Lyckligt frusen

Inatt vaknade jag som vanligt och var hur varm som helst, min termostat har nämligen lagt av och jag har inte lyckats hitta några reservdelar till den! Läkare säger att det är det naturliga åldrandet! Vilket skitsnack! Jag är ju inte gammal! Så nån tilltro till läkarvetenskapen, ja det har jag då inte!

I alla fall vaknade jag och kände mig lika svettig och varm som om jag sprungit New York Marathon. Vilket i sig skulle vara en sensation, maraton är inte min grej kan man säga. Men jag tog kudde, täcke och givetvis min mobil med mig och la mig på soffan. Rakt under vår luftvärmepump. Kärleken hade satt på AC-funktion på den så det var så svalt och skönt att känna svala fläktande luftströmmar mot min kropp.

I min värld skulle jag aldrig bli en sån där tant som fick tantbrus, värmevallningar, klimakteriekänningar eller vad för ord man än valde att beskriva det där ohyggliga varma som bara kommer och går hos oss tjejer i viss ålder. Fortfarande förnekar jag att jag är tant! Det här kommer gå över, jag ska vinna över det här. O jag lovar, jag är envis som en gammal sugga så jag kommer hitta nåt sätt att bemästra mina små svettpärlor som dyker upp i pannan, på näsan osv veckans alla dagar när jag minst vill ha dom. Mina kollegor börjar bli vana nu vid att jag sitter och fläktar febrilt ibland med papper, anteckningsblock, bananer eller vad jag nu får fatt i när jag blir sådär otäckt varm. Häromdagen fick min stackars kollega sitta och frysa med öppet fönster medan vi höll i nån information för personal. Sån är jag!

Wienervals

Igår kväll tittade jag på Lets Dance. En av danserna var wienervals, en av dom få klassiska musikformerna jag tycker är riktigt bra. Om det nu ens är klassisk musik, men i min värld är det det i alla fall.

När jag gick sista året på gymnasiet, vårdlinjen för att vara exakt, så extrajobbade jag lite på helger som vårdbiträde. På den tiden så blev man vårdbiträde när man gått första året på vårdlinjen, och när man hade gått sina 2 år så var man undersköterska. Den här våren, 1983, inte ens 18 år fyllda jobbade jag en helg på en medicinavdelning på ett av Skånes sjukhus. Jag satt extravak hos en man som fått en stroke. Han var medvetslös och jag skulle sköta om honom på bästa sätt. Att han hade eget rum och extravak berodde nog till stor del på att han var en betydande man, hade inflytelserika vänner på sjukhuset. Jag pysslade med honom så gott jag kunde, men den mesta tiden där var att just vaka över honom. Radion var på i bakgrunden, jag hade fått instruktioner från personalen på avdelningen att han älskade klassisk musik, speciellt wienervals.

En av radiokanalerna hade just sån musik han var förtjust i, så den kanalen var på hela dagen. Jag lärde mig uppskatta wienervals där och då. På mitt arbetspass spelades till 90 % klassisk musik och jag kände när jag satt och höll mannens hand att han faktiskt reagerade på musiken. Så det kändes faktiskt rätt ok att sitta och lyssna på musik jag inte var van vid, jag kände att jag gjorde skillnad.

Radiokanalen hade oxå melodikrysset som program. Då spelades all möjlig musik, och jag gjorde mitt bästa för att försöka lösa dom kluriga frågorna. Det fanns inte så mycket annat att göra, för min arbetsuppgift var inte så ansträngande, skulle mest finnas till om det hände nåt för mannen jag vakade över. Jag blev lite glad oxå när jag hörde att det var lite disco/pop när melodikrysset var, men lika glada blev inte mannens anhöriga när dom klev in i rummet och det spelades disco/pop på rätt hög volym av en ung snärta som satt hos deras älskade anhörig! Jag vet inte ens om dom trodde på min förklaring att det var bara just under melodikrysset som det spelades annat än det som mannen gillade! Fick lite onda blickar av dom anhöriga kan jag säga!

Det jag lärde mig den helgen jag satt extravak var att vara närvarande, att inte ha förutfattade meningar men framförallt att så lärde jag mig att det gör skillnad att finnas till för nån annan, även om man inte känner personen innan. Bara man tar reda på vad som är viktigt för just den personen, och så lärde jag mig förstås gilla wienervals. Nu 34 år senare så önskar jag oxå att jag kan lära mig dansa det oxå, men där tror jag att Kärleken kommer knorra lite om jag ber honom vara kavaljer och dansa med mig.

Den man ligger med får bädda!

I torsdags fick jag för mig att bädda rent, jag hade sån energi så det kändes riktigt kul att slita bort sängkläderna och slänga in dom i tvättmaskinen. I vanliga fall tycker jag det är det mest tråkiga man kan göra! Även om jag älskar att lägga mig i en alldeles renbäddad säng, med väldoftande sängkläder så avstår jag gärna själva bäddningen.

Det var soligt och fint ute, första dagen det här året som det var vår i luften. Dom tvättade sängkläderna hängdes ut på torkvindan utomhus, det var en sån lycka att få hänga upp tvätten utomhus. Att känna den ljumma vårvinden mot ansiktet medan jag hängde tvätten, det kändes som om all världens bekymmer blåste bort. Jag älskar att hänga tvätt utomhus, jag känner mig så husmoderlig och ordentlig, och jag känner mig lycklig för varje plagg som hängs upp. Ljudet av fladdrande tvätt är nåt som är svårslaget.

På eftermiddagen när jag var tvungen att åka hemifrån var tvätten inte riktigt torr, så jag beslutade mig för att den fick hänga ute tills jag kom hem senare på kvällen! Hmm, det glömde jag förstås bort, så igår kväll togs tvätten in, den hade då hängt ute sen i torsdags. Men den luktade i alla fall frisk luft i alla fall, och efter att jag borstat bort snön på tvätten så fick jag hänga upp den på lite tork inne oxå. Kanske är det det som kallas långtvätt?

När man bäddar rent så räcker det inte med att ta bort dom gamla sängkläderna, dom nya ska ju på plats oxå! Dom sista gångerna har jag förträngt det och glömt bort det tills det är dags att gå och lägga mig! Jag kan säga att det är inte så himla kul när man nästan somnat i soffan och gäspande hasar sig in för att borsta tänderna och hela min kropp skriker efter att få krypa ner i den nybäddade sängen. Och så upptäcker jag att jag måste bädda sängen innan jag får sova! Givetvis har Kärleken redan somnat i soffan så med ett svärande så får jag bädda sängen själv. Att jag aldrig lär mig! Och på nåt sätt så tror jag Kärlekens motto är: Den man ligger med får bädda!!

Bad Hair Day

Jag har funderat en hel del på det där med att det finns olika dagar för olika sorters firande! Det finns mors dag, fars dag, kanelbullens dag, bussförarens dag, rocka sockornas dag, internationella kvinnodagen osv. Det finns till och med internationella orgasmdagen! Men det finns en dag som jag skulle önska fanns! Och det är dagen för "Bad Hair Day", om man nu vill vara lite internationell och inte kalla det "Fett hår-dagen". Låter iofs inte lika sexigt som "Bad Hair Day-dagen".

Ibland har jag oxå såna dagar, dagar då håret lever sitt egna liv och som inte direkt kan kallas välkammat och välskött. Är det på helgen när jag är ledig så brukar jag tycka att det är helt ok att se ut som ett fågelbo. Men på jobbet eller i andra sammanhang då man träffar på folk som jag inte är gift med (läs härdad), då vill jag nog se lite ordentlig ut. Jag har en otroligt stark vilja att se ordentlig ut i alla fall, misslyckas oftast i 7 fall av 10 tror jag. För min uppfattning om frisyren för dagen kan ändra sig bara den korta turen till jobbet!

En dag kan börja med att innan jag stiger in i duschen så tittar jag i spegeln och känner på håret, och tja, det ser ju rätt vettigt ut. Så då blir det bara kroppen som blir tvagad och inte knoppen! Det brukar känns rätt ok fram till jag stannar bilen på jobbet och slänger en blick i backspegeln! Nåt har hänt! Under bilresan så har det jag tyckte såg presentabelt ut hemma radikalt förändrat sig till nåt som absolut behöver en jättemössa för att dölja! Det där stripiga, feta och rufsiga håret fanns inte i min spegel hemma! Så vad har hänt!

Har min talgkörtlar i hårbotten lagt in en extra växel och bestämt sig för att jobba övertid och producera så mycket smörjmedel för håret så att jag skulle kunna stå på torget och sälja det? Har någon fågel råkat missta mitt hår för ett ok ställe att bygga bo på? Eller har min uppfattning om hemma versus jobbet så olika inriktning? Jag vet bara att jag hela den den där dagen kommer känna det som om mitt hår skriker: Se på den här slarvmajan som inte ens kan sköta om ett ynkligt hår!!!

Gissa om det sen är en skön känsla när jag dagen efter den här "Bad Hair Day" kommer inseglandes på jobbet med världens schysstaste frilla, nytvättat och välkammat. Nästan så man blir tårögd av lycka då.

Så, fram för en internationell "Bad Hair Day-dag", en dag då vi alla hyllar den där vardagliga, rufsiga, fula frisyren!

Byggare Bob, skulle INTE kunna vara mitt smeknamn!

Idag har jag monterat garderober! Det gick sådär måste jag erkänna. Jag har svurit, suckat, stönat och nästan gjort slut med mig själv! Det är enkelt att montera om man har en väl fungerande bruksanvisning, en ergonomiskt riktigt skruvmejsel alternativt kunna hantera en skruvdragare och tålamod som en ängel.

Det där med bruksanvisning, jag tycker nog att IKEA har försämrat sina bruksanvisningar. För inte fasen har jag monterat nåt del förr, även om Kärleken påstår att jag monterade köksskåpen fel en gång i tiden. Men nä, där har han fel. Det var han som satt in skåpen i fel ordning, men jaja, det är en annan historia.

Jag började min förmiddag med att med glatt mod hugga tag i första IKEA-kartongen. Med skruvmejsel i rätt storlek i högsta hugg blev första garderobssidan klar, andra gick lika lätt. Jag fnös åt Kärleken som erbjöd sig hjälpa mig, för det gick ju så galant! Självklart skulle jag klara det här alldeles själv. Det gick bra ända tills jag insåg att jag vänt en sida på garderoben fel, bakstycket passade lite dåligt. Jag fick hjälp av Kärleken att rätta till det, det kommer bli ett litet hål i botten på insidan av garderoben, men jaja, det ska ju synas att det är hemma-monterat!

Andra garderoben gick lite ... sämre. Jag fick montera om den oxå en sväng, men till slut stod våra 2 fina garderoben i hallen. Jag blev nästan tårögd, så fint blir det!

Nu till det lätta, att sätta in trådbackar och hyllplan. Det gick inte heller nåt lysande. Varför i hela fridens namn har inte IKEA en monteringsanvisning som talar om att det är olika skenor, att det inte är lika på vänster sida om höger sida! Fick givetvis montera om skiten. Och nu var jag sur! Jättesur! För jag är för tydlighet, inte någon jädra flummig monteringsanvisning som gör att jag gör fel!


Fast, jag har ju en snäll och go Kärlek! Han erbjöd sig att skruva i alla skenor, bara jag sorterade upp dom i 2 högar, vänster och höger. Och det blev superbra, äntligen kan jag köpa lite nya påslakan, handdukar, vantar, skor och dukar, bara nu inte Kärleken oxå tänkt sig använda garderoben!

Karaktär!

Det finns en sak jag skulle vilja ha lite mer av, eller mycket mer av! Och det är karaktär, med stort K! Jag tror inte det finns nån som har så dålig karaktär som jag. Om man med karaktär menar att man kan stå för det man har bestämt sig för, i matväg oftast då.

Jag bestämmer mig flera gånger per år att jag ska förbättra mina matvanor, mina motionsvanor eller att jag ska minska på mina ovanor. Men oftast så faller allt platt så fort en frestelse eller nåt roligare än det jag bestämt mig för dyker upp. Visserligen är jag väldigt duktig på att hålla vad jag lovar andra, det är nog inte ofta jag backar på det jag lovat göra för någon annan. Möjligen kan jag glömma, men då mår jag så dåligt av att jag glömt bort nåt jag lovat så då försöker jag slå knut på mig själv för att gottgöra det jag glömt bort. Men det jag lovat mig själv, det brukar inte bli så långvarigt!

Varje gång jag går i en klädesaffär så lovar jag mig själv att imorgon, ja imorgon ska jag börja på att banta. Jag ska gå ner minst 25 kg på 1 månad eller nåt åt det hållet. Jag brukar med glatt humör och en vision i min inre ha en hel hög med kläder med mig in i provhytten. Redan då ser jag i mitt inre hur folk vänder sig om efter den där heta pinglan med dom där nya kläderna. Och jag är så stolt! Sen börjar jag prova kläderna, och det slår aldrig fel! Vem fasen har sytt in kläderna så att dom sitter som kattskit på mig? Vem är den där rultiga tanten som står med blekfett hull och stirrar på mig med tårar i ögonen? Varför lär jag mig aldrig? Varför kan jag inte inse att dom där rulsiga låren är mina? Att jag inte har en liten A-kupa, utan snarare någon storlek större. Det slutar oftast med att jag hittar nåt att slänga på mig, och med ett löfte till mig själv att nu jädrar ska jag bli lite smalare.

Redan samma kväll så sitter jag och knaprar på nåt litet salladsblad, och lovar mig själv dyrt och heligt att jag ska ta tag i min lite för runda figur. Jag är benhård. Den här gången är det annorlunda! Jag är verkligen motiverad! Jag kommer inte misslyckas! För jag har bestämt mig! Nu jädrar är jag på gång! Och jag tar fram alla mina favoritplagg som jag snart kommer kunna klä mig i! Den där häftiga kjolen som jag bara älskar, men som just nu sitter en aning tight om häcken! Snart ska jag ha den på mig, för jag har ju bestämt mig!

Redan dagen efter så bjuds det på semlor på jobbet eller nåt. Och den första som tar en semla, ja det är ju jag! Eller nä, jag tar inte först, för först så säger jag att "nej tack, inte idag". Men redan innan nån annan hinner säga "vad duktigt du är", så har jag en semla framför mig! Och jag lovar, inte en smula är kvar på min tallrik när jag är klar. Sen det här med motion. Jag har inte alls nåt emot att motionera. Jag älskar konståkning, längdhoppning och curling. Det är nästan det roligaste jag vet! Jag gillar framförallt konståkning! Så jädra synd bara att det sänds på så dumma tider! Jag missar ofta dom bästa åkarna för att jag inte riktigt hänger med i tv-tablån! Så dumt!

En dag nu i höstas bestämde jag mig för att imorgon bitti börjar mitt nya liv! Jag skulle gå en halvtimmes promenad varje morgon innan frukost, även om det innebar att jag skulle behöva stiga upp en halvtimme tidigare för att hinna innan jobbet, Jag letade fram kläder, fixade en bra spel-lista på spotify som jag kände skulle få mina steg lättare, jag ordnade fram hörlurar till min telefon så jag kunde lyssna medan jag gick min raska promenad. Ja, jag var så inspirerad! Jag sa till min lite alltför tvivlande Kärlek att nu är jag på gång! Jag är så taggad! Det här är början på mitt nya hälsosamma liv! Jag kommer bli så pigg! Och glad! Och jaaaaaaaa, all världens bekymmer kommer jag promenera bort!

Jag har hittills gått en morgon, nämligen morgonen efter. Sen har en massa annat kommit i vägen! Jag har varit för trött. Jag har skoskav (ljug). Oj, jag glömde sätta klockan! Men ingen kan säga att jag inte går in med liv och lust för nåt sånt här, det är bara det att min karaktär inte är så uthållig, men jag lovar: Imorgon är en ny dag, med nya löften till mig själv. Och vem vet, någon dag när min karaktär mognat, så kommer jag springa New York Marathon! Vem vet??!

Jul-Hitler

Varje jul blir jag som förbytt! Jag vill ha julen på ett visst sätt, och gud nåde den som försöker ändra på det! Jag förvandlas till en riktig tyrann när det gäller julen. Min snälla sida byts ut mot en oförsonlig jul-Hitler!

När ungarna var små blev dom tvingade att julpyssla med mig i all oändlighet. Det skulle bakas pepparkakor, lussekatter, mandelmusslor, klenätter osv. Jag tror att pepparkaksbaket och pepparkakshuset kändes rätt ok för mina små gryn att göra, men jag är övertygad om att resten var sådär! Mest beroende på att jag la mig i hur dom gjorde lussekatterna, dom skulle ju vara som jag ville ha dom. Jag suckade nog högt när ungarna ville modernisera lussekatterna med nån egen design. Fast dom fick förstås göra lussekatterna som dom ville, jag var lite smart där och var snabb och gjorde upp en stor del av degen till såna som jag ville ha så att det blev en lagom mängd kvar till ungarna. Alla blev nöjda till slut i alla fall. För något år sedan när barnbarnen Moltas och Wille var här och skulle baka pepparkakor så tjatade dom till sig att jag skulle baka lussekatter oxå när dom ändå var hos oss. Jag hade ju tänkt baka dom själv, för som sagt, min ide om julen är ganska bestämd, och lussekatterna är heliga. Även om jag i ärlighetens namn inte gör så vackra lussekatter själv. Vi satte i alla fall igång med lussekatterna. Moltas och Wille fick varsin ytterst liten bit deg själv, för jag var ju beredd på att dom skulle kladda med degen såklart, och att jag skulle hinna göra dom flesta själv. Men herregud! Vilka bagare dom där två är! Dom hann göra 2 perfekta lussekatter medan jag hann göra 1, gissa om jag kände mig stressad! Här kommer barnbarnen och slår mig med hästlängder vad gäller lussekatter. Vilka fina lussekatter vi hade det året, dom finaste var gjorda av barnbarnen förstås!

Sen skulle det självklart göras papperspyssel oxå. Hjärtan, toarullestomtar, smällkarameller osv. Men jag hoppas och tror att ungarna har överlevt jularna ändå. Jag lovar och svär att dom slipper nu, för jag har ju fått flera små barn att plåga med mitt pysslande, nämligen barnbarnen. Jag älskar att pyssla, och nu förra helgen hade vi pysselhelg här med klippande, klistrande, bakande och annat som tillhör julen. På julafton har jag tänkte plocka fram lite pyssel åt dom igen i väntan på tomten, då blir det inte lika drygt att vänta på honom. Får se om dom vill pyssla då, det slutar väl med att jag själv sitter där och klipper och klistrar, för är det nåt jag tycker om så är det att pyssla!

Sen har vi det där med tomtarna! Jag vill ha hela huset fullt, helst skulle jag vilja ha påslakan med tomtemor och tomtefar oxå, men Kärleken har satt ner foten där. Han tycker att sovrummet kan vi väl ända hålla hyfsat tomtefri. Fast, om nån vill ha julklappstips så önskar vi oss såna påslakan, jag tänker att har man fått det i julklapp så är det helt ok även för Kärleken!  Jag har massor av tomtar, älskar att plocka fram lådorna varje jul. Även om det är kaos i hela huset tills jag fått det städat och klart och fått upp alla tomtarna. Kärleken har inte riktigt samma syn, men där tar jag fram min lilla jul-Hitler och hittills har jag vunnit varje strid om  julen. Nu är Kärleken väldigt snäll, så särskilt mycket strid har det inte blivit. Han suckar lite lätt och skakar på huvudet och längtar säkert till 13 januari när tomtarna flyttar ner i lådorna igen!

Förra året hade jag satt fram alla tomtarna, utom 1. Vi satt på julafton och njöt av julen tillsammans med våra gäster när Kärleken började titta sig omkring och frågade sen: "var är min tomte? den enda som jag tycker om riktigt mycket?" Jag svarade efter en stund, " Oj, den har jag glömt att ta fram!". Stämningen där och då blev lite frostig tror jag, men jaja, jag har lovat att ta fram den i år, så den är väl det jag måste prioritera lite. Den ska få en framträdande plats i hemmet i år. (fast den inte är min favorit, men vad gör man inte för husfridens skull )

Mina nära och kära har det inte lätt med mig, jag vet att jag är hemsk på att styra och ställa i december, men ha överseende med mig, snart är det januari!