Sicket mög!

Fasen! Jag började få ont i magen i lördags, tänkte väl inte så mycket på det egentligen, för som tjej så får man ju ibland ont i magen en viss tid i månaden. Visserligen var det väl inte riktigt dags, men eftersom jag är nyopererad i den delen så kan det ju bli lite mensrubbningar.

Vi hade grabbarna grus här i helgen, och jag sörjer väl ändå lite att jag inte var helt pigg när dom var här. Vi hade fredagsmys och lördagsmys som vi brukar ha. Jag åt med god aptit. Kände lite av magen, men ignorerade den ändå. Igår hade jag lite mer ont i magen, men tänkte att jag käkat lite för mycket chips eller nåt. I vanliga fall käkar jag inte så mycket sånt längre, blir mest när grabbarna kommer. Så jag tänkte min mage var otränad i chipsätning.

Inatt vaknade jag med jätteont i magen, och var riktigt öm när jag kände på magen. Speciellt på vänster sida. Jag är i vanliga fall en sån som måste googla alla sjukdomar, slå upp i läkarböcker för jag är ju sjuksköterska, så visst kan jag ställa diagnos på mig själv. Ibland har jag rätt och ibland har jag fel! Jag är nog rätt nonchalant när det gäller mig själv, tyvärr. För hittar jag en diagnos så brukar jag försöka bota mig själv, inte ska väl jag störa nån läkare heller? Den här gången hade jag bestämt mig för att inte ställa nån diagnos, jag hade väl alldeles för ont för det. Ingen feber och inte allmänpåverkad, bara ont i magen.

Jag ringde i alla fall och fick en tid på VC, efter provtagning och efter en rejäl undersökning kom läkaren fram till vad det var. Divertikulit eller sigmoideit....en inflammation i tjocktarmen. Usch jag fick tårar i ögonen när hon klämde på min mage, ynkliga jag! Jag fick välja på att åka in till akuten för påtitt av en kirurg, eller åka hem och bara köra med flytande kost. Ta tempen morgon och kväll och åka in till akuten om jag fick mer ont eller fick feber. Nu vet jag ju att en sån tarminflammation kan gå över av sig själv, så jag valde att åka hem.

Så här sitter jag nu med nyponsoppa och saft i högsta hugg... håller tummarna för att det går över av sig själv!

Raggmunk vs Fattiga riddare

Igår följde dom två större barnbarnen med mig hem. Extradottern var och lämnade av dom på mitt jobb, och så åkte dom med mig hem sen. Wille var jättehungrig, och Moltas var nog oxå lite hungrig, så det var lite bråttom hem. Själv blir jag sur som ättika när jag är hungrig, så jag vet ju hur viktigt det är att få mat i sig!

Vi hade tänkt göra Tacos på kvällen, men det skulle ju inte bli förrän flera timmar senare när Kärleken kom hem med matkassarna från affären. Så jag försökte komma på nåt bra att servera, visserligen kan man ju alltid sätta fram nån smörgås eller så, men jag ville på nåt sätt väl göra nåt lite mer spännande. Så kom jag på att jag ibland hade gjort fattiga riddare åt mina barn när dom var små. Gott och relativt enkelt att göra ju. Men jag var lite osäker på om Wille och Moltas skulle tycka att det var en bra ide, men var sugna på att prova det i alla fall.

Det var modigt tycker jag! För nåt år sen kom jag på den briljanta idén att servera Raggmunk åt killarna. Vi skalade potatis, rev potatis och gjorde raggmunkar tillsammans efter konstens alla regler. Tyvärr hade jag lite  bråttom när jag sen stekte dom, så om jag ska vara ärlig så var inte raggmunkarna en kulinarisk upplevelse precis, men den gången så åt killarna upp maten, även om dom inte tyckte om det. Jag fick däremot lova dom dyrt och heligt att dom aldrig mer skulle behöva äta just raggmunk hos oss, så jag fick skriva upp det på  en lista som fick heta " inte tycka om-listan". Och jag har hållit löftet, dom har aldrig mer behövt äta det här, men duktiga var dom som ändå åt upp.

Nu var jag lite nervös inför betyget på fattiga riddare, men till min glädje så tyckte killarna om det. Dom ville tom skriva upp det på " tycka om-listan". Så jag var faktiskt riktigt mallig, för jag är ingen fena på att laga mat, är bortskämd med att Kärleken lagar all mat. Så matchen mellan raggmunk och fattiga riddare slutade 0-1, och vi alla var nöjda och belåtna.

På kvällen blev det fredagsmys med Tacos och chips och läsk. Det är bra mysigt att få rå om gullungarna, fast det får man väl inte kalla dom snart, dom börjar ju bli stora grabbar!

Skriv en lapp

Idag när jag körde till jobbet hade jag en stor tankbil framför mig, hela vägen från Tärnsjö till Heby. Det är inget konstigt med det, mycket trafik går den vägen, en väg många lastbilar kör på. Efter nån kilometer började jag undra om chauffören möjligen satt o sjöng "Prästens lilla kråka", för än slank han hit och än slank han dit. Tankbilen var nog mer över på motsatta vägbanan än på den sida han egentligen skulle köra på. När vi nästan var framme i Heby tyckte jag att jag inte kunde hitta på fler ursäkter för att inte ringa polisen, så det gjorde jag! Antingen var chauffören väldigt trött, väldigt onykter eller så sjöng han verkligen med inlevelse just "än slank han hit...... " Jag vet inte hur det sen gick, men jag vet att polisen skulle försöka kolla upp honom. Eller henne, det kan ju faktiskt ha varit en kvinnlig chaufför oxå förstås.

Dom sista åren har jag varit en flitig person som ringer polisen en hel del. Jag har ringt om misstänkta tjuvar, misstänkta rattfyllerister och en man som cyklade på motorvägen mot trafiken. Så imorse började jag fundera på vilken typ av person jag egentligen är! Är jag en sån som ringer och anmäler allt? Eller kommer jag bli en sån?

Jag kanske blir en sån som sätter upp lappar i tvättstugan om att nån stackars granne har glömt en strumpa i maskinen, eller har spillt 3 korn tvättmedel utanför tvättmedelsfacket. Säkert kommer den lappen vara ganska syrlig oxå! Det finns vissa tendenser hos mig redan, jag är rätt bra på att gnälla om hur andra beter sig, speciellt till Kärleken. Han brukar få mig att sluta gnälla på andra genom en enkel mening, nämligen "SKRIV EN LAPP". Då besinnar jag mig och inser att nu var det ett gnäll för mycket. Fast om jag ska vara riktigt ärlig, så är det rätt befriande att sitta och gnälla lite!!!

Dagens lunch

Igår tänkte jag umgås med dottern en stund. Jag tänkte vi kunde åka på lite shopping och så kunde jag bjuda på lunch nånstans där vi kunde sitta och mysa och prata lite. Det gick så där kan jag säga! Dottern hade jobbat natt så hon var ju tvungen att sova lite innan vi for iväg för att shoppa lite. Jag hade tänkt ut att vi kunde köra ut till Erikslunds shoppingcenter, där finns ju både bra matställe och så finns ju bra shopping där. Jag tänkte att det var lättare att åka ut dit istället för att krångla oss in till stan. Jag väckte henne strax efter 13-tiden, och så for vi iväg.

Jag skulle träffa en kompis på kvällen, vi tänkte nämligen ha en tjejkväll, så jag behövde oxå åka till systembolaget för att införskaffa lite förning inför kvällens bravader. Eftersom systembolaget ligger en liten bit bara från själva shoppingcentret så var det ju kvickt avklarat. Visserligen var det mycket bilar i rörelse i området, men det var inget som bekymrade mig, det brukar vara så ute på Erikslund ju. Efter att ha inhandlat lite god cider så vände vi bilen mot shoppingcentret. Och vad händer då?! Jo, en förbannad bilkö! Vi stod säkert i minst 20 min i kö för att ens kunna svänga in där vi skulle. Och då slog det mig!!! Det var ju ettårs-jubileum på Erikslunds shopping! Efter ganska lång stund hittade vi en parkering, och då kan jag berätta att det finns miljontals lediga parkeringsplatser i vanliga fall därute, men icke igår, nä då var hela Västmanland och shoppade tror jag!

Vi var ganska hungriga oxå så vi tog oss upp mot matställena, men det var så jädra mycket folk så att vi insåg att vi skulle svälta ihjäl innan vi skulle få nåt i oss. Då kom vi på att vi kunde äta på IKEA som ligger på samma ställe, men där var ju lika många folk. Så jag bjöd dottern på en korv med bröd från Pressbyrån, och så delade vi på en läsk. Hela 48 kr kostade det kalaset. Så jaja, får bjuda henne en annan gång på lite mer avancerad mat! Njöt dock varje sekund av att få umgås, även om det nu var mest att springa i affärer, och den här gången följde jag oxå med henne i hennes typ av affärer, jag brukar annars vara rätt ego och bara vilja gå i mina favoritaffärer. Så lite snäll har jag varit i helgen! 

På kvällen hade jag och kompisen en jättemysig kväll, god mat och god dricka! Eller näää, nu ljög jag lite. Jag beställde in nån ny sorts cider på Bishops arms, dit vi gått för att avsluta kvällen, och den var vedervärdig. Så vedervärdig så att vi inte ens drack upp den, och den som känner mig vet att då är det illa!! Men mysigt hade vi, så kram på dig fina T, det där gör vi om! 

Städmani? Nej, det har jag faktiskt aldrig haft

Idag ska jag ägna mig åt städning! Det ska dammsugas, dammas, tvättas, bäddas, diskas och sen är det kväll! Jag har aldrig varit känd för att ha ordning på mitt hem, är nog mer av den slarviga sorten. Jag kan lätt gå förbi en hög med tidningar eller en hög med tvätt utan att se den. Tyvärr begåvades jag inte när jag föddes med en förmåga att skanna av ett rum och se vad som behövs göras. Jag är mer av den sorten som kan sätta mig och läsa en bok i ett kaosartat rum. Förr om åren så var nog läsningen det som gjorde att mitt hem försummades, idag är det tyvärr datorn lite.

Jag är inte lat, jag är inte rädd för att hugga i när det behövs. Min absoluta favoritstädning är storstädning, när jag drar fram varenda pinal och verkligen får rent i varenda hörn. Jul-städning är tex ett måste. Alla skåp ska plockas ur och varenda glas, tallrik osv ska putsas. Det där är jag ganska duktig på. Kaos innan det blir ordning brukar det vara då.



Med åren så har jag blivit bättre på att städa dock, jag avskyr när det är oordning, jag avskyr att se disk på diskbänken. Jag känner mig mer tillfreds när det är ordning och reda. Förmodligen beror detta oxå på att Kärleken är duktig på att hålla ordning, det har smittat av sig på mig tror jag. Han är en fena på att hålla ordning faktiskt.

Så, ja det är väl bara till att börja städa, nu har ju halva dagen gått........ var ju tvungen att kolla mail, kolla facebook, se Hem till gården, läsa tidning, ta en extra kopp kaffe innan jag städade. ;-)

Undrar om jag kan få vägverket att betala mina stövlar?

Idag skulle jag åka och lämna tillbaks ett stycken barn till sina föräldrar. När jag ändå var iväg åt Västeråshållet tänkte jag passa på att köpa mig en ny symaskin samt möta upp Kärleken för en shoppingrunda i just Västerås. Han jobbar ju i Uppsala, men fortfarande trivs vi båda bäst med shopping i Västerås. 

Ludde och jag skulle pyssla ihop en tavla av våra skatter från skogen häromdagen. Jag ritade en stam och så fick han limma på löv och kottar så att det blev ett träd. Ludde var nog iofs mer intresserad av att trycka ut lim än att dekorera trädet. Men vad gör det, han trivdes och det gjorde jag oxå. Och tavlan blev väldigt fin.

Sen var det dags att göra lite mat åt honom innan han åkte hem, makaroner och korv stod på menyn. Eftersom köksbordet var ockuperat av just nämnda tavla som låg på torkning, samt lite stenar som Ludde tyckte passade fint att ha dekorerade med lim så fick jag försöka hitta nåt annat ställe för honom att sitta och äta vid. Vi har kategoriskt uteslutit för ungarna att dom får sitta i soffan och käka mat så det var ju uteslutet. Så vad gör man? Jo, då tar man kökspallen, och vips har man ett picknickbord för en liten Ludde att sitta vid. Han tyckte det var så bra att han fick ett alldeles eget barnbord att sitta vid. Jag fick det inte lika bekvämt när jag satt på golvet bredvid, men vad gör det om hundra år. Vi hade det så gemytligt ju. 

Ludde packades ut i bilen ihop med pyssel, packning och sist men inte minst en duxtvål. Jag hade beräknat tiden väl så att jag skulle hinna in till Västerås för att köpa mig min efterlängtade symaskin. Vad jag inte hade räknat med var att först låg en jädra traktor framför mig, och sen när jag närmade mig Sala så var där en bilkö som inte var nådig! 45 min tog det att ta sig 100 meter. Så jag insåg att symaskinsaffären skulle stänga innan jag skulle hinna in dit. Dessutom så blev jag hes på kuppen! Jag fick ju försöka hålla Ludde vaken oxå, kritisk tid på eftermiddagen för små grabbar. Jag sjöng en massa barnsånger och berättade sagor. I 45 minuter! Men vaken höll han sig i alla fall och på gott humör trots att det inte kan ha varit kul att vara 3 1/2 år och sitta i bilkö och stirra på en åker medan bilen sniglar sig fram! Duktiga Ludde. 

Så småningom kom jag i alla fall iväg till Västerås. Kärleken åker ju till Frankrike i helgen på tjänsteresa, så han skulle införskaffa sig lite nya kläder. Jag skulle inte ha nåt, bara vara med som smakråd. Men det slutar i alla fall med att jag hittade ett par så fina svarta höga stövlar, med lagom klack och så sköna så att mina fötter fröjdades av att stoppas i stövlarna för provning. Och vilken fin siluett jag fick, snygga vader osv. Det bara var nödvändigt att köpa dom! Jag hade legat sömnlös om jag inte köpt dom! Symaskinen var vips borta ur mitt minne, jag hade slutat gräma mig över att jag inte hann innan symaskinsaffären stängde så fort jag fick syn på skoaffären ju. Jag tänkte skicka krav på att vägverket ska betala mina nya stövlar, för det är ju faktiskt så att om dom inte hade haft vägarbeta i Sala, ja då hade jag ju kommit i tid till symaskinsaffären och inte haft det där trängande behovet av att trösta mig med att köpa dom där fina stövlarna. Men tjusiga är dom, och jag får så fruktansvärt vackra vader i dom, så kanske det var värt det i alla fall?! 

Bä bä vita lamm gick på restaurang.....

Idag har jag, Ludde och svärmor varit på turné! Vi har varit på Östervåla Gästis och käkat lunch och så har vi varit på både Solrosen och Faster Veras. Solrosen och Faster Veras är second hand-cafe, mysiga såna båda två.

Vi startade på Östervåla Gästis, jättegod mat och suverän service där. Ludde beställde pannkakor, förvånande nog. Kan inte begripa hur han kan stoppa i sig så mycket pannkakor, han borde tröttna på det tycker jag. Idag serverades pannkakorna med både sylt och glass och så fick han lingondricka till. Han åt så det nästan for ut genom öronen på honom. Och sa tack så mycket till servitören när han var klar och pekade på tallriken att nu var han mätt.

Efter det for vi till Solrosens secondhand-cafe. Strosade runt bland en massa loppisgrejor. Ludde hade sin handväska och plånbok med sig, så han skulle minsann handla en brandbil där. Och vilken tur han hade, det fanns en liten brandbil där oxå, fast som Ludde sa, den kan man inte köpa för lappen är väck. Alltså det fanns ingen prislapp på den och då kunde man inte köpa sa han. Dom är bra kloka dom där barnen. Han la fram 6 kr till tanten i kassan och sen var bilen hans. Jag köpte oxå ett barnpussel där, ett med Alfons Åberg på, håller tummarna för att alla bitar finns i asken bara.


Sen for vi till Faster Veras Cafe och fikade i Tärnsjö, där fyndade Ludde en bil för hela 5 kr. Så särskilt dyr i drift kan man inte säga att han är! Medan svärmor och jag drack kaffe underhöll Ludde oss med en sång, en ny variant av Bä Bä vita lamm.

Bä bä vita lamm gick på restaurang, vet ni vad han gjorde, bajsa under bordet. Då kom en polis och släppte världens fis!

Gissa om vi skrattade, både svärmor och jag! En helt oväntad variant av en enkel barnvisa. Jag hörde den senare på kvällen oxå då ett annat litet barn sjöng samma variant. Både Svea och Ludde klämde i med all kraft tillsammans, och båda hade lärt sig visan på dagis. Dom fnissade så dom kiknade bägge två när dom sjöng... sötnosarna.

Nu sover Ludde sött i gästrummet, och jag ska oxå strax krypa i säng. Nya äventyr väntar imorgon ju. Då ska vi pyssla med handplockade löv som ska bli en fin tavla.