När mitt liv var som mörkast fick jag en present av min dotter, en kaffemugg som det står mamma på. Jag fick oxå en kökshandduk, fast den känns inte lika magisk som den där muggen. Muggen är så fin och jag använder den ganska flitigt. Inte varje dag, för då skulle det bli slentrian att använda den, nä jag använder den när jag känner jag vill använda den.
Nu kommer många säga, men herregud vi alla har väl fått muggar med text på. Ja, det är säkert så, men ingen har fått en så fin mugg som jag. Den är magisk. Är jag ledsen så räcker det jag sätter på lite kaffe och häller upp i den muggen, så känner jag genast kärleken som finns i den. Är jag glad, ja då blir min glädje ännu större, för jag har fått den största gåvan av dom alla, mina barn. Dom är lika speciella som muggen.
I vårt köksskåp står många muggar, muggar från Rörstrand, designade muggar från Filippa K och så en och annan udda mugg. Men när jag öppnar det skåpet så lyser en mugg så klart. En vit mugg med texten mamma. Den lyser inte alla dagar, men speciella dagar lyser den. Idag dricker jag ur den, och kaffet smakar som om det kommer från himmelen.. ( himmelen säger man på skånska).
Många var dom gångerna när jag satte mig på trappan vid mitt hus i Bromölla, tog en slurk kaffe och läste en bra bok. Vinkade på grannar och annat löst folk som for förbi på vägen utanför. Nuförtiden sätter jag mig gärna på vår altan, tittar ut över Dalälven, visst är livet härligt? Visst är det skönt att ha en sån där sak som lyser upp tillvaron. En del tar till droger och sprit, jag tar till min mugg.
tisdag 20 mars 2012
torsdag 15 mars 2012
Dagens outfit
Som alla moderna bloggar ska jag idag ger er läsare lite modetips! Jag har förstått att man kan tjäna mycket pengar på att blogga, så nu tänker jag trygga min framtida pension med att få sponsorer!
Det finns en mängd olika sätt att få många läsare, vilket i förlängningen innebär att det blir maffiga sponsorpengar. Ett sätt är att skapa rubriker, att chocka omvärlden med diverse inlägg som är skandalartade. Efter närmre eftertanke så skippar jag det sättet, det ligger inte riktigt för mig att vara vara en "scandal beauty". Det mest skandallösa jag nånsin gjort, ja det håller jag för mig själv tror jag.
Nä, modeblogg är mer min grej. Så här kommer mina tips för dagen:
Jag steg upp i morse, klädde på mig min ursköna t-shirt från Maxi, svart med vita och cerisa ränder. Den kostade 89 kr på rea för nåt år sen. Fortfarande gångbar. Trosor från Lindex. Randiga dom oxå, för att det är viktigt att matcha sin outfit. 149 för 3 par. Utanpå min förmiddagsstass har jag en cerise morgonrock, Hemtex, vunnen på en facebooktävling av märket Esprit. Sen kör jag naturell benbeklädnad, med fördel med vinterbehåringen kvar på skenbenen. Det värmer så skönt och när jag ser vilken uppmärksamhet en orakad armhåla fått i media dom senaste dagarna så inser jag att mina skenben kommer vara i ropet snart oxå. Kom ihåg vem som gav er tips på den trenden! Länka gärna till mina tips, för då får jag mer pengar!
Ikväll tänker jag överraska mig själv lite! Jag tänker blunda när jag tar kläder från hyllan på jobbet. Det enda jag med säkerhet vet är att det blir ett par marinblå långbyxor, med benfickor, från tvätteriet. Dom har en reflexrand på ena benet, så ni förstår att idag blir det mode i rändernas tecken. Jag kör på samma linje som nu på morgonen. Som topp blir det en bussarong med en bröstficka, det ska bli spännande att se om det blir en beige, hallonröd eller marinblå topp. Så det blir dagens outfit! Surprise a la Heby kommun.
Sen kommer vi till dagens smink, Kissie, Blondinbella, Hanna W släng er i väggen. Det här kommer slå stort!
Först grundar jag med en ansiktskräm från Yves Rocher, säkert har den kostat hur mycket som helst, men jag fick den för det facila priset av 39 kr. Sen blir det ögonskugga från Loreal, 99 kr. Mascara från Max Factor, 99 kr. Kajal från Loreal, 69 kr. Puder... nä, nu orkar jag inte mer...
Jag är den jag är, så nä, nån modebloggare blir jag ALDRIG. Men nu har jag testat på det oxå... "fniss"
Det finns en mängd olika sätt att få många läsare, vilket i förlängningen innebär att det blir maffiga sponsorpengar. Ett sätt är att skapa rubriker, att chocka omvärlden med diverse inlägg som är skandalartade. Efter närmre eftertanke så skippar jag det sättet, det ligger inte riktigt för mig att vara vara en "scandal beauty". Det mest skandallösa jag nånsin gjort, ja det håller jag för mig själv tror jag.
Nä, modeblogg är mer min grej. Så här kommer mina tips för dagen:
Jag steg upp i morse, klädde på mig min ursköna t-shirt från Maxi, svart med vita och cerisa ränder. Den kostade 89 kr på rea för nåt år sen. Fortfarande gångbar. Trosor från Lindex. Randiga dom oxå, för att det är viktigt att matcha sin outfit. 149 för 3 par. Utanpå min förmiddagsstass har jag en cerise morgonrock, Hemtex, vunnen på en facebooktävling av märket Esprit. Sen kör jag naturell benbeklädnad, med fördel med vinterbehåringen kvar på skenbenen. Det värmer så skönt och när jag ser vilken uppmärksamhet en orakad armhåla fått i media dom senaste dagarna så inser jag att mina skenben kommer vara i ropet snart oxå. Kom ihåg vem som gav er tips på den trenden! Länka gärna till mina tips, för då får jag mer pengar!
Ikväll tänker jag överraska mig själv lite! Jag tänker blunda när jag tar kläder från hyllan på jobbet. Det enda jag med säkerhet vet är att det blir ett par marinblå långbyxor, med benfickor, från tvätteriet. Dom har en reflexrand på ena benet, så ni förstår att idag blir det mode i rändernas tecken. Jag kör på samma linje som nu på morgonen. Som topp blir det en bussarong med en bröstficka, det ska bli spännande att se om det blir en beige, hallonröd eller marinblå topp. Så det blir dagens outfit! Surprise a la Heby kommun.
Sen kommer vi till dagens smink, Kissie, Blondinbella, Hanna W släng er i väggen. Det här kommer slå stort!
Först grundar jag med en ansiktskräm från Yves Rocher, säkert har den kostat hur mycket som helst, men jag fick den för det facila priset av 39 kr. Sen blir det ögonskugga från Loreal, 99 kr. Mascara från Max Factor, 99 kr. Kajal från Loreal, 69 kr. Puder... nä, nu orkar jag inte mer...
Jag är den jag är, så nä, nån modebloggare blir jag ALDRIG. Men nu har jag testat på det oxå... "fniss"
tisdag 13 mars 2012
En ljuvlig dag
Igår var en ljuvlig dag! Jag var ledig och hade inget inplanerat. Det var en skön känsla att få sova tills jag vaknade av mig själv, och jag sov till kl var nästan 10. Det var en välbehövlig sömn, kände mig utvilad och pigg när jag vaknade. Tog en långfrukost med Kärleken som just nu är ledig oxå, det känns så härligt att få tid med varandra så jag bara njöt av förmiddagen.
Solen sken och vårluften lockade ut oss efter lunch. Medan kärleken tvättade bilen, passade jag på att plantera om min älskade porslinsblomma. Den var både dammig och förvildad. Dessutom hade jag tagit skott på andra porslinsblommor på jobbet, så jag passade på att plantera dom sticklingarna oxå. Jag älskar porslinsblommor, älskar blommorna som ser ut som porslin. Nu har jag då 2 sorter, ska väl försöka mig på att skaffa flera så småningom, för det är nog den enda blomma som jag inte tar död på inom en vecka. Lite dumt att kalla det blomma iofs, för den blommar ju inte jämnt, men när den blommar är det med så vackra blommor som ibland doftar gott oxå. Mest står min porslinsblomma som en vildvuxen sak i fönstret, men nu är den så ansad och fin.
En lång promenad blev det oxå, längs med Dalälven. Isen börjar så smått att tina upp, och det är så förtvivlat vackert härute nu. Jag känner mig så lyckligt lottad som bor så här fint. Vi var även en sväng på kyrkogården och gick lite, tänk, jag gillar kyrkogårdar. Det är så fridfullt och oxå lite spännande att vandra omkring bland alla vackra gravstenar. Lite tulpaner blev det oxå på en utav gravarna. Lite tacksam är jag dock att jag och mina barn valde minneslund åt deras pappa, vet ju att han aldrig nånsin skulle velat ha en grav. Nu när vi alla bor så långt bort från där han är begravd så känns det skönt att veta att han finns i en vacker minneslund istället för att han har en skräpig grav som ingen kan sköta. Det känns rofyllt att veta.
Kvällen avslutades med gott sällskap, nämligen i Kärlekens sällskap. Jag är så lyckligt lottad som har en så fin Kärlek. En som jag kan skratta med, som jag kan gråta inför, som jag kan vara mig själv med. En som finns för mina barn oxå dessutom, kan inte bli bättre faktiskt.
En ljuvlig dag........
Solen sken och vårluften lockade ut oss efter lunch. Medan kärleken tvättade bilen, passade jag på att plantera om min älskade porslinsblomma. Den var både dammig och förvildad. Dessutom hade jag tagit skott på andra porslinsblommor på jobbet, så jag passade på att plantera dom sticklingarna oxå. Jag älskar porslinsblommor, älskar blommorna som ser ut som porslin. Nu har jag då 2 sorter, ska väl försöka mig på att skaffa flera så småningom, för det är nog den enda blomma som jag inte tar död på inom en vecka. Lite dumt att kalla det blomma iofs, för den blommar ju inte jämnt, men när den blommar är det med så vackra blommor som ibland doftar gott oxå. Mest står min porslinsblomma som en vildvuxen sak i fönstret, men nu är den så ansad och fin.
En lång promenad blev det oxå, längs med Dalälven. Isen börjar så smått att tina upp, och det är så förtvivlat vackert härute nu. Jag känner mig så lyckligt lottad som bor så här fint. Vi var även en sväng på kyrkogården och gick lite, tänk, jag gillar kyrkogårdar. Det är så fridfullt och oxå lite spännande att vandra omkring bland alla vackra gravstenar. Lite tulpaner blev det oxå på en utav gravarna. Lite tacksam är jag dock att jag och mina barn valde minneslund åt deras pappa, vet ju att han aldrig nånsin skulle velat ha en grav. Nu när vi alla bor så långt bort från där han är begravd så känns det skönt att veta att han finns i en vacker minneslund istället för att han har en skräpig grav som ingen kan sköta. Det känns rofyllt att veta.
Kvällen avslutades med gott sällskap, nämligen i Kärlekens sällskap. Jag är så lyckligt lottad som har en så fin Kärlek. En som jag kan skratta med, som jag kan gråta inför, som jag kan vara mig själv med. En som finns för mina barn oxå dessutom, kan inte bli bättre faktiskt.
En ljuvlig dag........
lördag 10 mars 2012
Jag önskar .........
Jag önskar jag kunde lindra mina barns saknad efter sin pappa. Jag önskar jag kunde göra det mindre smärtsamt att tänka på honom. Jag önskar att jag kunde trolla bort allt som gör ont. Det gör ont i mig när dom är ledsna.
Jag önskar att tiden ska läka alla sår. Jag önskar att vi alla en dag kan tänka med glädje på allt som faktiskt var bra. Jag önskar att jag kunde vrida tillbaka tiden och att allt tragiskt inte hade hänt. Men jag kan inte det, än har ingen i hela världen lyckats med att vrida tillbaka tiden!
Jag önskar att mina barn ska vara lyckliga, att det sorgliga ska göra mindre ont. Jag önskar dom all lycka i världen. Jag önskar att inget ont ska nånsin hända dom igen.
Jag finns för er, mina älskade ungar, vad som än händer och vad om än sker. Jag önskar att jag kunde ta er i min famn för alltid och bara blåsa bort det onda som jag gjorde en gång när ni var små och hade slagit er. Jag önskar att det vore så lätt......
Jag önskar att tiden ska läka alla sår. Jag önskar att vi alla en dag kan tänka med glädje på allt som faktiskt var bra. Jag önskar att jag kunde vrida tillbaka tiden och att allt tragiskt inte hade hänt. Men jag kan inte det, än har ingen i hela världen lyckats med att vrida tillbaka tiden!
Jag önskar att mina barn ska vara lyckliga, att det sorgliga ska göra mindre ont. Jag önskar dom all lycka i världen. Jag önskar att inget ont ska nånsin hända dom igen.
Jag finns för er, mina älskade ungar, vad som än händer och vad om än sker. Jag önskar att jag kunde ta er i min famn för alltid och bara blåsa bort det onda som jag gjorde en gång när ni var små och hade slagit er. Jag önskar att det vore så lätt......
tisdag 28 februari 2012
Heminredning på en kvart.
Idag fick vi för oss att möblera om lite. Säkert var det promenaden efter jobbet som satte fart på orken och lusten att göra nåt vettigt! I vanliga fall när jag kommer hem landar min trötta kropp gärna i soffhörnan, och då försvinner min energi snabbare än nån hinner säga latmask!
Vi har, som dom flesta som känner mig vet, en ganska begränsad yta i våran lilla stuga. Mycket fönster som tar bort en del möbleringsmöjligheter, säkert beroende på att man ska kunna se Dalälven från vardagsrummet. Små sovrum som gör att det är nästan helt omöjligt att förändra möblernas placering. Det gör dock vår lilla stuga inte mindre älskad. Nåt får man ju offra för att bo i paradiset.
Jag gillar heminredning, fast jag är långt ifrån nån Lulu Carter. Förr om åren, när jag bodde i ett stort hus så möblerade jag ganska ofta om. Jag älskade att dra runt möbler, och eftersom jag hade en övervåning oxå så blev det nästan alltid en förändring av hela huset när jag satte fart. Bokhyllor flyttades från övervåning till bottenvåning, soffor ändrade plats oftare än man hann spilla kaffe i dom. Och nästan alltid drog jag runt på dom otympliga möblerna själv. Inte hade jag tid att vänta till jag fick hjälp heller, nä, kvickt skulle det gå. Oftast började min ommöblering med att jag stod och såg på ett stökigt hem, och för att göra städning lite roligare så fick jag för mig att möblera om. Det kändes så mycket roligare att möblera om, för då kom all städning med på köpet på nåt sätt. För hur slarvig jag än kunde vara så ville jag inte sätta en dammig bokhylla på ett nytt ställe i huset, nä, nydammat skulle det vara.
Idag fick vi den geniala ide´n att svänga runt vår hörnsoffa. Och vips så hade vi ett nytt vardagsrum. Visserligen får fåtöljen stryka lite på foten då, för den får inte plats, men det känns som ett nytt rum. Och så passade vi på att svänga runt köksbordet oxå, ja nu har vi ett helt nytt hem! Och allt detta på bara en kvart! Städningen hoppade jag över, för Kärleken, han är så fin på att hålla ordning så det enda som behövdes var en snabb sväng med dammsugaren under soffan...
Sitter nu i mitt nya soffhörn och njuter av ett helt nytt vardagsrum/kök....
:-)
Vi har, som dom flesta som känner mig vet, en ganska begränsad yta i våran lilla stuga. Mycket fönster som tar bort en del möbleringsmöjligheter, säkert beroende på att man ska kunna se Dalälven från vardagsrummet. Små sovrum som gör att det är nästan helt omöjligt att förändra möblernas placering. Det gör dock vår lilla stuga inte mindre älskad. Nåt får man ju offra för att bo i paradiset.
Jag gillar heminredning, fast jag är långt ifrån nån Lulu Carter. Förr om åren, när jag bodde i ett stort hus så möblerade jag ganska ofta om. Jag älskade att dra runt möbler, och eftersom jag hade en övervåning oxå så blev det nästan alltid en förändring av hela huset när jag satte fart. Bokhyllor flyttades från övervåning till bottenvåning, soffor ändrade plats oftare än man hann spilla kaffe i dom. Och nästan alltid drog jag runt på dom otympliga möblerna själv. Inte hade jag tid att vänta till jag fick hjälp heller, nä, kvickt skulle det gå. Oftast började min ommöblering med att jag stod och såg på ett stökigt hem, och för att göra städning lite roligare så fick jag för mig att möblera om. Det kändes så mycket roligare att möblera om, för då kom all städning med på köpet på nåt sätt. För hur slarvig jag än kunde vara så ville jag inte sätta en dammig bokhylla på ett nytt ställe i huset, nä, nydammat skulle det vara.
Idag fick vi den geniala ide´n att svänga runt vår hörnsoffa. Och vips så hade vi ett nytt vardagsrum. Visserligen får fåtöljen stryka lite på foten då, för den får inte plats, men det känns som ett nytt rum. Och så passade vi på att svänga runt köksbordet oxå, ja nu har vi ett helt nytt hem! Och allt detta på bara en kvart! Städningen hoppade jag över, för Kärleken, han är så fin på att hålla ordning så det enda som behövdes var en snabb sväng med dammsugaren under soffan...
Sitter nu i mitt nya soffhörn och njuter av ett helt nytt vardagsrum/kök....
:-)
söndag 26 februari 2012
Ibland borde vuxna få bli barn
Ibland önskar jag att man inte måste bete sig så rationellt och vuxet, att man skulle kunna bli som liten igen. Tänk att få kunna lägga sig i affären och skrika och sparka på golvet, bara för att man vill. Eller kunna skratta okontrollerat, gråta utan anledning och tänk att få krypa upp i nåns knä, och bara borra in huvudet i famnen på den personen. Bara för att man vill.
Det fanns nån metod på 70-80-talet, nån sorts skrik man skulle göra i grupp. Säkert kostade det massor av pengar för att lära sig det, och det var säkert jätte-trendigt och med all säkerhet jättedyrt oxå. Jag minns att jag såg nåt program om just det där, att det skulle vara så befriande, och alla ens bekymmer och spänningar skulle försvinna. Där stod en massa människor i grupp, säkert en och annan i högt uppsatt position, som skrek i kör. Ledaren för gruppen gick runt och instruerade dom som han/hon inte tyckte hade tillräcklig inlevelse. Jag är helt övertygad om att det enda som försvann var deras pengar, för inte var såna kurser gratis. Det har i alla tider funnits olika sätt att handskas med problem, med själsliga bekymmer. Personer som har varit smarta nog att utnyttja andra människors behov att få tröst och hjälp. Det är klart att en del metoder har varit bra, men lika många metoder har säkert varit rena lurendrejeriet med andra ord. Det enda som vi människor egentligen skulle behöva är att få just tröst, en varm famn att krypa upp i. I värsta fall funkar en kudde oxå, bara man får omfamna nåt. Kanske jag ska starta en kurs? Jag kan ju bli rik på kuppen!
Vi vuxna borde inse, precis som barnen gör, att gråt är befriande ibland. Skratt på fel ställe likaså, det finns inga regler nämligen, det är ju vi som skapat dom här eventuella reglerna, så bort med dom. Det är befriande att sitta och skrocka av glädje alldeles för sig själv, prova så får ni se. Sätt på en rolig film som träning, läs en rolig historia. Eller för den delen, om det är gråt som behövs, sätt på en sorglig film och låt tårarna flöda. Det är bra träning till att få fram befrielse i sitt sinne.
Nä, fram för barnens sätt att handskas med ilska och ledsenhet, och även glädje. Har du nån gång sett barn som blivit ledset skjuta upp det tills dom kommer för sig själv? Eller har du sett nåt barn hålla inne med sitt skratt?? Nä, dom flest tar ju ut sin ilska eller glädje med en gång, lägger sig tex i affären och skriker, eller börjar tjuta för att inte dom får viljan fram. Men tänk så fort dom blir glada igen, inte lägger dom sina bekymmer på hög som vi vuxna gör. Nä, så fort nåt annat lockar så glöms det ledsna, så borde vi vuxna oxå göra. Ta itu med bekymmer med en gång, och inte spara så länge så att det blir omöjligt att bena upp vad som är ett egentligt bekymmer, och vad som är en bagatell. Bagateller har ju en förmåga att växa om man inte tar itu med det.
Nä, fram för både gråt och skratt, när som helst på dygnet. Jag har bestämt mig för att göra som barn gör, gråta när jag vill, och skratta när som helst. Fast klart, lite vuxet sätt ska jag använda mig av. Inte tänker jag slänga mig på Maxi, bara för att just den varan jag vill ha har tagit slut. Eller skratta nån rätt upp i ansiktet, nä lite vuxenvett ska jag försöka plocka fram i alla fall.
Det fanns nån metod på 70-80-talet, nån sorts skrik man skulle göra i grupp. Säkert kostade det massor av pengar för att lära sig det, och det var säkert jätte-trendigt och med all säkerhet jättedyrt oxå. Jag minns att jag såg nåt program om just det där, att det skulle vara så befriande, och alla ens bekymmer och spänningar skulle försvinna. Där stod en massa människor i grupp, säkert en och annan i högt uppsatt position, som skrek i kör. Ledaren för gruppen gick runt och instruerade dom som han/hon inte tyckte hade tillräcklig inlevelse. Jag är helt övertygad om att det enda som försvann var deras pengar, för inte var såna kurser gratis. Det har i alla tider funnits olika sätt att handskas med problem, med själsliga bekymmer. Personer som har varit smarta nog att utnyttja andra människors behov att få tröst och hjälp. Det är klart att en del metoder har varit bra, men lika många metoder har säkert varit rena lurendrejeriet med andra ord. Det enda som vi människor egentligen skulle behöva är att få just tröst, en varm famn att krypa upp i. I värsta fall funkar en kudde oxå, bara man får omfamna nåt. Kanske jag ska starta en kurs? Jag kan ju bli rik på kuppen!
Vi vuxna borde inse, precis som barnen gör, att gråt är befriande ibland. Skratt på fel ställe likaså, det finns inga regler nämligen, det är ju vi som skapat dom här eventuella reglerna, så bort med dom. Det är befriande att sitta och skrocka av glädje alldeles för sig själv, prova så får ni se. Sätt på en rolig film som träning, läs en rolig historia. Eller för den delen, om det är gråt som behövs, sätt på en sorglig film och låt tårarna flöda. Det är bra träning till att få fram befrielse i sitt sinne.
Nä, fram för barnens sätt att handskas med ilska och ledsenhet, och även glädje. Har du nån gång sett barn som blivit ledset skjuta upp det tills dom kommer för sig själv? Eller har du sett nåt barn hålla inne med sitt skratt?? Nä, dom flest tar ju ut sin ilska eller glädje med en gång, lägger sig tex i affären och skriker, eller börjar tjuta för att inte dom får viljan fram. Men tänk så fort dom blir glada igen, inte lägger dom sina bekymmer på hög som vi vuxna gör. Nä, så fort nåt annat lockar så glöms det ledsna, så borde vi vuxna oxå göra. Ta itu med bekymmer med en gång, och inte spara så länge så att det blir omöjligt att bena upp vad som är ett egentligt bekymmer, och vad som är en bagatell. Bagateller har ju en förmåga att växa om man inte tar itu med det.
Nä, fram för både gråt och skratt, när som helst på dygnet. Jag har bestämt mig för att göra som barn gör, gråta när jag vill, och skratta när som helst. Fast klart, lite vuxet sätt ska jag använda mig av. Inte tänker jag slänga mig på Maxi, bara för att just den varan jag vill ha har tagit slut. Eller skratta nån rätt upp i ansiktet, nä lite vuxenvett ska jag försöka plocka fram i alla fall.
lördag 25 februari 2012
Tillbaks bakom pennan
Jag har hållit mig borta från bloggen sen i höstas, vet faktiskt inte varför. Kanske beror det på brist på inspiration, kanske en dröm om en mer levande blogg, eller så har jag helt enkelt tappat stinget. Jag vet inte. Har nån gång under den här textlösa tiden försökt skriva, men nä, det har varit lögn i helvetet att få till nåt bra. Ibland sätter sugen in, och då vill jag genast skriva, men när jag sen sätter mig, ja då är hjärnan helt tom. Då ser jag bara ett tomt vitt "papper", om man nu kan kalla en dataskärm för ett tomt papper.
Men nu ska jag försöka plita ner några rader, börjar så smått få tillbaka min lust! O nä, jag har inte haft nån annan tappad lust än just till själva skrivandet, för den som eventuellt undrar! ;-)
Vad har då hänt sen sist? Jo, det har varit jul, och nyår och ja, en himla massa saker. Vilken ände ska jag börja i? Julen jobbade jag, första julen jag jobbat sen den där olyckliga julen 2003. Och det gick alldeles utmärkt. Jag hade julmys både innan och efter jul ändå med mina nära och kära, började fira redan i början av december med sonen och avslutade julfirandet med att .... ja, vad i hela fridens avslutade jag den med?? Att mitt minne är så kort, men om jag ska vara riktigt ärlig så är det faktiskt lite jul året om här, och i år har jag medvetet låtit bli att plocka bort en av mina älskade tomtar. Får se hur länge den får stå innan det blir synpunkter på den! För övrigt firade vi lite med alla övriga december, även om det kändes lite vemodigt att inte få vara med ALLA mina älskade nära just på julafton.
Eller medvetet och medvetet! Nu ljög jag lite om tomten! Det var faktiskt så att lilla stackaren hade ramlat ner på golvet när jag plockade ner julsakerna i lådorna, och när jag väl fick syn på jultomten tyckte jag det var så synd om den så den fick stanna inne i stugvärmen istället för att puttas ner i en låda i ett kallt förråd! Eller kanske det mer var så att jag var lite bekväm av mig så jag lät den stå kvar inne istället för att flytta undan alla 567 miljoner saker som står framför jullådorna? Ja, vem vet, jag tänker inte avslöja vilket... gissa på ni!
Nu ska jag gå och ta mig en STOR kopp kaffe och bara njuta av solskenet, medan jag tränger undan alla tankar på att gympa framför TV:n med mitt nyinköpta träningsprogram.. ... ...
Men nu ska jag försöka plita ner några rader, börjar så smått få tillbaka min lust! O nä, jag har inte haft nån annan tappad lust än just till själva skrivandet, för den som eventuellt undrar! ;-)
Vad har då hänt sen sist? Jo, det har varit jul, och nyår och ja, en himla massa saker. Vilken ände ska jag börja i? Julen jobbade jag, första julen jag jobbat sen den där olyckliga julen 2003. Och det gick alldeles utmärkt. Jag hade julmys både innan och efter jul ändå med mina nära och kära, började fira redan i början av december med sonen och avslutade julfirandet med att .... ja, vad i hela fridens avslutade jag den med?? Att mitt minne är så kort, men om jag ska vara riktigt ärlig så är det faktiskt lite jul året om här, och i år har jag medvetet låtit bli att plocka bort en av mina älskade tomtar. Får se hur länge den får stå innan det blir synpunkter på den! För övrigt firade vi lite med alla övriga december, även om det kändes lite vemodigt att inte få vara med ALLA mina älskade nära just på julafton.
Eller medvetet och medvetet! Nu ljög jag lite om tomten! Det var faktiskt så att lilla stackaren hade ramlat ner på golvet när jag plockade ner julsakerna i lådorna, och när jag väl fick syn på jultomten tyckte jag det var så synd om den så den fick stanna inne i stugvärmen istället för att puttas ner i en låda i ett kallt förråd! Eller kanske det mer var så att jag var lite bekväm av mig så jag lät den stå kvar inne istället för att flytta undan alla 567 miljoner saker som står framför jullådorna? Ja, vem vet, jag tänker inte avslöja vilket... gissa på ni!
Nu ska jag gå och ta mig en STOR kopp kaffe och bara njuta av solskenet, medan jag tränger undan alla tankar på att gympa framför TV:n med mitt nyinköpta träningsprogram.. ... ...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)