Bä bä vita lamm gick på restaurang.....

Idag har jag, Ludde och svärmor varit på turné! Vi har varit på Östervåla Gästis och käkat lunch och så har vi varit på både Solrosen och Faster Veras. Solrosen och Faster Veras är second hand-cafe, mysiga såna båda två.

Vi startade på Östervåla Gästis, jättegod mat och suverän service där. Ludde beställde pannkakor, förvånande nog. Kan inte begripa hur han kan stoppa i sig så mycket pannkakor, han borde tröttna på det tycker jag. Idag serverades pannkakorna med både sylt och glass och så fick han lingondricka till. Han åt så det nästan for ut genom öronen på honom. Och sa tack så mycket till servitören när han var klar och pekade på tallriken att nu var han mätt.

Efter det for vi till Solrosens secondhand-cafe. Strosade runt bland en massa loppisgrejor. Ludde hade sin handväska och plånbok med sig, så han skulle minsann handla en brandbil där. Och vilken tur han hade, det fanns en liten brandbil där oxå, fast som Ludde sa, den kan man inte köpa för lappen är väck. Alltså det fanns ingen prislapp på den och då kunde man inte köpa sa han. Dom är bra kloka dom där barnen. Han la fram 6 kr till tanten i kassan och sen var bilen hans. Jag köpte oxå ett barnpussel där, ett med Alfons Åberg på, håller tummarna för att alla bitar finns i asken bara.


Sen for vi till Faster Veras Cafe och fikade i Tärnsjö, där fyndade Ludde en bil för hela 5 kr. Så särskilt dyr i drift kan man inte säga att han är! Medan svärmor och jag drack kaffe underhöll Ludde oss med en sång, en ny variant av Bä Bä vita lamm.

Bä bä vita lamm gick på restaurang, vet ni vad han gjorde, bajsa under bordet. Då kom en polis och släppte världens fis!

Gissa om vi skrattade, både svärmor och jag! En helt oväntad variant av en enkel barnvisa. Jag hörde den senare på kvällen oxå då ett annat litet barn sjöng samma variant. Både Svea och Ludde klämde i med all kraft tillsammans, och båda hade lärt sig visan på dagis. Dom fnissade så dom kiknade bägge två när dom sjöng... sötnosarna.

Nu sover Ludde sött i gästrummet, och jag ska oxå strax krypa i säng. Nya äventyr väntar imorgon ju. Då ska vi pyssla med handplockade löv som ska bli en fin tavla.

 

 

Prins Morfar

Jag är just nu hemma och vilar upp mig efter en mindre operation, får inte anstränga mig eller lyfta på några veckor. Jag håller på att dö av tristess, jag älskar att slappa i vanliga fall, men nu när jag måste göra det så är det trist!

Så vad gör man? Jo, lånar ett barnbarn några dagar, finns inget ljuvligare än att få umgås med dom älskade ungarna. Nu går ju dom stora i skolan så då blev det ett barn som kom på besök. Jag hämtade honom igår på dagis, och gladare unge får man leta efter. Han skulle stanna mååånga nätter, han skulle stanna lika många nätter som han har fingrar på ena handen. Nu får vi väl se om det blir så, men visst är det lite gulligt när han håller upp ena handen och bestämt påstår att det är så länge han ska stanna! 

I natt kom han tassandes kl 04.08 och kröp upp i sängen bredvid mig. Han snurrade runt lite och sen kom en söt liten röst som sa " Törstig", så det blev till att pallra sig upp och hämta vatten. Eftersom jag inte får lyfta så  fick han tassa efter mig ut i köket och sen bestämde vi tillsammans att gästrummet var rätt ok att sova i. Han somnade så snällt om igen och vaknade inte förrän efter kl 07.00. 

Vi åt frukost, jag kan väl säga att mina sovmorgnar dom sista veckorna är ett minne blott nu, men det gör absolut inget. För idag har jag gjort mer på hela dagen än vad jag gjort dom andra två veckorna jag varit hemma från jobbet. Vi har tittat på Karlsson på Taket och Pippi på dom sju haven. Vi har lekt med lego och bilar. Vi har packat matsäck och haft picknick vid stranden. Vi har plockat löv, pinnar, stenar och lite kantareller. 

Och sist men inte minst har vi tittat på Snövit. Luddes absoluta favoritfilm. I slutet av Snövit kommer ju prinsen och räddar Snövit, och då säger Ludde att morfar är Prins Morfar, för han brukar ju pussa på mig. Precis som prinsen pussar på Snövit! Gissa om man smälter, han är så förbannat charmig och söt. 

Så säg hej till Prinsessan Marie, gift med Prins Morfar! 

Inspirationstorka

Jag har inte skrivit en endaste rad sedan i slutet på maj. Jag har helt enkelt inte haft lust, och har jag haft lust så har det inte varit saker jag velat skriva om. Det finns saker i livet som gör ont, och det är när ens barn inte mår bra. Så därför har jag legat väldigt lågt med att skriva, vill inte lämna ut nån som står mig nära, och det blir så lätt att man gör det när man har en massa känslor inom sig. Men nu börjar lusten att skriva komma åter, vet bara inte vad jag ska skriva om. Får rota runt lite i min hjärna för att se om jag kan hitta nåt bra att skriva om.

En sak kan jag ju skriva om förstås! Jag längtar ihjäl mig efter att köpa en ny symaskin. Jag satte mig förra veckan vid min trogna maskin för att sy en duk. Min pysselådra i mig hade lockat mig att köpa hem lite tyger för att göra nån form av lapptekniks-grej. Hittade jättefina tyger på en webshop, och beställde hem så att det skulle räcka till en duk i alla fall. Med min beräkning så visade det sig att det räcker nog till minst 6 dukar. Efter lång beslutsångest och vånda hade jag bestämt mig för hur duken skulle se ut. Jag skar ut lagom bitar av tygerna, pusslade ihop ett fint mönster och började sy. Hann sy 3 rader på duken sen rasade maskinen. Jag svor och domderade. Jag monterade ner varje bit av maskinen jag kunde, smorde och rengjorde så gott jag kunde, men fick inse att min symaskin gått sönder. Det var ingen dyr maskin, inköpt på Ikea för det facila priset 500 kr för 5 år sen, men jag måste säga så mycket jag sytt på den så har den varit värd varje krona. Jag är ingen expert, är väldigt självlärd på att sy. Mestadels kommer det lika mycket svordomar som stygn vid symaskinen, men det kom en liten tår när jag insåg att min älskade symaskin gett upp.

Nu har jag suttit och försökt läsa mig till vilken maskin som skulle passa mina behov bäst, och jag ska avancera upp lite i pris nu. Jag har hittat en symaskin som är enkel, men ändå kan göra det som passar mig bra. Så nu längtar jag. Min påbörjade duk ligger i skåpet och bara väntar på att jag ska ta mig iväg och hämta hem den nya familjemedlemmen SYMASKINEN. Och jag lovar att ge maskinen smörj lite oftare, att putsa på den, att hålla den dammfri.. bara den funkar. Jag ska tom försöka mig på att svära mindre, kanske det är det som skrämde min gamla maskin till tystnad, att jag svor så mycket. Så snart börjar mitt nya bättre svordomsfria liv.. annars ska fan ta mig!

Så har jag gjort det igen!

Jag köpte nya kläder förra veckan, några tunikor jag tänkte jag skulle kunna ha nu i sommar. Somriga fina färger, tvärtemot det där svarta eller randiga jag brukar ha. Den ena tunikan var vit, märk ordet VAR vit. Jag råkade spilla kaffe häromdagen på mig där jag satt i godan ro och drack mitt frukostkaffe. En ganska stor fläck mitt fram som jag suckandes genast försökte ta bort med hederligt kranvatten och diskmedel. In i maskinen med tunikan och så for jag till jobbet i en gammal trasa istället för den där fina vita nya tunikan.

När jag sen skulle hänga upp tunikan på tork såg jag till min fasa att fläcken envist bitit sig kvar i tyget. Jaja, tänkte jag för mig själv. En ny runda i tvättmaskinen på lite varmare grader ska göra susen, dessutom gnuggade jag på tvättmedel på fläcken för att gardera mig. Det där brukar hjälpa, för tro mig, jag är expert på fläckar! Genom årens lopp har jag nog aldrig lyckats hålla mig fläckfri en endaste dag i mitt liv. Är det inte kaffe så är det sås, eller så är det saft, eller yoghurt, eller ja.. jag har nog haft dom flesta sorters fläckar på mig. Och tro det eller ej, dom flesta fläckar går att tvätta bort, bara man är tillräckligt envis!

Glad i hågen sprang jag med lätta steg in till tvättmaskinen när den spelade den där trudelutten som talar om för mig att nu är det dags att hänga tvätt. Jag drog ut min fina ROSA tunika ur maskinen och slet nästan i mitt hår! Hur fasen kunde den bli ROSA, visserligen ganska ljust rosa, men ändå en fullt synbar ROSA färgton. Vad hade hänt??!

Jo, jag är ju en ganska rationell person ibland, får goda ideer som i efterhand visar sig vara mindre bra. Den här gången tyckte jag det var synd att bara tvätta en tunika, så jag slängde med några handdukar som jag tvättat rätt många gånger, i alla fall den ena. Så även om dom var röda så tänkte jag nog att dom där fäller inte nån färg ifrån sig. Men ack... nu har jag en ljust pastelligt ROSA tunika med ett fint mönster av brun kaffefläck mitt fram på bröstet!

Imorgon blir det till att köpa superstarkt blekmedel, om jag så ska fräta bort skinnet på mina händer så SKA jag göra min tunika VIT igen!!!

Skam till sägandes så är det inte första gången jag färgar kläder, mer eller mindre frivilligt. Fråga bara min dotter, eller Kärlekens fina barnbarn hur duktig jag är på att tvätta. Jag kan säga så här: Det finns en anledning till att min älskade dotter lärde sig tvätta redan när hon var 12 år, tror hon var trött på att hela tiden få nya nyanser på sina kläder.

Favorit i repris..... "Tjejers privilegier"

Jag kom på idag varför vi tjejer har mens! Så fruktansvärt genialiskt att jag nästan tror på en kvinnlig gud. Självklart har vi fått mens för att vi ska kunna åberopa våra rättigheter, har tänkt ut detta alldeles själv! Undrar om man kan få Nobelpris för det?!

Så här ligger det nämligen till:

1► Veckan man har mens, ja då är det helt naturligt att vi är godissugna, och kan kräva att maken/killen/barnen/föräldrarna eller alternativt vännerna åker till närmsta affär för att mätta våra behov. Dessutom är det självklart att dom som lever med oss får ta skeden i vacker hand och lyssna på när vi skäller/gråter eller alternativt bara är sura.

2► Veckan efter mens, ja då är det dags att förbereda sig för ägglossningen som kommer nästa vecka. Det är då vi tjejer ska ägna all vår vakna tid åt att fundera ut elakheter och spydigheter vi kan använda under ägglossningsveckan. Dessutom är det nu vi ska fundera ut vilket sorts godis vi ska vara sugna på nästa vecka. Men i stort sett är vi nog ganska snälla denna veckan.

3►Nu brakar eländet loss, för nu är det ägglossning, nu är det fritt fram för att trakassera omgivningen. Vi har ju ett bra försvar, tårar funkar alltid, och så ska man stilla påpeka att man är känslig nu, och att det inte är vårt fel om vi surar, för det är naturens lag att det är så.

4►Om man mot all förmodan gått upp i vikt, ja då är det nu man ska berättiga det, för nu är det snart mens, och som alla vet svullnar kroppen ju då. Helt legitimt alltså att gå upp allt från 5 hekto till 5 kilo. Dessutom måste alla vara snälla, för det är den tiden i månaden.Nu är det oxå helt ok att sura.

5►börja om från punkt 1

SMART VA!

En hel vecka tom i kalendern

Jag har en hel vecka ledig nu, eller för att vara exakt 10 dagar ledigt! Jag har tagit semester, även om jag inte ens har nåt alls bestämt nästa vecka. Ledigheten tänker jag ägna åt att ta hand om mig själv!

Jag tänker ägna mig åt vad jag känner för just för stunden. Vill jag sova hela dagen, ja då gör jag det! Vill jag gå med oborstat och otvättat hår, ja då gör jag det! Vill jag spela dumma facebookspel hela dan, ja då gör jag det! Vill jag ta en hel dag och bara fixa mitt lilla fejs, med ansiktsmask och full makeup, ja då tänker jag göra det! Vill jag ligga i solen med en bra bok, då tänker jag göra det oxå. Vill jag putsa fönster, ja då gör jag det! Och sist men inte minst, vill jag dansa så parketten lyfter, ja då gör jag det... fast mest av allt tänker jag njuta av att sätta fram mina påsksaker... älskar att pynta!  Jag tänker för en gångs skull låta min själ bestämma vad jag ska hitta på.

Härliga semester!

Nu är isen borta

Nu är isen borta från älven och mina konståkningsdrömmar får skrinläggas ytterligare ett år. I år har jag inte ens tagit på mig skridskorna och försökt, skyller på en dålig rygg och en stukad fot.Förr om åren satt jag klistrad vid varje sändning av konståkning på tv, och var flitig på att försöka härma åkarna på vår lokala lilla damm i Svalöv.

 Dom som känner mig har säkert fått en insikt i att jag gärna skulle varit den där som skuttat runt på skridskorna i tv. Jag tyckte i alla fall att jag var den vassaste på isen på dammen i Svalöv, och den som säger emot mig tänker jag aldrig mer tala med! Nu var ju inte dammen så stor, men för min uppenbarelse som dansgudinna på skridskor var den alldeles tillräcklig. Mina många blåmärken om vintrarna kom från just den där igenfrusna dammen. Men herregud vad roligt vi ungar hade när vi kasade runt på våra skridskor, en ständig kamp för att erövra isen. Killarna ville ju spela ishockey, och vi tjejer ville bli den nya Katarina Witt. Flest av samma kön vann, i alla fall minns jag det så.

Nu ska jag lämna mina nostalgiska minnen åt sidan, och komma fram till kärnan i dagens lilla fundering. Jag minns ju nämligen en liten snutt på en urduktig kinesisk konståkerska, och hon hade verkligen en vacker dräkt. Jag satt och njöt av synen, och jag tror nästan att jag överförde hennes dans till minnen från dammen. Nu kan man väl knappast jämföra en professionell konståkerska med en tonårig skånska, men i mina tankar var det så för en väldigt kort stund. Men så gjorde hon nåt som fick mig att inse varför jag inte blev proffs. Hon gjorde nån sorts akrobatisk rörelse, ena benet rakt upp i luften så att hela kroppen sträcktes ut. Och det var då jag insåg! Jag skulle aldrig kunna ta på mig en sån där konståkningsdräkt, eller gympadräkt för den delen heller! Mina privata delar skulle inte hålla sig där dom borde hålla sig!

Jag skulle alltid oroa mig för att nån liten del av min kropp skulle krypa ur den där lilla dräkten, speciellt i spagat-sammanhang. För att jag skulle överhuvudtaget känna mig säker på att mitt underliv inte ville lufta sig en liten bit så skulle jag bli tvungen att bära heltäckande trikåer! Herregud, jag kan riktigt se framför mig hur kommentatorena skulle jubla. Försök själv stå i spagat i minimala trosor och få alla era privata delar att hålla sig innanför trosgränsen. Jag vill då inte utsätta publiken för den synen, så jag fortsätter drömma om min uteblivna karriär, och känner mig nöjd med att jag kände mig som en isprinsess när jag var 14 år gammal!