skulle kunna ge vad som helst för att få mina barn att känna harmoni igen. Att få känna tryggheten och känslan av att kunna leva vidare utan att ha en massa saker som är tunga inom sig. Jag älskar mina barn över allt annat, även om dom är vuxna nu. För mig är dom mina barn, barn jag burit i min mage, barn som finns i mitt hjärta för evigt. Det spelar ingen roll att du ibland ber mig dra dit pepparn växer, jag förstår nån måste ta emot din ilska. Hellre jag än nån annan då, för hur det än är så älskar jag dig. Du kan aldrig få mig att sluta älska dig!

Kärleken till er två, mina älskade ungar, den är oändlig.