Heminredning på en kvart.

Idag fick vi för oss att möblera om lite. Säkert var det promenaden efter jobbet som satte fart på orken och lusten att göra nåt vettigt! I vanliga fall när jag kommer hem landar min trötta kropp gärna i soffhörnan, och då försvinner min energi snabbare än nån hinner säga latmask!

Vi har, som dom flesta som känner mig vet, en ganska begränsad yta i våran lilla stuga. Mycket fönster som tar bort en del möbleringsmöjligheter, säkert beroende på att man ska kunna se Dalälven från vardagsrummet. Små sovrum som gör att det är nästan helt omöjligt att förändra möblernas placering. Det gör dock vår lilla stuga inte mindre älskad. Nåt får man ju offra för att bo i paradiset.

 Jag gillar heminredning, fast jag är långt ifrån nån Lulu Carter. Förr om åren, när jag bodde i ett stort hus så möblerade jag ganska ofta om. Jag älskade att dra runt möbler, och eftersom jag hade en övervåning oxå så blev det nästan alltid en förändring av hela huset när jag satte fart. Bokhyllor flyttades från övervåning till bottenvåning, soffor ändrade plats oftare än man hann spilla kaffe i dom. Och nästan alltid drog jag runt på dom otympliga möblerna själv. Inte hade jag tid att vänta till jag fick hjälp heller, nä, kvickt skulle det gå. Oftast började min ommöblering med att jag stod och såg på ett stökigt hem, och för att göra städning lite roligare så fick jag för mig att möblera om. Det kändes så mycket roligare att möblera om, för då kom all städning med på köpet på nåt sätt. För hur slarvig jag än kunde vara så ville jag inte sätta en dammig bokhylla på ett nytt ställe i huset, nä, nydammat skulle det vara.

Idag fick vi den geniala ide´n att svänga runt vår hörnsoffa. Och vips så hade vi ett nytt vardagsrum. Visserligen får fåtöljen stryka lite på foten då, för den får inte plats, men det känns som ett nytt rum. Och så passade vi på att svänga runt köksbordet oxå, ja nu har vi ett helt nytt hem! Och allt detta på bara en kvart! Städningen hoppade jag över, för Kärleken, han är så fin på att hålla ordning så det enda som behövdes var en snabb sväng med dammsugaren under soffan...


Sitter nu i mitt nya soffhörn och njuter av ett helt nytt vardagsrum/kök....
:-)

Ibland borde vuxna få bli barn

Ibland önskar jag att man inte måste bete sig så rationellt och vuxet, att man skulle kunna bli som liten igen. Tänk att få kunna lägga sig i affären och skrika och sparka på golvet, bara för att man vill. Eller kunna skratta okontrollerat, gråta utan anledning och tänk att få krypa upp i nåns knä, och bara borra in huvudet i famnen på den personen. Bara för att man vill.

Det fanns nån metod på 70-80-talet, nån sorts skrik man skulle göra i grupp. Säkert kostade det massor av pengar för att lära sig det, och det var säkert jätte-trendigt och med all säkerhet jättedyrt oxå. Jag minns att jag såg nåt program om just det där, att det skulle vara så befriande, och alla ens bekymmer och spänningar skulle försvinna. Där stod en massa människor i grupp, säkert en och annan i högt uppsatt position, som skrek i kör. Ledaren för gruppen gick runt och instruerade dom som han/hon inte tyckte hade tillräcklig inlevelse. Jag är helt övertygad om att det enda som försvann var deras pengar, för inte var såna kurser gratis. Det har i alla tider funnits olika sätt att handskas med problem, med själsliga bekymmer. Personer som har varit smarta nog att utnyttja andra människors behov att få tröst och hjälp. Det är klart att en del metoder har varit bra, men lika många metoder har säkert varit rena lurendrejeriet med andra ord. Det enda som vi människor egentligen skulle behöva är att få just tröst, en varm famn att krypa upp i. I värsta fall funkar en kudde oxå, bara man får omfamna nåt. Kanske jag ska starta en kurs? Jag kan ju bli rik på kuppen!

Vi vuxna borde inse, precis som barnen gör, att gråt är befriande ibland. Skratt på fel ställe likaså, det finns inga regler nämligen, det är ju vi som skapat dom här eventuella reglerna, så bort med dom. Det är befriande att sitta och skrocka av glädje alldeles för sig själv, prova så får ni se. Sätt på en rolig film som träning, läs en rolig historia. Eller för den delen, om det är gråt som behövs, sätt på en sorglig film och låt tårarna flöda. Det är bra träning till att få fram befrielse i sitt sinne.

Nä, fram för barnens sätt att handskas med ilska och ledsenhet, och även glädje. Har du nån gång sett barn som blivit ledset skjuta upp det tills dom kommer för sig själv? Eller har du sett nåt barn hålla inne med sitt skratt?? Nä, dom flest tar ju ut sin ilska eller glädje med en gång, lägger sig tex i affären och skriker, eller börjar tjuta för att inte dom får viljan fram. Men tänk så fort dom blir glada igen, inte lägger dom sina bekymmer på hög som vi vuxna gör. Nä, så fort nåt annat lockar så glöms det ledsna, så borde vi vuxna oxå göra. Ta itu med bekymmer med en gång, och inte spara så länge så att det blir omöjligt att bena upp vad som är ett egentligt bekymmer, och  vad som är en bagatell. Bagateller har ju en förmåga att växa om man inte tar itu med det.

Nä, fram för både gråt och skratt, när som helst på dygnet. Jag har bestämt mig för att göra som barn gör, gråta när jag vill, och skratta när som helst. Fast klart, lite vuxet sätt ska jag använda mig av. Inte tänker jag slänga mig på Maxi, bara för att just den varan jag vill ha har tagit slut. Eller skratta nån rätt upp i ansiktet, nä lite vuxenvett ska jag försöka plocka fram i alla fall.

Tillbaks bakom pennan

Jag har hållit mig borta från bloggen sen i höstas, vet faktiskt inte varför. Kanske beror det på brist på inspiration, kanske en dröm om en mer levande blogg, eller så har jag helt enkelt tappat stinget. Jag vet inte. Har nån gång under den här textlösa tiden försökt skriva, men nä, det har varit lögn i helvetet att få till nåt bra. Ibland sätter sugen in, och då vill jag genast skriva, men när jag sen sätter mig, ja då är hjärnan helt tom. Då ser jag bara ett tomt vitt "papper", om man nu kan kalla en dataskärm för ett tomt papper.

Men nu ska jag försöka plita ner några rader, börjar så smått få tillbaka min lust! O nä, jag har inte haft nån annan tappad lust än just till själva skrivandet, för den som eventuellt undrar! ;-)

Vad har då hänt sen sist? Jo, det har varit jul, och nyår och ja, en himla massa saker. Vilken ände ska jag börja i? Julen jobbade jag, första julen jag jobbat sen den där olyckliga julen 2003. Och det gick alldeles utmärkt. Jag hade julmys både innan och efter jul ändå med mina nära och kära, började fira redan i början av december med sonen och avslutade julfirandet med att .... ja, vad i hela fridens avslutade jag den med?? Att mitt minne är så kort, men om jag ska vara riktigt ärlig så är det faktiskt lite jul året om här, och i år  har jag medvetet låtit bli att plocka bort en av mina älskade tomtar. Får se hur länge den får stå innan det blir synpunkter på den! För övrigt firade vi lite med alla övriga december, även om det kändes lite vemodigt att inte få vara med ALLA mina älskade nära just på julafton.

Eller medvetet och medvetet! Nu ljög jag lite om tomten! Det var faktiskt så att lilla stackaren hade ramlat ner på golvet när jag plockade ner julsakerna i lådorna, och när jag väl fick syn på jultomten tyckte jag det var så synd om den så den fick stanna inne i stugvärmen istället för att puttas ner i en låda i ett kallt förråd! Eller kanske det mer var så att jag var lite bekväm av mig så jag lät den stå kvar inne istället för att flytta undan alla 567 miljoner saker som står framför jullådorna? Ja, vem vet, jag tänker inte avslöja vilket... gissa på ni!

Nu ska jag gå och ta mig en STOR kopp kaffe och bara njuta av solskenet, medan jag tränger undan alla tankar på att gympa framför TV:n med mitt nyinköpta träningsprogram.. ... ...

Nu går skam på torra land!

Jag satt och slöttittade på nyheterna nu på morgonen, och döm om min förvåning när nyheten om att en berusad man som knivhuggit 2 män fick sitt straff lindrat från mordförsök till grov misshandel pga att han varit så grovt berusad. Vad den här domen får för konsekvenser är inte så svårt att räkna ut! Den som vill döda eller misshandla svårt kan ju bara hälla i sig en flaska sprit direkt efter dådet så får man möjligvis en klapp på huvet att ajajabaja så får man inte göra istället för att bli dömd för det man faktiskt har gjort!

Jag blir så förbannat upprörd, jag tänker på alla som blivit svårt misshandlade eller dödade av en berusad partner. Jag tror att väldigt många som blivit misshandlade till döds blivit det av en berusad person. Är det då en ursäkt? Ska vi förlåta en person om självmant druckit och tappat omdömet? Kanske ska man förlåta, men trots det måste man ta konsekvenserna av sitt handlande oavsett om man är nykter eller onykter! Alla vet att där spriten går in går vettet ur, kan man inte hantera sprit så får man banne mig låta bli att dricka.

Vad blir nästa steg? Ska en rattfull enbart be om ursäkt efter att ha kört ihjäl ett barn? För han/hon hade ju druckit, så då är brottet inte så farligt, för det fanns inget uppsåt bakom? Det finns många aspekter på den här domen, och jag undrar vad det är för nötter som har suttit och dömt den här personen som just nu fick ett lindrigare straff. Vad har vi nu lärt oss av den här domen? Jo, jag har i alla fall lärt mig att OM jag ska döda nån, ja då gör jag väl det då, och sen sveper jag en vodka. Ser jag sen tillräckligt full ut när farbror polis kommer så får jag nog bara lite ajabaja och så kan jag leva vidare...... medan offrets familj får livstidsstraff, för deras sorg är lika stor fast jag druckit.

Usch vad jag är arg! Det finns gränser, oavsett om man är full eller inte!

Igår var ingen rolig dag

Igår var ingen rolig dag! Jag var ledsen för absolut ingenting, kände en sån sorg i mitt hjärta som jag inte kunde förklara. Det gjorde bara ont!

Ibland så får jag såna dagar, dom kommer som tur är inte så ofta, men jag tror att dom där ledsna dagarna är en förutsättning för att jag ska kunna vara den där positiva personen som jag faktiskt är. Jag brukar kunna se positivt på livet, trots att det inte alltid varit en dans på rosor. Jag skulle kunna sätta mig och deppa ihop och förbanna saker i mitt liv, men jag har valt att inte göra det. Det är inte nåt konstruktivt alls att vara bitter. Men det är säkert på grund av att jag inte är bitter som jag får dom där enstaka ledsna dagarna. Dagarna då allt är så jobbigt, dagarna då minsta småsak kan få mig att gråta. Fast hellre gråter jag nån enstaka dag än att jag är sur och bitter varje dag.

Idag är en ny dag och som en virvelvind har det ledsna dragit bort. Tårarna igår har svept iväg det sorgsna. Idag skiner solen och jag tänker banne mig njuta av dagen tillsammans med Kärleken, visst är livet förunderligt!

Man vet man bor i skogen när.....

Man vet att man bor i skogen när:

En talgoxe hittar in i huset via ett öppet fönster! Förmodligen är det en av dom små sötnosarna som jag dom senaste två åren matat över vintern. Inte en enda bajsplutt i hela huset efter att vi släppt ut den. Talgoxen flög så stillsamt i huset här oxå, så inte en enda sak som gick sönder i vår strävan efter att släppa ut den. Att jag ens vet att det var en talgoxe och inte nån kråka är min svärfar och hans framlidna sambos förtjänst. Jag fick en fågelbok av dom en gång, så med största intresse har jag försökt lära mig skillnad på dom olika fåglarna som gillar mina talgbollar och solrosfrön. Fast jag skäms lite, för förra vintern var jag lite segare med att fylla på, och kanske var det det den där fågeln som flög omkring i mitt hus ville tala om. Imorgon blir det raka vägen till Ica för att shoppa frön igen.

Man vet att man bor i skogen när:

En stor grön spindel sitter på INSIDAN av din altandörr! Efter att jag släppt ut den där talgoxen så fick jag syn på en stor grön spindel som satt på insidan av altandörren. Den var så grön så jag var nästan helt säker på att det var en leksaksspindel som nån av ungarna satt dit utan att jag sett det. Men nädå, det var en riktig spindel, i alla fall hoppade den ut när jag öppnat dörren. Den försvann in under altantrallen. Men, efter att ha konsulterat google så vet jag att det är en vanlig, och helt ofarlig spindel. Det enda jag kan säga om den där gröna äckliga spindeln är att den syns lätt, så jag kan med lätthet hitta den om den kryper in igen. Till skillnad från dom andra små krypen som ibland hittar in i huset.

Man vet att man bor i skogen när:

Det inte är grus som fyller dammsugarpåsen, utan det är fullt med tallbarr! Idag ägnade jag mig en halvtimme åt att rensa dammsugarslangen från tallbarr. Det är bra mycket roligare att dammsuga när det hörs ljudligt att man dammsuger. Ljudet av tallbarr är inte alls lika tydligt som ljudet av gruskorn, så tillfredställelsen av just det där gruskornsljudet, ja det finns helt enkelt inte när man bor som vi!

Man vet att man bor i skogen när:

Man vaknar med en frid i hjärta och själ! Det finns inget som är mer rofyllt, trots spindlar, fåglar och tallbarr.
Så jag står mer än gärna ut med alla småkryp och alla tiggande fåglar, bara jag får känna den här otroliga känslan av att ha kommit hem!

Lära om

Jag håller på att lära mig nåt nytt i livet! Att jag ska ta hand om mig själv på ett bättre sätt. Jag måste lära mig att det är jag själv ibland som måste få av min tid. Med mitt nya jobb kommer jag få mer tid, både till mig själv och till andra som behöver min tid. Det kommer bli en tid att njuta av!

Nu är jag ledig ett antal dagar innan jag jobbar igen, då har jag dessutom ett kvällspass. Det innebär en massa ledig tid som jag nu ska fylla med mina egna aktiviteter. Jag måste se till att min lediga tid inte bara försvinner. Det är ju en mängd saker som jag vill göra. Jag vill ut o promenera, jag vill börja på "tantgympa", jag vill pyssla, jag vill sy, jag vill ligga på soffan och läsa böcker, jag vill vara social och umgås med vänner och så vill jag självklart ha tid med mina barn och med Kärlekens barn och barnbarn. Mycket mer än vad jag orkat eller hunnit med innan.

Men passar jag mig inte kommer allt det jag vill göra stressa sönder mig, jag vet ju hur jag funkar. Nu ska jag lära mig att ta en sak i taget! Vill jag sy en dag, ja då sätter jag fram symaskinen och ägnar dagen åt det! Vill jag umgås med nära och kära, ja då blir den dagen till det! Förr om åren har jag försökt hinna med allt på så kort tid som möjligt, men nu ska jag ta en sak i taget. Tänk så harmonisk jag kommer bli!

Just nu tänker jag njuta av brasan och kanske jag sätter på lite mer kaffe, det blir min dag idag....